Skolan är ett tusenbitarspussel

I olika internationella undersökningar mäts svenska elevers kunskaper och jämförs med resultaten för andra länder. Den mest kända av dessa mätningar är Pisa som vart tredje år undersöker 15-åringars kunskaper inom läsförståelse, matematik och naturvetenskap.

Att Pisa blivit mer känt än andra prov beror delvis på det genomslag som resultaten 2012 fick i den politiska debatten. Svenska elever presterade då långt under genomsnittet bland OECD-länder. Tre år senare vände resultaten uppåt och 2018 låg vi över OECD-snittet.

Forskaren Gabriel Heller-Sahlgren har analyserat resultaten på de internationella prov som genomförs i slutet av grundskolan. Hans slutsats är att svenska elever i dag presterar bäst i hela Norden och ligger i toppen bland OECD-länderna. Men det förutsätter att man bara tittar på elever med inhemsk bakgrund – här definierat som med minst en förälder född i landet.

Detta kan förefalla kontroversiellt, men Heller-Sahlgren argumenterar väl för sin sak i rapporten Kunskapsskolans återkomst (Timbro 6/22) samt i en sammanfattande debattartikel i Dagens Nyheter (6/7).

Han konstaterar att elever med utländsk härkomst i svensk skola har ökat kraftigt under de senaste decennierna, vilket leder till lägre genomsnittliga resultat. Relevant är inte bara antalet elever med invandrarbakgrund, utan även vilka länder de härstammar från. Om man vill studera utvecklingen över tid – och utifrån detta dra slutsatser huruvida svensk skola är bra eller dålig – är det som Heller-Sahlgren skriver rimligt att man ”jämför lika med lika”.

Därmed inte sagt att det är ointressant hur det går för elever med invandrarbakgrund. Heller-Sahlgrens analys bör tvärtom ses som en ingång till en fortsatt diskussion om hur vi kan höja resultaten i denna grupp.

En svaghet med Pisa-studien är att deltagandet inte är obligatoriskt och att testet är anonymt. Sådant kan naturligtvis ha stor påverkan på tonåringars motivation, oavsett nationalitet. Undersökningar som Pisa ger oss viktig kunskap, men de bör ses som en av många pusselbitar i en helhetsbild av skolan.

Att resultaten i matematik gått upp är logiskt, givet att det är ett ämne som det satsats mycket på i svensk skola – exempelvis genom fler undervisningstimmar. Att svenska elever presterar så högt i läsförståelse är däremot svårt att få ihop med den ofta förmedlade bilden av unga som läser allt mindre – både i skolan och i hemmet – och med vittnesmål från lärare om elevers allt sämre förmåga att tillgodogöra sig text. Kan det vara så att båda bilderna är sanna – att svenska tonåringar är duktiga på att avkoda och tolka text i vissa sammanhang men inte i andra?

Sedan finns det många pusselbitar som inte mäts i Pisa-undersökningen. En elev kan få full pott på proven i matematik, naturvetenskap och läsförståelse, men ändå inte veta vem Gustav Vasa var eller kunna peka ut Värmland på en karta.

Utöver kunskapsinhämtning finns även aspekten av att skolan skall lära elever värdet av att vara flitiga och målmedvetna. På NWT Debatt kunde vi nyligen (18/7) läsa en annan text av Heller-Sahlgren, denna gång skriven tillsammans med Nima Sanandaji. De lyfter där det faktum att svenska 15-åringar har näst sämst arbetsmoral i hela OECD.