Kommundirektörens krav efter stora flyktingvågen: ”Staten ska betala”

En av fem invånare i Filipstad har utomeuropeisk bakgrund efter den stora flyktingvågen 2015.

Kommundirektören Hannes Fellsman säger att kommunen gärna gör jobbet med integrationen – men han tycker att staten ska betala.

– Vi är medvetna om att vi kanske kommer få försörja vissa människor hela deras liv. Vårt problem är att vi tvingas betala notan, säger han.

Snart är det val – ett val som berör alla värmlänningar.

NWT har åkt från Värmlandsnäs i söder till Likenäs i norr. Vi har träffat undersköterskor, företagare och skolelever för att prata om Värmlands styrkor, svagheter, problem och möjligheter.

Följ med på vår Värmlandsresa.

Del 6: Kommunen får betala notan för invandringen

Moaz Agha plockar vant fram ett cigarettpaket utan att stamkunden hunnit säga vad hon vill ha. Han har bott i Filipstad i två och ett halvt år och driver numer Torgets godis och tobak, efter att tidigare ha jobbat på Barillas knäckebrödsfabrik.

– Filipstad är en bra stad, säger Moaz Agha om orten där han bor med sin familj.

När Moaz Agha kom till Sverige för sex år sedan bodde han först i Örebro, innan han flyttade till Filipstad. Han började jobba direkt och har lärt sig prata svenska och driva företag utan att gå några utbildningar eller kurser.

– Det är viktigt att lära sig svenska. Sen är det lätt att ta kontakt med andra.

Under den stora migrationsvågen 2015 tog Filipstad – en kommun med drygt 10 000 invånare – emot ungefär 2 000 flyktingar. Numer har ungefär 20 procent av invånarna utomeuropeisk bakgrund.

Knappt hälften av dem har inte tagit sig in på arbetsmarknaden och är beroende av försörjningsstöd. Moaz Agha konstaterar att alla har olika förutsättningar.

– Det beror på varje person. En del kan inte lära sig matte, en del kan inte lära sig språk.

Det är sömnigt i centrum när NWT besöker Filipstad en vanlig vardag. Många av de som rör sig på stan är personer med utomeuropeisk bakgrund.

2015 kom Filipstads kommun överens med Migrationsverket om att ta emot 400 flyktingar. Men eftersom även privata aktörer skrev avtal med myndigheten kom totalt 2 500 personer.

– Varför det kom så många? Det hade kommunen ingen som helst påverkan över. Staten slöt avtal med privata aktörer helt utanför vår kontroll, nu är det vi som betalar notan, säger Hannes Fellsman.

Kommundirektören tar emot på sitt kontor. De senaste åren har han gjort flera intervjuer med riksmedier, där han tycker att Filipstad lyfts fram som ett mörkt exempel som fått representera invandringens baksidor.

Han tycker inte att bilden stämmer.

– Det är ganska god stämning i Filipstad. Vi har ingen segregerad stadsdel utan vi har de här medborgarna överallt i vår kommun. Det brinner inga bilar och kastas inga stenar. Går du på stan här vilken dag som helst är det trevligt.

Ilona Skogsberg, som bott här i 45 år, tycker att invandringen har förändrat Filipstad.

– Jag är själv invandrare, från Ungern -57. Skillnaden mellan då och nu är att då fick man startbidrag, sen fick man börja jobba. Nu får man alldeles för mycket. Det skulle behöva vara hårdare, säger hon.

Har Filipstad och Sverige tagit emot för många?

– Filipstad, ja. Däremot om Sverige tagit emot för många är svårt att säga. Vi måste hjälpa till också, jag lider med dem i Ukraina. Jag har aldrig litat på ryssen.

Socialsekreteraren Erica Pettersson tror att det stora problemet i Filipstad är att det finns för få jobb inom rimligt pendlingsavstånd.

– Det är svårt att få folk i sysselsättning när sysselsättningen inte finns, säger hon.

Adela Kamran, som projektledare på kommunens arbetsmarknads- och integrationsenhet, har studerat utländska kvinnors etablering på arbetsmarknaden.

– Integrationspolitiken tar inte hänsyn till individen, säger hon.

– De får komma till SFI och sen vara hemma. Givetvis stannar integrationen av.

Hon tycker att SFI (svenska för invandrare) är för generellt och att det behövs satsningar på specialiserade utbildningar.

– Och vi behöver lägga bort grammatiken och fokusera på det enkla.

Hannes Fellsman är kritisk till hur staten hanterade flyktingvågen 2015. Han anser att systemet lett till att människor hamnat på orter med lediga bostäder, men få jobb. Det gör en redan svår integrationsutmaning ännu svårare.

– Vi har varit framgångsrika i att få ut människor i egen försörjning i både Filipstad, Värmland och Sverige – men det är så jäkla mycket folk, säger han.

Många av de som invandrat kan varken läsa eller skriva. En stor del kommer aldrig kunna försörja sig själva.

– Men det finns andra insatser man kan göra, som att stärka dem som samhällsmedborgare, bli en del av föreningslivet och framför allt hjälpa dem att stötta sina barn i deras skolgång.

– Vi är medvetna om att vi kanske kommer få försörja vissa människor hela deras liv. Vårt problem är att vi tvingas betala notan. Vi tycker staten ska betala. Det här landet har råd, titta på hur mycket man plöjde ut i samhället under pandemin.

Filipstads kommun har satt målet att de årliga kostnaderna för försörjningsstöd och placeringar av barn och unga ska halveras, från 60 till 30 miljoner kronor.

När det gäller försörjningsstödet uppskattar Hannes Fellsman att nyanlända står för 60 procent av kostnaderna.

– Men det är inte bara det som kostar. Det kostar att driva skolor, äldreomsorg – allt kostar. Och det får vi ingen statlig täckning för.

Mellan 2015 och 2017 fick Filipstads kommun ungefär 50 miljoner i statligt stöd, som skulle täcka kostnaderna för flyktingmottagandet.

– Det var pengar vi sa kommer räcka i max två år. Statens syn på hur lång tid det tar att integrera en människa är två år, men det tar minst tio år. Längre än så för vissa.

– Det finns exempel på akademiker från Syrien som har jobb efter ett år, absolut, men majoriteten av den grupp som finns kvar är lågutbildad.

Här kan du läsa tidigare delar i NWT:s serie ”Värmlandsresan”: