Våra städers förfall visar att trygghet är en förutsättning för frihet. Utan trygghet måste människor välja bort saker, skriver Alex Vårstrand.
Våra städer blir allt smutsigare och farligare. Våld, knarklangning och en allmän otrygghet – särskilt på natten. Det är inte konstigt att allt fler särskilt ur medelklassen väljer att bosätta sig utanför staden, i en trygg förort eller kranskommun. Utvecklingen tvingar oss att ställa frågan: Vem är egentligen staden till för?
De senaste åren har det återkommande publicerats artiklar om att kranskommuner ökar i popularitet. Kanske senast från Örebro (SVT 22/2), där det nu blivit trendigt att lämna staden för att i stället bosätta sig bland annat i Hallsberg, Kumla och Lekeberg. I Malmö väljer många att flytta till exempelvis Vellinge och Staffanstorp. Från Göteborg till Lerum, Kungsbacka och Mölndal. Och så vidare. De flesta städer ser liknande utveckling. Ofta är det barnfamiljer som väljer att flytta.
Det är givetvis inget fel i att flytta till en mindre ort många föredrar att bo mer naturnära, med en starkare lokal gemenskap. Men vi bör fråga oss varför detta sker, och varför nu. Det lär inte vara en slump att detta sammanfaller med de stora städernas ökande otrygghet. En populär förklaring är att ett hus utanför staden är mycket billigare – det är sant, men om det bara var billigare levnadsvillkor som lockade borde väl utflyttningen skett tidigare?
Allt fler av städernas offentliga ytor tillåts skadas eller förfalla. Trasiga busshållplatser, narkotikahandel på torgen, kanyler i buskar och på lekplatser, gatuslagsmål, dödliga gänguppgörelser, våldtäkter och mord i sådana mängder att det knappast utgör nyheter längre – bara statistik. Vem vill låta sitt barn växa upp med sådant ständigt närvarande? Knappast någon. Har man råd så segregerar man sig i staden, annars flyttar man ut ur den.
Det talas ofta i liberala cirklar om att frihet är viktigare än trygghet. Men vilken frihet åtnjuter den familj som tvingas hålla barnen inomhus för att skydda dem? Vilken frihet har den kvinna som inte vågar gå ut själv på kvällen? Våra städers förfall visar att trygghet är en förutsättning för frihet. Utan trygghet måste människor välja bort saker – som en spontan utekväll, ett sent biobesök eller kanske bara en kvällspromenad – för att de helt enkelt inte känner sig bekväma att gå ut själva.
Det är tydligt att vi behöver både fler poliser och säkerhetsvakter. Vi behöver återta kontrollen över våra offentliga ytor. För att vanligt folk ska känna sig hemma måste kriminaliteten, gängen och missbruket drivas ut. Det går inte att kombinera dessa tre med en attraktiv och livskraftig stad, det syns redan tydligt bland annat i USA. Där finns det knappt någon medelklass kvar i städerna i dag, de har flyttat ut i drivor till diverse segregerade förorter.
Men staden ska faktiskt tillhöra de som tillför till den. Det är vanligt folk, arbetare och medelklass. Det är för dem som den skall utformas och underhållas. Så att de kan fortsätta att utveckla vårt land med deras arbete. Och de förtjänar att känna sig trygga i staden, alla timmar om dygnet.
Alex Vårstrand
Svenska Nyhetsbyrån