Så har då Sverigedemokraterna släppt första delen av sin vitbok om partiets högst tvivelaktiga historia, men inte har vi blivit så mycket klokare för det. För det är egentligen inga nyheter som presenteras. Det här visste vi ju redan.
Däremot har alla med intresse i saken fått sig en ny möjlighet att torgföra sina käpphästar. Det är Sverigedemokraterna själva som kan fortsätta att relativisera partiets bakgrund med att den var förvisso inte bra, men nu är det minsann ett annat parti. Och det är SD:s kritiker som än en gång kan peka på just denna bakgrund som anledning till varför partiet skall motas bort.
Det här är en dans vi sett många gånger förut, och kommer att se igen. Det kommer nämligen fler delar av vitboken. Nu var det den del som mest handlade om de personer som var med och grundade partiet 1988 och några år därefter. Sedan är det tänkt att komma en del om hur partiets ideologi har utvecklats.
Sverigedemokraterna har sitt huvudsakliga ursprung i personer från den rasistiska och främlingsfientliga organisationen Bevara Sverige svenskt på 1980-talet. En mindre andel kom också från olika sorters nazistiska schatteringar och i skinheads-miljön, och det finns viss överlappning. Att sedan många av dem försvann efter ett tag spelar mindre roll, för det går inte komma ifrån att det här är oerhört besvärande för SD.
Visst så förändrades partiet, särskilt sedan kretsen kring Jimmie Åkesson tog över, men det är ändå personer som gick med i partiet när det hade en annan framtoning. Det är bland annat detta som gör att det aldrig riktigt kommer att gå att lita på partiet.
Det är på samma sätt som det inte går att riktigt lita på Vänsterpartiet. Många partiaktiva gick med när de inte skämdes för att vara kommunister. Mer besvärande för SD är dock att deras tvivelaktiga förflutna ligger lite närmare i tid.
Varför släpps detta nu kan man ju undra, med rätt kort tid innan valet? Vill SD ha den negativa uppmärksamhet det för med sig? Å andra sidan är det nu mitt i semestertider och när valrörelsen sparkar i gång på allvar i augusti så är detta gamla nyheter. Dessutom så lär vitboken inte förändra någons åsikt om SD, vare sig anhängare eller motståndare.
För det intressanta är att SD har växt inte på grund av sitt förflutna utan trots det. De som på senare tid engagerat sig i partiet, eller röstar på det, har för länge sedan lagt historien bakom sig. Bakgrunden spelar helt enkelt ingen roll för dem, men det betyder inte att de skulle vara krypto-nazister (med drygt 17 procent av rösterna skulle det vara förfärande). Därför biter det inte att brunsmeta dessa personer.
Man kan tycka vad man vill om denna normalisering, men den är ett faktum. Det är ett underbetyg till svensk politik att ett parti med sådana rötter som SD ändå kunnat växa sig så stora. Anledningen till det vet förstås de flesta också om. När alla andra partier omfamnade en oerhört generös migrationspolitik – en politik det inte fanns folkligt stöd för – så vad det SD som var emot. Det fanns inga andra att rösta på för de väljare som tyckte det var den viktigaste frågan, och det är synd. För hade några andra kunnat kanalisera detta motstånd så hade vi sluppit ett parti med en sådan tvivelaktig bakgrund som SD.