I tidskriften Affärsvärlden kunde man nyligen (23/6) ta del av en krönika av Fredric Thunholm med rubriken ”Den bästa reklamen för flyget är tåget”. Med stor humor läser Thunholm lusen av SJ. Han jämför en tågbiljett med en dyr lott – kanske kommer du fram i tid men förmodligen inte.
Allt eftersom texten fortskrider blir tonen allt vassare, men hela tiden med glimten i ögat. Eller vad sägs om en formulering som att ”gryningspyromanen bryr sig mer om brandsäkerhet än vad SJ bryr sig om sina kunder”. På temat eld fortsätter Thunholm med att argumentera för att SJ:s huvudkontor ”i alla fall metaforiskt, skulle behöva brännas ned till grunden”.
Chefer på SJ valde då att kontakta ansvarig utgivare och det hotades bland annat med en polisanmälan mot tidningen, med anledning av formuleringen om bränna upp huvudkontoret. Värt att notera är att Affärsvärlden har utgivningsbevis och det hela således är en tryckfrihetsfråga.
Ännu mer anmärkningsvärt är att man från SJ:s sida hörde av sig till Thunholms arbetsgivare som han har vid sidan av sitt skrivande. Det gjordes då antydningar om att det företaget skulle kunna komma att straffas av SJ vid kommande upphandlingar – vilket kan tolkas som att Thunholm skulle skrämmas till tystnad.
Fenomenet att gå till en debattörs arbetsgivare för att ventilera sitt missnöje över vad som sagts eller skrivits, är så gott som alltid ett oskick. Här var det dessutom en retorik som inte var i samklang med lagen om offentlig upphandling.
Detta veritabla magplask väckte stor uppmärksamhet och det slutade med att SJ gjorde en så kallad pudel. Vd Monica Lingegård medgav att agerandet var ett misstag: ”i affekt och helt ogenomtänkt” (Affärsvärlden 8/7).
Det är fascinerande att till och med när en krönikör explicit skriver att något är metaforiskt, så väljer vissa att tolka det bokstavligt. Då är det inte konstigt att det så ofta görs omedvetna feltolkningar och medvetna fultolkningar i det offentliga samtalet. Här var det en uppenbart satirisk text som ledde till orimliga reaktioner. Det hela var dock en västanfläkt i jämförelse med den storm som kan blåsa upp när en politiker eller en skribent tar sig an en mer känslig fråga än den om tågtrafiken.
Att få kritik för något man säger eller skriver är inget konstigt. Men problemet i vår samtid är att den så kallade välvillighetsprincipen ofta lyser med sin frånvaro. Istället för att på allvar försöka förstå vad meningsmotståndaren vill säga och bemöta argumenten i sak, väljer många att förflytta fokus – exempelvis genom att sikta in sig den där formuleringen som eventuellt kunde ha varit tydligare, eller genom att tolka en metafor bokstavligt.
När Sanna Rayman var ledarskribent på Svenska Dagbladet skrev hon ett blogginlägg (2/11 2013) där hon beklagade sig över att dumheten vinner mark i den svenska debatten. Hon konstaterade att debattklimatet ofta är sådant att exempelvis Evert Taubes strof ”min älskling du är som en ros” i dag skulle kunna väcka indignation och få till svar ”jag noterar att du just likställde mig med en taggväxt”.
Det är inte alltid enkelt att kommunicera och ibland blir det fel. Koncernledningen på SJ har förhoppningsvis lärt sig en läxa. Att kunna ta till sig andemeningen och att förstå humor är viktiga förmågor – inte bara för statliga bolag utan för oss alla.