Skogen ger både inspiration och tröst för Maria Westerberg, konstnären, poeten och skogsförespråkaren mer känd som Vildhjärta. Följ med på hennes resa bland Värmlands vackraste skogsområden och låt dig inspireras!
Maria Westerberg, eller Vildhjärta, är en välbekant figur för värmlänningarna och den insatta vet att du inte kan nämna Vildhjärta utan att också associera till skogen.
Relationen till skogen har funnits med sedan barnsben och har alltid varit en plats där Maria Westerberg kan finna tröst eller göra sig av med överskottsenergi. På senare tid är skogen ständigt närvarande i både konst och poesi och hennes ”pinn-figurer” har glatt många genom åren.
I skogen utanför bostaden Ängbråten i Brunskog växer också hennes livsverk fram. Här bygger hon ”sitt paradis” där vandringsstigar kantas av både små och stora träskulpturer av vitt skilda slag. En plats där fantasin regerar.
Genom skapandet har hennes hem blivit ett populärt utflyktsmål för både skolklasser och nyfikna i allmänhet och vill man besöka den här unika plats finns det möjlighet att boka tid på Vildhjärtas hemsida. När vi möter upp är det dock andra platser vi fokuserar på. Maria Westerberg listar hennes bästa skogstips för den som är sugen på att vandra i vacker orörd skogsmiljö.
Porrberget
Namnet kanske får någon att sätta kaffet i vrångstrupen nu men Maria Westerberg försäkrar att ”det inte alls är något porrigt” med platsen som ligger utanför Årjäng i sydvästra Värmland. Anledningen till att platsen fått ett så ovanligt namn beror på att konstnären Linder Eriksson ställt ut sina skulpturer här. Skulpturer som både är fascinerande och i vissa fall ganska uppseendeväckande, ett besök man minns helt enkelt. Skogsmiljön blandas alltså med konst och besökaren får sig verkligen en upplevelse utöver det vanliga.
Linder Eriksson arbetade under större delen av sitt liv som skogsarbetare och började så småningom ägna sig åt att skapa träskulpturer. När dessa blev för många flyttade han ut dem i skogen och Porrberget uppstod. Mellan skulpturerna placerade han även ut älg- och rådjursskallar vilket gör att tankarna förs till forna tider och hedniska riter.
– Det här är en perfekt plats att utforska. Här finns det också magnifika träd att se, man får leta sig fram, säger Maria Westerberg efter att hon förklarat att hon ofta dras till ställen som är lite annorlunda.
– Jag är ingen som hänger på glass-ställen och inte alla mina tips är särskilt barnvänliga, jag gillar riktigt vilda områden, ler hon.
Havsvalladalen
– Vill du ha riktig vildmark ska du ta dig till Havsvalladalen som ligger norr om Torsby. Det är Värmlands största sammanhängande naturskogsområde och blev naturreservat 2020. Det är därför också Värmlands yngsta naturreservat och här kan man bland annat få se vridna uråldriga tallar som säkert är 300 år, säger Maria Westerberg.
Havsvalladalens skog har till stor del stått obrukad i mer än 150 år och Maria Westerberg säger att ett besök här innebär att man kan föreställa sig hur ”det var förr i Värmland”.
– Egentligen är det här helt vanlig värmländsk skog, bara det att den har fått karaktär eftersom den fått lite ålder, säger hon.
Rinnforsbranten
Namnet hänsyftar till den klippa som är ett av Kils populära utflyktsmål och som enligt legenden fungerade som ”ättestupa” längre bak i tiden. Klippan är numera bland annat häckningsplats åt en mängd olika fågelarter varav korp är ett exempel på vad man kan tänka sig får se under ett besök.
Maria Westerberg nämner dock platsen med den omkringliggande skogen i tanken.
– Det som är speciellt med den här skogen är ju att avverkningshotet verkligen är något högst närvarande här. Skogen kommer antagligen inte få något skydd, det är för få människor som har engagerat sig i något form av bevarande. Så jag uppmuntrar folk att ta sig dit medan det fortfarande finns nåt att se. Det är det verkligen värt, säger hon.
Skogen beskrivs som ”lite Bauersk”, konstnären John Bauer är ju känd för sina skildringar av sagolika skogslandskap, och det ska bland annat finnas bra svampställen när det är säsong.
Norra Ny socken
Lövskogar är kanske inte det man i första hand förknippar med Värmland men Maria Westerberg vet var de få lövträd som finns står. Hon beskriver naturen längs Klarälvsdalen som ett passande exempel på vad som händer om man låter skogen växa fritt och hänvisar speciellt till Norra Ny socken, även kallad Tiomilaskogen.
– Det här är verkligen ett dramatiskt landskap som känns gammalt, lite som en western-film nästan. Skogen har börjat återta platser som varit brukade tidigare och det blir märkligt och magiskt fort tycker jag.
– Det här är ett förvildat kulturlandskap. Om naturen får möjlighet att breda ut sig som den vill blir det vackert. Här kan man njuta av både al, björk och sälg, berättar Maria Westerberg.
Norra Ny socken är inte heller det ett naturreservat. Naturreservaten i Värmland innefattar enligt uppgift bara cirka två procent av skogarna här, något som Maria Westerberg tycker är aningen lite.
– Det enda sättet att få skog skyddad är att bry sig om den. Jag skulle vilja uppmana folk att söka upp skog i sina närområden och höra av sig till markägaren. Särskilt platser med fula namn brukar vara lämpade för reservat eftersom de ofta är otillgängliga för skogsbruk ändå. Är markerna svåråtkomliga gav man de förr namn som beskrev ”problemet”, om det till exempel var brant eller bergigt, förklarar Maria Westerberg.
Stömne naturreservat
Mer lövskog, och här hittar du riktigt praktfull sådan! I Stömne naturreservat, utanför Arvika, är den stora attraktionen de 500-åriga ekarna som pryder området och som faktiskt är en av Sveriges nordligaste förekomster av sammanhängande ekskog.
Området har anor från medeltiden och består delvis av den före detta trädgårdsparken som tillhör Stömne Herrgård. Herrgården är dock privatägd och tar ej emot besök.
Stömne naturreservat är väl försedd med vandringsleder där trappor och broar tar dig över de svåraste passagerna.
Maria Westerberg beskriver reservatet som ”vansinnigt vacker”.
– Den här platsen är som en helt annan värld, säger hon.
Förutom de gamla ekarna finns här också en mäktig ravinskog och här rinner även Styggbäcken som mynnar ut i Glafsfjorden. Fisket är således bra här och du kan hitta såväl abborre som elritsa. Ute i fjorden finns även en inhemsk art av storöring. Fram med spöt!
Vildhjärta och Stigsdotter ställer ut i Sunne: ”Humorn måste få plats”