Granska biståndet

Ledare
PUBLICERAD:
Stora summor har försvunnit från UNOPS.
Foto: Johan Nilsson/TT
Trots att biståndsbudgeten i år överstiger 52 miljarder kronor vet vi inte vilken nytta vårt bistånd gör för människor i fattigdom. Faktum är att vi överhuvudtaget inte vet vad som händer med en stor del av pengarna.

Svenska Dagbladet rapporterade nyligen (9/7) att utrikesdepartementet och Sida sekretessbelägger beslutsunderlag för bistånd för att hindra insyn. Bakgrunden är en skandal inom FN:s biståndsorgan UNOPS. I maj avslöjades det att motsvarande 600 miljoner kronor som skulle gått till olika biståndsprojekt har försvunnit. Nästan en halv miljard i ”investeringar” har getts till bland annat ett brittiskt bolag på Gibraltar.

För Sveriges del är avslöjandet viktigt eftersom UNOPS får del av svenska biståndspengar i projektstöd. Till SvD:s reporter försäkrar både UD och Sida att svenska pengar inte gått till de projekt som skandalen handlar om. Det är dock bara delvis sant, eftersom UNOPS behåller 20 procent av alla biståndspengar som avgift. Vad värre är att Sverige har avstått normala krav på rapportering från de projekt som vi finansierar i UNOPS. Inte ens årsredovisningar eller revisionsrapporter efterfrågas från svenskt håll.

Bristen på uppföljning mot FN tycks vara ett strukturellt problem. Av det totala svenska biståndet ger UD omkring 16 miljarder kronor i så kallat kärnstöd till mellanstatliga organisationer, främst FN. Därtill ger även Sida omkring 11 miljoner kronor i liknande stöd. Men när Riksrevisionen granskade kärnstödet i höstas (2/11), fann den att fördelningen av kärnstödet varken bygger på tydliga mål, riskanalys eller uppföljningar från tidigare projekt.

Även om vi skulle kräva mer uppföljning är det inte säkert att vi skulle få bättre insyn. Den före detta UNOPS-medarbetaren Jonas Svensson berättar för SvD att han har många exempel på att mångmiljonbelopp inte kunde redovisas i enlighet med gällande finansregler och lagstiftning.

Tyvärr är insynen knappast bättre på den svenska sidan. När SvD:s reporter vill veta varför ett av de svenskfinansierade UNOPS-projekten lades ned, visar det sig att motiveringen är sekretessbelagd. ”Det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om vissa uppgifter röjs”, skrev den ansvarige ambassadören. Hur är det möjligt att våra biståndspengar har använts så illa att det kan skada våra diplomatiska relationer?

Möjligen rör det sig egentligen inte om något katastrofalt. Källor på UD berättar till SvD om en ”pinsamhetsprincip”, alltså att information sekretessbeläggs enbart för att skydda departementets eller ansvariga tjänstemäns rykte och undvika besvärliga frågor. Det kanske är bättre än en diplomatisk kris, men bra är det inte.

Det krävs bättre granskning av de biståndspengar vi ger till andra organisationer. Delvis för att svenska skattebetalare ska kunna känna sig trygga, men framför allt för att pengarna ska gå till dem som faktiskt behöver dem. Utan ordentlig granskning kan skrupelfria aktörer fortsätt stjäla från världens fattiga.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.