En ”rosnörd” hittar man i utkanten av Värmskog.
Hon heter Margaretha Gustavsson, har odlat blomman i 50 år och har nu över hundra olika sorters rosor i sin trädgård.
Förra lördagen bjöds på trädgårdsvandring och fest på hennes tomt.
Vädret har slagit om när NWT närmar sig Margarethas hus i utkanten av Värmskog. Hela grusvägen upp till hennes hus kantas av rosor av alla de slag och det är tydligt att grannar inspirerat varandra. Det är stundtals molnigt och stundtals skiner solen under dagen. Ett utmärkt väder för en rofylld trädgårdsvandring, passande dagen till ära, då Margaretha har bjudit in till fest.
– Det är kul att göra något sånt här, folk blir så glada, berättar hon om festen som varit.
Tillsammans med Svenska Rosensällskapet, en ideell förening, vars ändamål är att främja intresset för rosor, har Margaretha Gustavsson bjudit in till musik, fika och en rundvandring i hennes trädgård. Hon är kontaktperson och medlem i föreningen sedan länge och förklarar att hon är en nörd när det gäller rosor.
Tillställningen öppnades med ett kort tal som Margaretha förberett om rosornas mångåriga historia och kopplingar till kungligheter. Ett jazzband som spelade live från altanen sjöng ut låtar med främst rostema samtidigt som gästerna fick ta för sig av fikat uppdukat i trädgården. För de som ville gavs även en kort rundvandring i området för att beundra de olika rosorna som stod i blom.
Rosor har odlats i tusentals år och har man precis som Margaretha drömmar om en egen doftande rosenträdgård så är det inte så svårt för drömmen att slå in.
– Nej nej nej, det är inte svårt, det klarar vem som helst, det är bara att man måste gräva ordentligt och vattna men sen klarar de sig. Men man måste ha tålamod!
– De är ganska lättskötta, menar hon som har flera års erfarenhet och varit med om de största utmaningar relaterat till odlingen.
Anledningen till att rosorna har mest kvinnonamn beror på att de blev uppkallade efter drottningar och kejsarinnor förr i tiden. Hon har såklart ”Queen of Sweden” i sin trädgård, men den hade redan blommat över.
I hennes färgsprakande trädgård, bland andra sorters blommor och växter, fann man även kända rossorter som Drottningen av Danmark, en klassisk rosa ros, ”polkagrisrosor” och Celsiana, som liknar vita tussar. Den sistnämnda är Margarethas favorit, men endast för att den varit så fantastisk i år, menar hon.
– Men sen får jag nog ändra mig, berättar hon om sitt val.
– Jag skulle helst vilja bo i Skåne, säger hon om det gynnsamma landskapet och vädret som södra Sverige har att erbjuda jämfört med Värmland.
Det blir svårare att odla rosor ju längre upp man kommer i landet. Beroende på vilken zon man bor i, som går att se markerat i en odlingskarta, så får man odla därefter för att lyckas med rosorna.
Ohyra har hon också tampats med och tydligen varierar det från år till år och från trädgård till trädgård. Larver har förstört en del av Margarethas odling på grund av torka. Men då känner hon trygghet att vara med i Rosensällskapet och få tips, hjälp och stöd från de andra medlemmarna i föreningen.
– Det blir inte alltid som man tänkt sig, menar hon.
Nu ska Margaretha inte plantera mer utan sköta det hon har. Men hur den planen kommer se ut i praktiken det återstår att se, för hon kan inte låta bli.
– Nu är jag randig på armarna igen, men det är bättre det än att bli bränd av en nässla, berättar hon om efterarbetet hon har påbörjat i trädgården som återstår innan sommaren tar slut.
Margaretha berättar att hennes man tycker hon är lite manisk men att det inte stör honom då han får njuta av resultatet i trädgården. I hennes värld finns det inga andra blommor än rosor och det är bara de hon kan namnet på. Framöver har hon tillsammans med väninnorna i sällskapet tänkt åka runt och besöka olika trädgårdar för att dela rosskott med varandra.
– Det bästa med att ha rosor är att se hur kronbladen är ordnade och så doften!, säger hon med minnet av en doftande ros i tankarna medan hon visar runt i trädgården.