Lite i skymundan, eller kanske snarare underrapporterat av media, så har statsminister Magdalena Andersson (S) öppnat för att Vänsterpartiet skall kunna sitta i regeringen. Det är faktiskt högst anmärkningsvärt för det rör sig om ett extremt parti som inte skriver under på grundläggande fundament av politiken.
Vänsterpartiet kräver att få sitta i en S-ledd regering om en sådan skulle bli aktuell efter valet i höst. Det har partiledaren Nooshi Dadgostar gjort klart, senast i en intervju i Expressen. Som en sorts svar på det sade Magdalena Andersson till Sveriges Radios Ekoredaktion inför Almedalsveckan att håller alla dörrar öppna (utom för Sverigedemokraterna). Alltså kan hon tänka sig en V-medverkan i regeringen.
Att det inte fick större genomslag kan man undra. Det blev inga direkta följdfrågor på det och någon uppföljning av uttalandet har det inte varit. Allt drunknade i den övriga Almedalsrapporteringen. Är man bara så okunniga om vad en sådan regeringssamverkan skulle innebära, eller ser man helt enkelt inga problem med det?
Till skillnad mot att söka stöd i diverse sakfrågor med andra partier i riksdagen så innebär en regeringsmedverkan att man står bakom hela regeringens politik. Regeringen fattar beslut kollektivt. Det är det ansvar man måste ta på sig om man skall sitta i en regering, vilket Miljöpartiet förvisso aldrig riktigt begrep. Man må inte alltid gilla de kompromisser som blir följden, men man skall heller inte gå ut och direkt sabotera för den egna regeringen.
Beslut om landets utrikes- och säkerhetspolitik fattas av regeringen som helhet. Då går det inte att ha ett regeringsparti som går emot dess själva fundamentet. I detta fundament ingår nu ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato, som förhoppningsvis kommer till stånd så snart det bara går. Men Vänsterpartiet är envisa motståndare till ett Nato-medlemskap. Då kan de inte sitta i en regering, så enkelt är det.
För övrigt torde detta gälla även för Miljöpartiet, om de inte tydligt deklarerar en annan syn. Det var nog tur för Magdalena Andersson att MP lämnade regeringen när hon tog över. För vem vet hur mycket trubbel MP skulle ställt till med om de suttit med i regeringen under våren då ställningstagandet för Nato arbetades fram.
Knappt hade också Andersson lämnat dörren öppen förrän V själva såg till att kasta grus i det rödgröna maskineriet. I samband med Liberalernas dag i Almedalen så ställde sig tre vänsterpartistiska riksdagsledamöter, varav två dessutom ledamöter i partistyrelsen, med flaggor för den terroriststämplande organisationen PKK, samt för de kurdisk-syriska YPG och YPJ. Som av en händelse anses de senare av Turkiet också vara terrororganisationer och som på grund av vad de uppfattade som svensk stöd till dessa hotade med veto mot Sveriges Nato-medlemskap.
Detta var ett medvetet försök till sabotage av svensk utrikes- och säkerhetspolitik av ett Vänsterparti som är mot Nato och för att häva terrorstämpeln mot PKK, vilket i sig borde få Andersson och S att dra öronen åt sig när det gäller en regeringsmedverkan för V. Dadgostar vill inte uttala sig, men då får man förmoda att hon och hela partiet står bakom aktionen. V också mält sig ur regeringsdiskussionen, samtidigt som de kräver att få sitta med. Den ekvationen går inte ihop.