Försvaret av landet tillhör en av statens allra mest grundläggande uppgifter och borde prioriteras enkom av den anledningen. Men i högskattelandet Sverige är det så mycket annat som pockar på politikernas uppmärksamhet och när det väl gäller förmår de inte prioritera rätt.
I mars, i kölvattnet efter det ryska anfallet mot Ukraina, bestämde sig regeringen för att försvarsbudgeten skall höjas så att den kommer att uppgå till 2 procent av bruttonationalprodukten. Vilket för övrigt är en stark rekommendation för Nato-länderna. Men eftersom Socialdemokraterna inte kan låta bli att dra benen efter sig så har målet satts så långt fram i tiden som till år 2028.
Som om inte detta var illa nog så anser S-regeringen att den ändå inte har pengar till det, och redan i våras så luftades tanken på en ny särskild "beredskapsskatt". Eller ny och ny, det handlar om den förkättrade värnskatten fast i ny skepnad. Alltså den skatt på höga inkomster som infördes som 1995 och då sades bara vara tillfällig. Om nu ett kvartssekel kan räkans som tillfälligt, för den avskaffades ironiskt nog av först den rödgröna regeringen som ett krav från Liberalerna för att gå med på januariöverenskommelsen.
I Ekots lördagsintervju (18/6) kunde inte finansminister Mikael Damberg (S) låta bli att nämna denna "beredskapsskatt" igen. Men det var klent med preciseringar, mer än att den om den infördes skulle gå till de med "absolut högsta inkomster". Nu kommer en aldrig så hög skatt av den typen att generera de dryga 42 extra miljarder kronor som skulle behövas. För den gamla värnskatten var redan den en förlustaffär.
Varför har Socialdemokraterna så svårt för att skaka fram pengar till de mest grundläggande av statens kärnuppgifter? Sverige har trots allt fortfarande ett av världens allra högsta skattetryck. Det pratas nästan aldrig om att införa andra typer av specialskatter för andra utgiftsområden. För det är inte så systemet är tänkt att fungera.
Tänk tanken att regeringen införde en särskild "trygghetsskatt" för att finansiera ökade anslag till polis, rättsväsende och kriminalvård. Eller föreställ er det ramaskri det skulle bli om man ville införa en särskild "solidaritetsskatt" för att finansiera den ökade migrationen. Men för just försvaret går det tydligen bra. Redan den blygsamma ökning av försvarsanslagen som skedde i förra årets statsbudget kom till stånd med en särskild bankskatt.
Det visar tydligt på att Socialdemokraterna och finansminister Damberg inte tar försvaret på det allvar som man kan kräva – inte ens i en situation när Ryssland bedriver ett hänsynslöst angreppskrig i vårt närområde och hotar hela den europeiska säkerhetsordningen. För det är klart att försvaret av landet mot yttre (och inre) hot är statens främsta uppgift. Det måste få kosta så mycket som behövs.
Regeringen förmår helt enkelt inte att prioritera. Men om de avstod från till exempel den bisarra och svindyra satsningen på höghastighetståg, tog itu med bidragsfusket, gynnade arbetslinjen och rent allmänt tog itu med allt slöseri som ryms i statens budget så skulle det bli pengar så det räcker och blir över till försvaret. Men det verkar S-regeringen varken vilja eller kunna, och bara det är ett skäl att byta ut den i valet den 11 september.