Rätten till hur mycket el som helst vid varje tidpunkt på varje plats finns inte och behövs inte. Konsumenterna och företagen är klokare än så, skriver Wolfgang Ranke.
Den 28 juni berättades i SVT:s Rapport att Vattenfall undersöker möjligheten att bygga två SMR (små modulära reaktorer) vid Ringhals. I bakgrunden visades en schemaritning av en BWRX-300 reaktor. BWRX-300 är en SMR från Hitachi med en elektrisk effekt på 270-290 megawatt som har kommit relativt långt i utvecklingen. 2028 hoppas man att det kan finnas en. Reaktorn har ett passivt nödfallskylsystem och kan därför räknas som generation III-reaktor. För att ersätta en hittills vanlig reaktor behövs fyra BWRX-300.
I alla andra hänseenden är reaktorn konventionell: Den producerar lika mycket avfall per producerad kWh, utnyttjar energiinnehållet i bränslet lika dåligt och behöver anrikad uran som bränsle. Den är ingen bridreaktor som omvandlar uranisotopen U-238 till klyvbart material och den kan inte omvandla transuraner till kortvarigt strålande atomsopor. Den är lika problematiskt som konventionella reaktorer.
Men kan den producera billig el? Fram tills nu har reaktorerna blivit allt större. Anledningen är att större enheter producerar el billigare än mindre. Detta kallas för "scale effect" och gäller inte bara kärnreaktorer. Som väsentlig fördel med SMR anses att de ska kunna produceras i serie i en fabrik och sedan transporteras helt eller i få delar till uppställningsplatsen. Serieproduktionen ska göra dem billigare.
Så skriver du en debattartikelTyska Öko-Institut har gjort en omfattande undersökning av alla SMR-koncept som hittills funnits i världen. De försökte även uppskatta hur serieproduktion kan minska elpriset och kom fram till att det behövs en produktion av flera tusen (!) enheter av samma modell för att detta ska leda till billigare el än från stora reaktorer. Och så måste man komma ihåg att el från nya stora reaktorer just nu uppskattas att kosta ungefär tre gånger priset för el från ny vind- eller solkraft. Det känns helt omöjligt att kärnkraft någonsin kan konkurrera ekonomiskt med förnybara källor.
Medan vind och sol är gratis är uran inte det. Malm med hög uranhalt är i stort sett förbrukad och man måste använda malm med all lägre halt. Uran blir därför allt dyrare och eftersom uranbrytning och bearbetning är en ytterst smutsig process som förbrukar mycket fossil energi ökar hela tiden koldioxidutsläppen per kWh från kärnkraft.
Vinden blåser inte och solen skiner inte alltid. I ett elsystem med mycket vind och sol måste det finnas möjligheter att utjämna produktionen eller att anpassa förbrukningen. Dels kan detta åstadkommas genom att använda vattenkraft som reglerkraft, dels genom att koppla ihop elsystemet över stora områden, dels genom att förskjuta förbrukningen till tider med god tillgång och dels genom att lagra energi t ex i form av vätgas.
Alla möjligheter används och utvecklas just nu. Eftersom vind- och solel är så pass billiga finns marginal för det. Rätten till hur mycket el som helst vid varje tidpunkt på varje plats finns inte och behövs inte. Konsumenterna och företagen är klokare än så.
Det finns en allmän uppfattning att om man arbetar med en fråga så kommer man så småningom att lösa den. Men detta gäller inte alla frågor. Ibland visar sig bara nya frågor när man har löst en på vägen. Ibland verkar det bli en Pandoras ask: Lyfter man locket tränger det fram problem efter problem. En sådan fråga är kärnkraften. Jag förstår inte varför vissa inte kan släppa den.
Gå inte i kärnkraftsfällan. Det finns bättre alternativ.
Wolfgang Ranke
Medlem i Värmland mot kärnkraft