Förfallande vägnät äventyrar trafiksäkerheten

Debatt
PUBLICERAD:
En sådan inställning är inte bara samhällsekonomiskt ineffektiv, utan äventyrar också trafiksäkerheten för alla människor som behöver bilen för att ta sig till arbetet, läkaren och affären, skriver Caroline Drabe.
Foto: Riksförbundet M Sverige
När vägarna blir sämre och hastigheterna sänks minskar framkomligheten, arbetspendlingen försvåras och det blir svårare att bo inte minst på landsbygden, skriver Caroline Drabe.

Vägunderhållet har under många år behandlats styvmoderligt i statsbudgeten. Trots att Trafikverket slagit larm om att de inte klarar av att upprätthålla vägnätets nuvarande tillstånd kommer nedprioriteringen av vägtrafiken att fortsätta. Det stod klart när regeringen i juni presenterade den nya nationella infrastrukturplanen för 2022-2033.

Den allt snabbare nedbrytningstakten av de svenska vägarna i kombination med haltande underhåll innebär att sämre funktion är att vänta. Redan nu uppger myndigheten en underhållsskuld på hela 23 miljarder kronor för vägarna. Enligt en sammanställning från Transportföretagen är nästan 13 procent av alla statliga vägar i mycket dåligt skick. Som en följd av detta har Trafikverket på flera håll sänkt hastighetsgränserna.

Vägtrafiken står för uppåt 90 procent av alla persontransporter och en majoritet av allt godstransportarbete, men detta reflekteras inte i finansieringen. Vägunderhållet har länge fått stå tillbaka då fokuset varit omställning till andra trafikslag. En sådan inställning är inte bara samhällsekonomiskt ineffektiv, utan äventyrar också trafiksäkerheten för alla människor som behöver bilen för att ta sig till arbetet, läkaren och affären. I verkligheten står inte trafikslagen emot varandra eftersom vi tar bilen till tåget och bussen till flyget.

Bilen skapar en oöverträfflig flexibilitet gällande var och när en resa kan börja och sluta. Därför är bilen en pålitlig och central komponent i vardagen för de flesta hushåll. När vägarna blir sämre och hastigheterna sänks minskar framkomligheten, arbetspendlingen försvåras och det blir svårare att bo inte minst på landsbygden.

Under nästa mandatperiod måste pengar avsättas för att åtgärda de många bristerna i vägnätet:

1. Jämna till vägytan. Potthål, ytojämnhet och längsgående slitage i körbanans hjulspår medför skador på förare och fordon. Stödremsan utanför asfaltskanterna är ofta för höga till följd av bristande underhåll. Detta orsakar vattenplaning och grushalka.

2. Bygg bort de farliga vägavsnitten. Fortfarande finns tusentals felutformade och farliga kurvor på de svenska vägarna. En majoritet av alla järnvägsövergångar är obevakade och utan bommar, ljus- eller ljudsignaler. Många högtrafikerade vägar saknar mitträcke. Dessa brister ökar olycksrisken och kostar liv

3. Ombesörj vägarnas sidoområden. Längs många vägar har inte sidoområden rensats från farliga föremål, vilket riskerar att bli dödsfällor om en bil hamnar utanför vägbanan. För korta eller felaktigt utformade räcken finns vid många berg, vägportar och vattendrag. Siktskymmande växtlighet tillåts växa sig för högt.

Under överskådlig tid kommer vägnätet att vara det svenska samhällets blodomlopp och alla trafikanter förtjänar en säker mobilitet. Det negligerande förhållningssättet till väginfrastrukturen blir dessutom alltmer obsolet när bilflottan går mot fossilfrihet. Det tål att tänkas på för de politiker som kommer att skumpa runt på vägarna i sommar i jakten på regeringsmakten.

Caroline Drabe

Vd på Riksförbundet M Sverige (tidigare Motormännens riksförbund)

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.