Sverigedemokraterna står och stampar

Ledare | Val 2022
PUBLICERAD:
Partiledaren Jimmie Åkesson (SD) talar i Almedalen.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Valet i höst kan bli det första där Sverigedemokraterna inte ökar. I opinionsmätningarna står de och stampar på drygt 17 procent, vilket i stort sett är likadant som valresultatet 2018.

En stor förklaring till det är att partiet inte längre är så unikt. Nu talar de flesta andra om problemen med migrationen och den ökade brottsligheten. Det är inte ens fult att deklarera sin fosterlandskärlek längre. Se bara på statsminister Magdalena Anderssons (S) tal i Almedalen i söndags.

Därför var det heller ingen större nerv när det var partiledaren Jimmie Åkessons (SD) tur i Almedalen under partiets halvdag på onsdagen. Inga direkta nyheter presenterades heller – hans 100 stenar som skulle vändas var egentligen bara en upprepning av förslag som tidigare lagts. Därtill är det många andra som tagit till sig en hel del av dem. SD kan inte ens slå ur underläget längre, nu när de formellt accepterats som en del i ett borgerligt regeringsunderlag, till och med av Liberalerna. De senare skäms inte över att skriva under samma debattartiklar med SD.

Så vad återstår då för SD att göra annat än att köra på där de känner sig hemma. Nämligen att måla allt i dystra färger och skälla på regeringen. Åkesson gick till och med så långt att han beskyllde Socialdemokraterna för att medvetet misskött Sverige. Att anklaga sina motståndare för att medvetet förstöra, hur skadlig man än tycker att deras politik är, ger inget seriöst intryck.

Nu var som sagt det mest intressanta inte vad SD och Åkesson sade, utan det lilla bråk som uppstod i kulisserna om vilka som skulle kunna ingå i en eventuell borgerlig regering. Det började med att Svenska Dagbladet rapporterade att Moderaterna bestämt sig för att Liberalerna inte skall få sitta med i en Kristerssonregering. Då sade en källa inom SD att M vet att SD aldrig skulle acceptera det, varpå M gick i taket. SD skall minsann inte lägga ord i Ulf Kristerssons mun, och i övrigt ville M inte kännas vid ett sådant ställningstagande.

Nå, sanningen är väl att varken SD eller L skulle passa i en M-KD-regering även om alla fyra fick majoritet i riksdagen. L vill förstås vara med, och det vill nog en hel del moderater att de är också, men det skulle skapa problem med SD. Givet hur kluvna L är så går det alltjämt inte att lita på dem heller, hur tydlig partiledaren Johan Pehrson (L) än är. SD är överhuvudtaget inte aktuella i all sin omognad och sin brist på bred kompetens och ansvarstagande.

Visst, tjuvnyp kanske skulle bli enklare att hantera i en regering, men det är också risk för att det skapar handlingsförlamning. Bättre att söka stöd där det står att finna i riksdagen. I en majoritetssituation är det ändå svårt att se hur vare sig L eller SD skulle sänka en borgerlig regering. Till skillnad mot hur det ser ut på vänsterkanten så är det blågula blocket eniga om det mesta i sakpolitiken, och där man inte är det får man kompromissa, något som också kan vara nyttigt för ett parti som SD som aldrig behövt göra det.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.