Marie möter Karlstads mest utsatta: ”Det värsta är att man inte kan göra mer”

Jag kommer strax, ska bara...

Marie Björklind på Stadsmissionen leder en verksamhet där besökarna kommer först.

– Tröskeln att komma hit är hög, då behöver man mötas av en mjuk famn.

När hon till slut sätter sig pratar hon engagerat om de människor hon möter på jobbet. Både kollegor i personalteamet och gästerna.

– Folk kommer för att få ett mål mat, många har ingen annan social kontakt under dagen. En gemensam faktor är ensamhet och psykisk ohälsa.

90 portioner om dagen

Frukosten är över och förberedelserna inför lunchen är på gång. De serverar mellan 60 och 90 portioner varje dag. Några kommer för att äta tillsammans, andra hämtar en matlåda i entrén.

Marie Björklind, 50, började på Stadsmissionen för sju år sedan som projektanställd verksamhetschef på två år som övergick i en fast tjänst.

– Behovet har blivit mycket större. Då var det de synligt behövande som kom hit, nu är det alla möjliga. Folk vågar be om hjälp i större uträckning.

– Den psykiska ohälsan har ökat med rekordfart. Pandemin var en stor katalysator.

Alla är välkomna till Stadsmissionen för ett mål mat för en tia, en pratstund eller en dusch. Många av besökarna är drogberoende och hemlösa, men inte alla.

– Året före pandemin började vi se att det kom pensionärer, under pandemin, när barn inte kunde gå till skolan om de bara var lite snuviga, kom barn och föräldrar. Vi märker att matpriserna gått upp, säger Marie Björklind.

Hur ser en dag ut för dig?

– Jag kommer in vid åtta och då är frukosten i gång. Jag sorterar kläder, har samtal, möter människor, rensar frysar och tar emot varor.

– Köket försöker de hålla mig borta från efter förra sommaren då jag gjorde 80 portioner fiskbullar med brunsås, säger Marie och skrattar gott.

Det har resten av personalgänget inte låtit henne glömma sen dess.

Marie är utbildad fritidsledare, uppvuxen i Herrljunga och hamnade i Arvika när hon som ung blev utsänd av Missionskyrkan.

– Jag grät i en månad, men sen har jag blivit kvar där.

Bor i Arvika

Nu använder hon tiden på tåget till Karlstad för att ladda upp och varva ner för att inte bära med sig alla människoöden hem.

– Jag har lärt mig att stänga av, det kunde jag inte i början.

I Arvika bor hon tillsammans med sin man, en biologisk son och en dotter som är familjehemsplacerad.

– Hon och hennes föräldrar har blivit som en del av vår familj.

Att stötta föräldrar som fått sina barn omhändertagna är också en del av Maries jobb på Stadsmissionen.

Hon blev tidigt kristen och första yrkesmålet var präst, men hon fastnade för det mer handgripliga.

– Jag har mött så många människor som betytt mycket i mitt liv, lärare och scoutledare. Jag har alltid velat ge tillbaka och jag är en utpräglad gruppmänniska. Jag tycker om att tänka ihop, tjöta och umgås.

Vad skulle du vilja höra från politikerna i valrörelsen?

– Under mina år har jag aldrig märkt någon skillnad mellan politiska styren. Jag skulle vilja höra att barn har rätt till trygghet, att det finns tandvård till alla. Och varför ska så många äldre ha det så svårt.

– De som lever i utsatthet, varför pratar man inte om dem?

Vad är det svåraste med jobbet?

– Att man skulle vilja göra så mycket mer. Maktlösheten, att drogerna är så starka, att jag inte vet om jag kommer att träffa en person igen när de går för dagen.

Vad är det bästa?

– Att tillsammans blir vi starka, att se människor växa är det bästa jag vet. Här har vi alla samma stora gröna t-shirt och allas erfarenheter räknas. Och jag är tacksam för rakheten, här får jag veta direkt om jag gjort något dumt.

Vad gör du när du inte orkar?

– Då säger jag det, det är bra att vi är fler här.

Och vad gör du för att varva ner hemma?

– Jag håller på att bygga en stenmur hemma. Det är väldigt bra terapi. Jag är inte så bra på det, så det rasar ganska ofta och så får man börja om igen. Det är som livet självt.

– Eller så gör jag bara ingenting, eller ser en tv-serie med barnen.

Hur firade du din 50-årsdag?

– Vi hade covid hela familjen, 39,5 graders feber och helt utslagen. Vi fick hämta fika utanför ett lokalt bageri som sedan åts upp framför en Marvel-film i pyjamas. Hoppas ha en fest med min man Urban i höst, han fyllde 50 förra året.

Vad ska du göra på semestern?

– Då åker jag till Danmark med familjen. Sen blir det många bara-vara-dagar hemma, och i svärfars barndomshem utanför Charlottenberg. Jag tycker om att fixa i trädgård, plocka bär och svamp, pyssla. Umgås och njuta av livet.