En socialdemokrati hög på folkhemsnostalgi med en rörig rödgrön soppa, eller en ansvarsfull borgerlighet i regeringen? Det var alternativen som stod till buds när Almedalsveckan gjorde comeback i år, om än i förkortad upplaga.
Efter ett pandemiuppehåll är politikerveckan i Almedalen på Gotland tillbaka. Fast nu får de flesta partierna trängas och samsas om dagarna. Socialdemokraterna inledde dock själva redan på söndagen, där statsminister Magdalena Andersson (S) fick hålla sitt första Almedalstal som partiledare på kvällen.
Det var idel folkhemsnostalgi som visades upp. "Sverige är fantastiskt", inledde hon och fortsatte med att hylla allt från den svenska naturen till värderingar om plikt och jämlikhet, och förstås våra välfärdsinstitutioner. Per Albin Hanssons ande svävade över Almedalen.
Förutom till nostalgiska socialdemokrater var det inte svårt att lista ut vilka som talet också riktade sig till – före detta S-väljare som i besvikelse gått över till att rösta på Sverigedemokraterna. Om taktiken lyckas återstår att se. Undersökningar visar att många av den typen av väljare faktiskt också ändrat uppfattning i många av de traditionella höger-vänster-frågorna.
Sämre blev det redan när politiken skulle konkretiseras. Andersson räknade upp brottsligheten, klimatet och skolan, likt hon gjort tidigare, som prioriterade områden. Men det är där två mandatperioders S-misslyckanden blir uppenbara. För skenande brottslighet, nedlagd energiproduktion och en skola i kris talar inte för S. I ärlighetens namn är det i och för sig problem som existerat under längre tid än så, men S har näppeligen gjort något för att komma till rätta med dem under sina år vid makten.
Konkret "lovade" hon dock att förbjuda vinst i fristående skolor, vilket effektivt skulle ta död på dem. Under måndagen fick hon medhåll från Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar, som till och med satte upp detta som ett ultimativt krav för att kunna stödja en S-regering efter valet. Detta måste alla partier som ställer sig bakom en sådan regering enas kring.
Lycka till med det! Utan Centerpartiet kommer Magdalena Andersson inte att kunna fortsätta som statsminister. Men det lär bli svårt för Centerpartiet att gå med på att i praktiken avskaffa de svenska friskolorna. Dessutom så vägar C att formellt befatta sig med ett V-samarbete. Samtidigt pekar allt mer på att C är inställda, och till och med förbereder sig på, att sitta med i en S-ledd regering. Hur skall den ekvationen lösas?
Med andra ord är marken beredd för en politisk röra om det skulle bli så olyckligt att det trots allt blir rödgrön majoritet i riksdagen efter valet. Å andra sidan har C visat en sällsynt förmåga att kröka rygg och ge upp sina ståndpunkter under den innevarande perioden. Så bli inte förvånad om de viker ner sig ännu mer. Men borgerliga väljare bör komma ihåg att en röst på C är en röst på vänsterkartellen.
Då var moderatledaren Ulf Kristersson desto tydligare med sitt alternativ när han höll tal på måndagsförmiddagen. Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna har alla saker att bidra med, utan att alla nödvändigtvis skall sitta i regeringen. Men där finns i alla fall inte mycket sakpolitik som går på tvärs mot varandra. Äldrevård, skola, migrationspolitik och en stram finans- och rättspolitik blir det när Kristersson vill ta ansvar. Ett skattehöjningsstopp är också välkommet. Med vänsterkartellen lär det bli tvärtom.