För svensk del är det en styrka att detta viktiga beslut tagits i bred politisk enighet i Sveriges riksdag och med stöd av en rejäl majoritet av svenskarna, enligt opinionsmätningar, skriver Kjell Göthe.
Sverige har år 2022 tagit ett försvarspolitiskt beslut som går till historien. Äntligen, efter mycket hysch-hysch under kalla kriget söker vi nu tillsammans med Finland medlemskap i Nato. Håll kursen, var rak och öppen i diskussionerna om medlemskap och vår trygghet kommer att kunna stärkas väsentligt i en allt mer orolig värld.
I den är det viktigt att demokratierna i väst håller ihop. Äntligen har vi chans att också utveckla försvarssamarbetet i hela Norden. Det betyder också bättre samarbete inom näringslivet för att tillsammans forma krisberedskapen med dess viktiga funktioner för lagerhållning av mediciner och andra förnödenheter.
För svensk del är det en styrka att detta viktiga beslut tagits i bred politisk enighet i Sveriges riksdag och med stöd av en rejäl majoritet av svenskarna, enligt opinionsmätningar. Vi kan sträcka på oss för försvarsmässigt tillför vi Nato vår erfarenhet och vår vapenteknik. Vi besitter viktig kunskap inom försvarsindustrin, som numera främst är Saab, men även hos ett flertal andra högteknologiska företag. De är alla mycket framgångsrika också på exportmarknaden.
Vårt flygvapen med Gripen-planen och Ericssons radar, vårt kunnande hos ytfartygen i Visby-serien och våra ubåtar, i båda fallen med avancerad smygteknik ligger i topp. USA insåg detta och hyrde under två år en ubåt i Gotlandklassen med svensk besättning som fick öva mot den amerikanska flottan. Vår specialitet är så kallade grunda vatten, avgörande för att kunna hålla igång import och export.
I Östersjön med omnejd har vi övat och övat med andra Nato-enheter så att detta numera är en välkänd hemmaplan för oss. Vår armé har längst i norr stor erfarenhet av att försvara ett numera viktigt strategiskt område. Här samövar vi med Finland och har gjort så länge. Gotland i Östersjön är helt avgörande att hålla och att lyckas med det är avgörande för Natos försvar av Baltikum. Det finns också hot mot västra Sverige främst Göteborg, som ju är en stor och viktig hamn.
Hos Socialdemokraterna tog beslutet om Natoansökan lång tid och skedde under stor vånda. Vänsterfalangen har kvar sin ångest. Självaste försvarsminister Peter Hultqvist (S) sade bestämt nej till Nato, ett förhastat beslut av en rutinerad politiker. Men Putins brutala anfall på Ukraina fick upp ögonen för att världen förändrats på allvar. Det har fortfarande Vänstern och Miljöpartiet inte kunnat acceptera utan fortsätter leva i en egen drömvärld.
Statsminister Magdalena Andersson (S) skall givetvis ha en eloge för att hon stod på sig. Men vi bör också minnas att oppositionsledaren Ulf Kristersson (M) gick före och stöttade henne i den tuffa kampen att lägga om kursen. Det är något hon borde sätta värde på och det lär framöver behövas många samarbeten i avgörande politiska beslut, inte minst i kampen mot gängkriminalitet.
Slutligen, jag har fått många frågor om Turkiets president Erdogan i längden kan stoppa svenskt medlemskap i Nato. Det ärliga svaret är: jag vet inte, men tror inte det. Natos generalsekreterare, norrmannen Jens Stoltenberg, låter hoppfull, men betonar att Turkiets oro är legitim och måste tas på allvar. Turkiet är nämligen det Natoland som drabbats av flest terrorattacker.
Så Socialdemokraternas uppgörelse med vänstervilden i riksdagen, Amineh Kakabaveh, om stöd till den väpnade gruppen YPG var ett grovt felsteg, både förhastat och obegåvat. Turkiet ser YPG som en del av terrorklassade PKK-rörelsen.
Kjell Göthe
Politisk krönikör