Det som var omöjligt för Socialdemokraterna i går är plötsligt möjligt i dag. Det gäller många frågor, särskilt ju närmare valdagen vi kommer. Nu är det ny kärnkraft som visst kan byggas, trots att de ägnat åratal att förtala de borgerliga politiker som förespråkat just det.
Det var i början av förra veckan som energiminister Khashayar Farmanbar (S) och miljöminister Annika Strandhäll (S) på en presskonferens lät meddela att regeringen nu öppnar för att det kan byggas så kallade små modulära reaktorer (SMR) i Sverige. Strålsäkerhetsmyndigheten ges i uppdrag att ta fram nya föreskrifter om dessa minireaktorer, och samtidigt passar man på att se över hur befintliga reaktorer kan fortsätta vara i drift.
Bara en dryg vecka senare lät det statliga kraftbolaget Vattenfall meddela att det inleder en förstudie om att bygga två nya små reaktorer vid Ringhals. Den skall vara klar vid årsskiftet 2022-23 och sedan skulle reaktorerna kunna vara i drift i början av 2030-talet. Tänk hur långt framme vi skulle ha varit om detta skett för flera år sedan.
Fördelen med SMR är att de går snabbare att bygga, och dessutom är mycket billigare. Deras effekt – cirka 300 MW – är dock bara mellan en tredjedel och en fjärdedel av de reaktorer vi har i dag. Så det är knappast så att två vid Ringhals kan ersätta de reaktorer som stängdes i förtid. Små reaktorer är heller inget nytt utan har funnits sedan 1950-talet. Se bara på hur de används i till exempel atomubåtar och hangarfartyg.
SMR kan ge skalfördelar om det byggs flera. Liberalerna har föreslagit 14 platser runt om i Sverige som skulle vara lämpliga. Riksdagsmannen Arman Teimouri pekar bland annat ut Karlskoga som en lämplig plats där elbehovet är stort. Det skulle emellertid kräva en lagändring då det i dag bara får finnas kärnkraft på befintliga platser, och maximalt 10 reaktorer (man tar inte hänsyn till storleken). Detta borde göras skyndsamt redan till hösten.
Den här socialdemokratiska omsvängningen kan ses på flera sätt. Den generösa tolkningen är att S till sist insett hur allvarlig elkrisen är och att Sverige behöver en långsiktigt tryggad energiförsörjning, särskilt som elektrifieringen av landet kommer att kräva bra mycket mer el i framtiden. I så fall ett sent uppvaknande.
En annan, kanske mer cynisk (eller realistisk om man så vill), tolkning är att S vill föra av frågan från dagordningen inför valet. De vet att kärnkraften blivit mer populär, särskilt efter kalla vintrar och elprisrekord. Men faktum kvarstår att S kommer att vara tvungna att luta sig mot tre uttalat kärnkraftsfientliga partier – Miljöpartiet, Vänstern och Centern – för att kunna bilda regering. Och då kommer "löftena" om ny kärnkraft att väga lätt.
Det bästa vore förstås om det gick att nå en bred politisk uppgörelse över blockgränsen om kraftigt utbyggd kärnkraft som skall gälla långsiktigt oberoende av regering. Annars är nog det säkraste valet för ny kärnkraft att rösta på något av oppositionspartierna i höstens val.