Två år ”för sent” sätts den nu upp – Johan Fälts bearbetning av den klassiska berättelsen Skattkammarön.
– Jag tror att publiken, liksom jag gjorde, fastnar för berättarglädjen, säger han.
Föreställningen på friluftsteatern i Mariebergsskogen var planerad till 2020, men en pandemi kom i vägen. Men nu äntligen, med vissa ändringar i ensemblen, kan man äntligen börja repetera inför en efterlängtad premiär.
På scen finns såklart Långe John Silver och huvudpersonen Jim Hawkins, men även en del andra figurer som fått namn eller helt enkelt skrivits in.
– VI har bland annat tre schweiziska pirater, som en comic relief, eftersom Schweiz saknar kust, säger Johan Fält som också är regissör för föreställningen.
Föreställningen, som är en musikteater, följer till stora delar originalhistorien. Den ramas in av att Jims farmor berättar historien, varefter skådespelare och publik kastas bakåt i tiden.
Spänningsmoment finns
– Jag tror att publiken, liksom jag gjorde, fastnar för berättarglädjen. Att berättandet går över generationer är i sig en egen form av berättande. Den formen av berättande kanske man måste tvinga fram i dag när det finns en massa annat.
– Och sedan tror jag man fastnar för karaktärernas sätt att lösa problem, det finns spänningsmoment.
De varvas med roliga passager och död, men inte för mycket död, berättar Johan Fält.
Föreställningen har premiär den 9 juli och spelas sedan ytterligare nio gånger under juli.
”Härligt och läskigt”
Sommarföreställningarna i Värmlandsteaterns regi startade 2012, och fyller därmed jämnt i år. En som var med i den första uppsättningen, som handlade om Astrid Lindgrens småländske karaktär Emil, var Ville Danielsson Kihlström.
Då liksom nu spelar han huvudrollen i aktuell föreställning. Däremellan har han varit med i ett par andra uppsättningar.
– Det är alltid roligt att spela sommarteater här. Man ser publiken på ett annat sätt och man får reaktionerna direkt. Och barn är ju de äkta kritikerna, vilket är både härligt och läskigt, säger han och skrattar.
Vid första föreställningen var han åtta år, alltså i åldern för målgruppen. Så kanske finns kommande års huvudrollsinnehavare i publiken i år, för det var i just en teaterstol Ville Danielsson Kihlström fattade tycke för skådespeleriet.
– Jag hade sett en föreställning på Tempelriddaren och tjatade på mina föräldrar att få börja med teater. Men jag var för ung för Kulturskolan då, men de sa att jag kunde få gå på audition för Emil i alla fall, säger han och skrattar.
Och nu är han alltså åter en av de i ensemblen som ska underhålla unga och äldre under några, förhoppningsvis, fina sommardagar.