Efter 34 år på Löfbergs går hållbarhetschefen Eva Eriksson i pension. För efterträdaren Kajsa-Lisa Ljudén blir det stora skor att fylla.
– Det är en förmån att fått ha Eva som mentor. Jag har lärt mig av den bästa, säger hon.
Eva Eriksson har jobbat med hållbarhetsfrågor på Löfbergs sedan 1988. Hon började i rollen som kvalitetsansvarig och inom ramen för den rollen fick hon också hantera miljöfrågor, sedan dess har hon varit en central del av Löfbergs hållbarhetsarbete. Att hon nu väljer att pensionera sig kommer inte plötsligt utan det är något som hon har haft en plan för i flera år.
– Jag känner mig trygg i att sluta. Det har varit en lång process där jag faktiskt varit öppen med i några år att första maj 2022 så kommer jag sluta och gå på semester, säger Eva Eriksson.
Under åren som gått har hon varit med om och drivit på en rad förändringar som påverkat kaffebranschen till det bättre, både i Sverige och Europa.
– Det är väldigt, väldigt mycket som jag är nöjd över och väldigt mycket som jag är stolt över. Det som jag är mest nöjd med är att jag har fått förmånen att arbeta på ett företag som brinner för samma typ av frågor som jag gör, miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Det jag är mest stolt över är det vi har uppnått, att Löfbergs har varit föregångare i väldigt mycket. I många miljöfrågor och hållbarhetsfrågor i stort har vi varit tidiga med att genomföra många åtgärder.
Löfbergs var tidigt ute med att prioritera hållbarhetsfrågor. Varför just Löfbergs var så tidiga har Eva Eriksson fått frågor om många gånger, och hon har en teori.
– Det är så att farfars far till styrelsens ordförande, Kathrine Löfberg, startade det här företaget med sina bröder 1906 och han var väldigt djupt engagerad i missionsförbundet. Han var ordförande i församlingen när Betlehemskyrkan byggdes och ordförande i svenska missionsförbundet i 25 år. Jag själv är engagerad inom missionsförbundet som numera är en del av Equmeniakyrkan , det är min teori och tro att det verkligen kommer från Kathrines farfars far. Därför att man som regel inom kyrkan har djupt engagemang för människor och miljö, man står för alla människors lika värde. Så därifrån tror jag det kommer, sen fördes det över till sonen Åke Löfberg som visserligen inte var engagerad inom kyrkan på samma sätt som sin pappa, men det har liksom följt med inom familjen. Värdegrunden, jag är rätt säker att den kommer därifrån, säger hon.
Ny på posten som hållbarhetschef blir Kajsa-Lisa Ljudén som tar över officiellt från och med första juli. Hon tog sina första steg på Löfbergs redan 2011 när hon hade sin praktik där. Efter några år med fast jobb på annat håll ringde telefonen från Löfbergs när de erbjöd ett vikariat. Utan minsta tvekan sa hon upp sig från sitt fasta jobb och tackade ja till vikariatet och sedan dess har hon varit kvar.
– Löfbergs var ett drömföretag för de är ett företag som jobbar på riktigt med de här frågorna, som driver dem. De jobbar inte med de för att man måste göra det utan för att man vill förändra nånting. Det är så jag vill jobba, jag vill vara med och förändra så jag är väldigt glad över att ha fått chansen, säger hon.
Att det blir just Kajsa-Lisa Ljudén som tar över är ingen slump.
– Det är stora skor att fylla, men Eva har förberett för det här i flera år, det var längesen hon sa till mig att du ska ta över efter mig. Då tänkte jag, jaha vi får väl se. Men jag känner att jag har fått gå med Eva och vi har jobbat så tätt tillsammans och jag har fått ha henne som mentor. Det tycker jag är en förmån, att få ha haft det. Och att jag har ju lärt mig av den bästa och jag känner mig taggad på att ta över och förvalta det som Eva har jobbat med och byggt upp, säger Kajsa-Lisa Ljudén.
Eva Eriksson jobbar några dagar efter midsommar innan hon officiellt går i pension den första juli. Hon stänger inte dörren helt för att hon kan dyka upp i Löfbergs korridorer någon gång framöver.
– Jag är en av de som provsmakar kaffe, det är inte så många som har den kompetensen så om det kniper för dem någon gång så kan jag ju komma in och göra det, säger Eva Eriksson.
– Jag tror inte vi har sett Eva i korridorerna här för sista gången, säger Kajsa-Lisa Ljudén och skrattar.