På Hammars Bryggeri är det en karlskoging som ligger bakom ett antal prisvinnande tonicsorter.
– Drömmen vore att etablera sig på allvar i England, ginens moderland, säger vd Robert Henrysson.
Oväsendet i det lilla bryggeriet är öronbedövande. Klirrande flaskor, maskiner som väsnas och truckar som kör.
Med andra ord som det ska vara i ett bryggeri.
När tidningen kommer på besök är Robert Henrysson, till en början upptagen med kommunens inspektörer som är där på ett rutinbesök. I stället hälsar Roberts syster, Bibban Oldén, oss välkomna.
– Det är jag som är ”bryggerihäxan”, jag styr och ställer i produktionen, säger hon och skrattar.
Det är också Bibban som kokar sockret och blandar ihop ingredienserna till de olika dryckerna.
– I början var det jobb större delen av dygnet, i dag när vi fått ordning på tillverkningen och investerat i maskiner så numera har jag mer normala arbetstider.
Bibban visar stolt runt i hjärtat av bryggeriet, där en handfull anställda sköter maskinerna och plockar med flaskorna.
Den här dagen produceras Hammars storsäljare, Tonic Original. Kör man för fullt innebär det att 13 500 stycken 20 centiliters flaskor fylls på en dag.
– Det räcker i dagsläget, men förhoppningsvis kommer vi att kunna öka produktionen i framtiden, säger hon.
Hammars Bryggeri ligger vackert i utkanten av Askersund. Och så har det gjort sedan 1904. Här har man genom åren tillverkat allt från fruktsoda och lättöl till hallonläsk, den populära Cuba Colan och inte minst julmusten.
Hammars var helt enkelt ett sådant där klassiskt svenskt bryggeri som det fanns massor av för inte så länge sedan.
Men tiderna förändras, det flesta finns inte längre. Att konkurrera med de stora ”drakarna” var helt enkelt för tufft.
Men så finns det de som vägrar acceptera fakta och istället gör precis tvärtom.
”Aldrig i helvete”!
Det ska karlskogingen Robert Henrysson ha sagt när svågern ringde och föreslog att man skulle köpa Hammars Bryggeri för ett antal år sedan.
– Så var det faktiskt, säger Robert och skrattar. Jag tyckte det var en helt befängd idé.
Inte så konstigt kanske, bryggeriet var på nedgång, lokalerna slitna och framtidsutsikterna långt ifrån de bästa.
Dessutom var ju Robert ingen bryggare. I stället har han bland annat jobbat med mobiltelefonlanseringar runt om i världen och onlinespel. Fotbollsintresserade kanske kommer ihåg Aftonbladets ”Drömelvan”, den låg Roberts företag bakom.
– Roligt, men allt har sin tid, säger Robert och berättar att han sålde sitt spelföretag 2012 för att i stället satsa på ett annat intresse – vin.
– Jag gick med i e-handlaren Winefinder eftersom jag länge haft en passion för smaker, och särskilt då vin. Otroligt kul och jag lärde mig massor.
Men så kom då den här förfrågan om Hammars Bryggeri. Den kanske inte var så dum ändå, det fanns ju dessutom en familjekoppling till Hammar.
– Morfar var uppfinnare i Hammar och drev en butik här.
Och det finns till och med bryggargener i släkten.
– Farfar byggde faktiskt ett bryggeri på Tjörn under andra världskriget…
Med andra ord blev ”Aldrig i helvete” istället ett ”ok” och därmed var Robert i bryggeribranschen.
– Jag har aldrig ångrat beslutet, men det har varit grymt mycket jobb. Det tog också ett par år innan vi fick ordning på företaget. Vi har sett över allt från byggnaderna till sortimentet. Och vi är inte färdiga än, säger han.
Och fortsätter:
– Men nu är det riktigt roligt och vi har en positiv utveckling.
Sedan Robert och släktingarna tog över Hammars bryggeri har man framför allt blivit kända för en dryck - tonic.
– För mig kändes det som en logisk utveckling av sortimentet, gin är ju otroligt populärt och då behövs i många fall ”kompisen” tonic.
Men enligt Robert finns det många sämre varianter på marknaden.
– Därför ville vi göra tonic av hög kvalité, lite dyrare, men som kan konkurrera med de allra bästa.
Robert klev därför in i ”tonicbubblan” och jobbade fram ett antal smaker, något han bevisligen har talang för. Tonicarna finns nu på hyllorna hos ett flertal stora butikskedjor.
Och den har också prisats internationellt.
– Helt otroligt! Vi har fått ta emot flera utmärkelser och för ett tag sedan, när vi fick den högsta – Master, ja då blev jag nästan gråtfärdig…
Robert berättar att det var för Pink Tonic.
– Den är lite udda, smaksatt med grapefrukt och hibiskus. Faktiskt också riktigt god att dricka utan alkohol.
Vad är hemligheten bakom framgången med de olika tonicsorterna?
– Först och främst är det kvalitetsprodukter. De smakar bra helt enkelt. Att många är villiga att betala en slant extra för våra 20 centilitersflaskor är väl ett bevis om något, säger han.
Och fortsätter:
– Jag tror också att många uppskattar att vi vågar ta fram nya, spännande och kanske lite oväntade smaker. Dessutom är det ju både roligt och en riktig utmaning att skapa nya blandningar. Ibland går det snabbt, men oftast tar det tid och kräver mycket experimenterande.
Vad består då tonic av?
– Egentligen inga konstigheter alls – kinin, som gör beskheten, socker och olika smakämnen. Det svåra är att hitta de rätta mängderna och blandningsordningen.
Hittills har framgången med Hammars tonic varit över förväntan. Vad siktar ni på?
– Vi vill expandera internationellt. Redan i dag finns vi i ett flertal länder, men visst vore det roligt om vi kunde komma in på den engelska marknaden – i ginens moderland. Eller tänk om den kunde finnas med i sortimentet på Atlas Bar i Singapore. Där finns över 1 300 sorters gin. Då skulle jag åka dit direkt…
Till sist, vilken är din GT-favorit?
– Det är en svår fråga, men jag är väldigt förtjust i kombinationen Opihr gin och vår Original Zero. De två gifter sig helt enkelt så otroligt bra.
Tonicfakta
Tonic är en dryck smaksatt med kinin. Den blandas ofta med gin för att skapa drinken gin och tonic. Tonic water innehåller normalt sett vatten, kinin och andra smakämnen. Grape tonic innehåller dessutom grapefruktsjuice eller grapefruktessens. Tonic water blir, eftersom det innehåller kinin, fluorescerande när det belyses med uv-ljus.
Ursprungligen innehöll tonicvatten endast kolsyrat vatten och kinin, vilket blev väldigt bittert. Drinken gin och tonic har sitt ursprung i brittiska Indien, där man blandade ut den bittra drycken med gin för att göra den mer lättdrucken.
Kininet blandades i tonicvattnet för att fungera som profylax mot malaria. Modernt tonicvatten innehåller endast minimala mängder kinin och då bara som smakämne. För att ha medicinska egenskaper bör tonicvattnet innehålla 160–320 ppm (160–320 mg/l om man räknar i vikt) kinin.
Källa: Wikipedia