Glåpord och förföljelse är något som 16-åriga Helios har behövt uppleva sedan hen kom ut som ickebinär och bisexuell, för ungefär ett år sedan.
– Jag ville inte gå till skolan, säger Helios.
För första gången någonsin ska Karlskoga ha en egen prideparad i början av augusti. Prideparaden är en färgglad fest för att fira och uppmärksamma HBTQI-rörelsen och alla sexualiteter.
Karlskoga tidning träffar Helios, vars pronomen är de/dem eller hen. Det innebär att Helios inte identifierar sig som varken kvinna eller man.
– Jag har alltid klippt mitt hår kort till exempel. När jag var väldigt liten minns jag att jag funderade mycket på varför det delades in i kill- och tjejgrejer och tyckte det var konstigt att det var så könsspecifikt, säger hen och fortsätter:
– Jag har vetat sedan länge att jag inte var normen för varken tjejer eller killar. Mina föräldrar tog det bra, de bryr sig inte om vad jag är. De har accepterat att det här är jag.
Helios valde för ungefär ett år sedan att byta namn från det namnet hens föräldrar valde — till Helios.
– Det var några kompisar som valde ut det till mig och jag tyckte att det passade mig bra. Namnet kommer från solguden i grekisk mytologi.
– Mina föräldrar vill att jag ska vara helt säker innan jag byter det på riktigt och har därför sagt att jag kan byta det helt efter att jag fyllt 18, säger hen och menar att hen är säker på att de kommer att byta till Helios helt.
Namnbyte
Trots att hen själv valt att kalla sig för Helios, har det inte varit en enkel övergång.
– Mitt lagliga namn står kvar på alla listor i skolan, så lärarna ropar upp det ibland och ibland glömmer släktingar bort att jag har bytt.
Helios berättar även att hens tidigare namn inte är något hen vill berätta om.
– Jag identifierar mig inte med den personen längre. Det är en del av sig själv man inte vill vara. Därför är det jobbigt att höra folk ropa mitt gamla namn eller glömmer bort att jag har bytt.
”Ville inte till skolan”
Nu har det gått två år sedan Helios kom ut och till hösten börjar hen gymnasiet. Helios berättar att hen valt att studera i Örebro för att plugga teater på Karolinska gymnasiet.
Helios berättar hens skolgång inte har varit en dans på rosor och menar att många i Karlskoga är oförstående, och hoppas därför på en ny start i Örebro.
– Efter att jag kom ut var det många på skolan som började retas och ropa ord efter mig i korridorerna. En gång var det ett gäng killar som följde efter mig under rasterna.
Helios kunde heller inte byta om i tjejernas omklädningsrum inför idrottslektionerna, och fick istället byta om på toaletten.
– Ibland har jag inte ens velat gå till skolan, men senaste året har jag har lärt mig att inte ta åt mig.
Homofobi
Helios upplever att problemet inte stannar innanför skolans gränser. Efter att ha kommit ut som ickebinär och bisexuell, har hen upplevt en homofobisk stämning i Karlskoga.
– Om jag är ute på kvällarna är jag försiktig med vad jag skyltar med och visar inte att jag är bisexuell eller ickebinär. Det händer att folk blir nedslagna. Jag har vänner som har blivit våldsutsatta för att de inte är heterosexuella.
Helios menar att man kan förebygga det genom att prata mer om det i skolan och i samhället.
– Vi pratade aldrig om sexualitet i skolan på lektionerna eller så. Vi hade sexualkunskap för ett tag sedan och där pratade de inte ens om HBTQI, och det behövs verkligen för att folk ska få förståelse.
Därför menar Helios att en prideparad är ett steg i rätt riktning.
– Det skapar en gemenskap och man får se att man inte är ensam. Det ska bli jätteroligt och jag hoppas på att det kommer massa människor.