Renate Larssen: Veterinärbrist vår nya sommartradition

Signerat
PUBLICERAD:
Förra sommaren rådde också veterinärbrist. Och sommaren innan dess. Veterinärbristen har blivit vår nya svenska sommartradition, skriver Renate Larssen.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Det är inte bara ett stort lidande för djur och ägare, det handlar även om stora ekonomiska förluster för uppfödare och lantbrukare som förlorar värdefulla djur, skriver Renate Larssen.

Distriktsveterinärerna varnade nyligen i ett pressmeddelande (9/6) att tillgången till veterinärvård kommer att vara begränsad och att deras personal kommer att behöva prioritera akut sjuka djur – i den mån de kan och hinner. Samtidigt uppmanade de djurägare att vara beredda att både behöva vänta länge och resa långt för att få tillgång till veterinärvård.

Låter det bekant? Förra sommaren rådde också veterinärbrist. Och sommaren innan dess. Veterinärbristen har blivit vår nya svenska sommartradition. Förra året fylldes nyheterna av skräckhistorier om djur som inte fick vård i tid och dog av sina skador. Det är inte bara ett stort lidande för djur och ägare, det handlar även om stora ekonomiska förluster för uppfödare och lantbrukare som förlorar värdefulla djur.

Branschorganisationerna är inte överens om en lösning. Arbetsgivarorganisationen Svensk Djursjukvård menar att det behövs fler utbildningsplatser på veterinärprogrammet. Veterinärfacket Sveriges Veterinärförbund hävdar å sin sida att fler veterinärer inte kommer att hjälpa om de inte stannar kvar i yrket, och att det är primärt arbetsmiljö och lönesättning som behöver förbättras.

De har onekligen en poäng: enligt en undersökning som förbundet genomförde 2019 anser 70 procent av Sveriges veterinärer att det finns arbetsmiljöproblem på deras arbetsplats. Tre av fyra veterinärer upplever hög eller mycket hög arbetsbelastning och två av tre veterinärer arbetar ofta övertid.

Det rimliga vore att kombinera Svensk Djursjukvårds och Sveriges Veterinärförbunds förslag och både utbilda fler veterinärer samtidigt som man förbättrar arbetsmiljön. Frågan är bara om det går att rädda situationen innan veterinärbristen blir en veterinärkris.

Ytterst är det regeringen som är ansvarig för denna sammanklappning, eftersom veterinär service är en viktig samhällstjänst. De statliga Distriktsveterinärerna har som uppdrag att täcka upp på tider och platser då privata aktörer inte kan eller vill. I dag finns inte ens tillräckligt med veterinärer för att kunna erbjuda de mest grundläggande statliga veterinärtjänsterna.

I januari beslutade regeringen att utöka antalet utbildningsplatser på veterinärprogrammet, med målet att utbilda 40 fler veterinärer om fem år. Med tanke på att utbildningen tar fem och ett halvt år kommer det att dröja innan det ger någon märkbar effekt. Den utredning som regeringen tillsatte förra året, som har i uppdrag att hitta andra lösningar på veterinärbristen, ska vara klar först i oktober i år.

Hur många djur hinner dö innan dess? Det är för lite för sent, helt enkelt. Djurskyddslagen (4.1) anger tydligt att ”ett djur som är skadat eller sjukt ska snarast ges nödvändig vård”. Det kommer att bli svårt för många djurägare att leva upp till det kravet i sommar. Inför riksdagsvalet i september bör Sveriges djurägare ställa sig frågan om det är rimligt att de ska tvingas bryta mot djurskyddslagen år efter år utan att regeringen agerar.

Renate Larssen

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.