Folklustspelet Värmlänningarna är tillbaka i Gropa – rappare och mer barnvänligt, men med berättelsens kärna bevarad.
– Det är fortfarande på liv och död, säger regissören Olof Wretling.
Men först: kramkalas, två veteraner som berättar om scenen som får tårarna att rulla och en värmländsk norrlänning som avslöjar ett viktigt tröj-trick.
Folklustspelet från 1846 lever, trots att två mycket annorlunda år passerat, och återseendets glädje har redan börjat. När NWT hälsar på i den klassiska gropen vid Ransäters hembygdsgård dyker skådespelarna upp en efter en och stort kramkalas utbryter.
Så har många av dem heller inte setts sedan 2019. Det var senaste gången en ”vanlig” upplaga av Värmlänningarna spelades.
När pandemin slog till blev det först en tv-variant sommaren 2020, följt av ett konsertäventyr med stumfilm och operaorkester sommaren 2021.
Men nu så: midsommarafton 2022 är Värmlänningarna tillbaka. 24 och 25 juni samt 2 och 3 juli är det föreställningar i ”Gropa”.
”Otroligt roligt”
– Det känns så otroligt roligt att det ska få vara det som det är tänkt att vara. Det känns helt underbart att komma tillbaka och göra teater och att få göra det på den här extremt vackra, underbara platsen. Vi får hoppas att det blåa taket håller i sig, säger Olof Wretling och sneglar upp mot den sommarblå himlen.
Väderprognoserna har skiftat från ”regn hela midsommarhelgen” till ”finväder”, men oavsett hur det blir med den saken, blir det teater i Gropa.
– Jag kan säga det att app-användandet... här kollar vi tre appar och så följer vi den som är bäst, säger Olof Wretling.
På liv och död
Inför årets upplaga har han som NWT tidigare berättat föresatt sig att korta Värmlänningarna och så har det blivit.
– Vi vill verkligen skapa en sommarmatiné, med ett kortare spel, dock inte tummat på dramatik, utan det är fortfarande på liv och död och vi har massor av härliga överraskningar med barn. Det känns jättekul, säger Olof Wretling.
Likaväl som en familj kan gå och se sommarteater om Madicken eller Robin Hood ska man kunna gå på Värmlänningarna, är hans tanke.
– Alla är välkomna men jag blir extra glad om folk nappar på den här idén. Våga er hit, jag lovar att vi ska ta hand om er. Ni kommer att skratta och dras med i denna värmländska dramatik!
Vågar klippa
Han har inte varit rädd att gå fram med saxen för att trimma replikskiften.
– Det är en så otroligt bra historia och man får gå fram varsamt, men man måste också våga ta bort saker och ting, för att göra andra saker tydliga, säger han. Jag lägger mer fokus på huvudlinjen, den om Erik och Anna, och grundkonflikten.
– Ja, men å andra sidan har Olof lagt till mycket också! Han är så underbart full av idéer! Det är så roligt att jobba med Olof, säger Kjell Peder Johanson, Karlstadsfödd Luleåbo som spelar torparen Jan vid sjön, Annas pappa.
– Med facit i hand har jag nog kapat lite mer än en halvtimme. Det kommer också lite nya grejer. Det kommer massa nytt! lovar Olof Wretling.
Hur ser din vision ut för föreställningen?
– Jag vill att det ska kännas som en föreställning full av liv och rörelse och dramatik, där det ska hända saker på massa olika ställen och att det ska vara väldigt kärnfullt och lekfullt. Mitt mål är att skapa den där föreställningen som jag själv hade velat se när jag var nio-tio år. En riktigt härlig sommarmatiné är målet.
Tummen upp
Värmlänningarna-veteranen Anna-Lotta Larsson har inget emot Olofs uppdateringar.
– Jag tror att det är bra, för jag har alltid tyckt att den är lite för lång, säger hon.
– Olof har sett till att det föryngras, med fler barn, och det tror jag är bra, säger Rosemari Bäckstrand, som spelar Mor Lisa.
Lite bättre än Dahlgren själv
De har redan tidigare fått se sina roller förändras genom Olof Wretlings försorg. De båda mödrarna lyfts fram mer än i originalet.
– Mor Annika var mer eller mindre utskriven som en symbol av en olycka, där hon är så ledsen över sin dotters kärleksolycka att hon själv går under. I Mor Lisa har vi mejslat fram en mamma som står med fötterna i två läger. Dels traditionen och sin starke mans vilja, dels sonens lycka. Där har vi skapat mer dramatik än i originalverket, så jag tycker faktiskt att vi är lite, lite bättre än F A Dahlgren, säger Olof Wretling.
Kvinnorna möts
De berättar om scenen när Anna, olycklig över att hon inte ska få sin älskade Erik, rasar ihop utanför kyrkan. Männen som är där bara bråkar, men kvinnorna ser varandra.
– Mor Lisa hjälper Mor Annika upp i sin bedrövelse och de möts, säger Olof Wretling.
– För mig är den scenen en helt ny känsla, som jag aldrig upplevt förut på en scen. Jag gråter aldrig riktiga tårar på scenen, men varje gång Emelie (Hebbe, reds anm) kommer så faller jag i gråt. Jag är glad att jag inte behöver sjunga där! Det är en stark scen för mig, säger Anna-Lotta Larsson.
När jag startade var jag 16 och det enda Sven Hellqvist frågade mig var ”har du verkligen varit kär”
”Har du varit kär?”
Både Anna-Lotta och Rosemari har tidigare gjort rollen som Anna. Nu är det Emelie Hebbe som ska förvalta alla de starka känslorna som ryms i den unga flickan.
– När jag startade var jag 16 och det enda Sven Hellqvist frågade mig var ”har du verkligen varit kär”, säger Rosemari.
Hellqvist var regissör då och hans efterträdare tycker att frågan är rimlig:
– Anna och Erik är kära upp över öronen och det är den kraften som ska häva olyckan i bygden mellan Stor-Sven och Fader Jan. Den måste vi tro på, så jag förstår frågan, säger Olof Wretling. Det måste ju få bli en Hamlet.
– Med lyckligt slut! Vi gillar lyckliga slut, säger Anna-Lotta.
Värmländsk Romeo och Julia
Dramatiken, med alla starka känslor och vändningar är det som fått lustspelet att hålla genom traditionerna, tror hon:
– När man sitter som publik och vet hur den slutar, blir man ändå rörd. Man sitter och gråter lite och blir rörd av stämningen.
Kjell-Peder Johansson är inne på samma linje.
– Det här är en värmländsk Romeo och Julia. Om fiendskapen, småaktigheten mellan familjer, vilka problem det ställer till med. Om avundsjuka, missunnsamhet och att leta fel hos andra. Det den har att säga idag tänker jag är hur galet det är och hur mycket skada som inskränkthet och fördomsfullhet kan göra. Inte minst i vårt nya Sverige med hederskultur, det är ju en del i det här. Och förstås, vad har den att säga: släpp tröjan.
Släpp tröjan?
– Det är ett uttryck jag hört i Norrbotten. Det betyder sluta tjata, sluta vara dum, sluta leta fel, bejaka möjligheterna som finns och låt kärleken segra, förklarar Kjell-Peder.