Två mil motorväg i Huddinge eller alla Sveriges skarvspår upprustade

Debatt
PUBLICERAD:
Med skarvspår får tågen köras med högst 100 kilometer i timmen. Med helsvetsade spår kan genomsnittsfarten bli 120 kilometer i timmen, skriver Hans Sternlycke.
Foto: Anders Wiklund/TT
Genom att rusta upp alla banor till att ha helsvetsade spår kan man få en helt annan utveckling. Tåget får fler turer och fler flyttar in, skriver Hans Sternlycke.

En motorväg, tvärförbindelse Södertörn i Huddinge, skall byggas för 15,8 miljarder kronor. Två mil för över 7,5 miljard milen. 13,3 miljarder kronor skall staten betala. Resten skall till lika delar betalas av trängselskatt och tomtförsäljning. Med den, förbifart Stockholm och upprustning av E4/E20 läggs 60 miljarder kronor på motorvägar. Det är mot alla deklarerade miljömål. Med vägbyggen blir det mer vägtrafik och mer vägträngsel.

Järnvägskonsulten Per Corshammar har gjort en rapport för Järnvägsfrämjandet om vad det skulle kosta att rusta upp alla Sveriges skarvspår till helsvetsat på makadam. Resultatet var att det skulle kosta 16,3 miljarder kronor för 263 mil järnväg och beröra 1,7 miljoner invånare. Tvärförbindelsen berör en halv miljon.

En upprustning av regionaljärnvägarna ger tio miljoner fler tågresor om året. Med skarvspår får tågen köras med högst 100 kilometer i timmen. Med helsvetsade spår kan genomsnittsfarten bli 120 kilometer i timmen. Banavgifterna ökar med fler tåg, och underhållskostnaden minskas till en tredjedel. Ihop skulle det till och med betala räntekostnaden för att låna till upprustningen.

Det vore en satsning för att få hela Sverige att leva och ge rättvisare fördelning av infrastrukturmedel. En upprustning av järnvägsnätet skulle gynna landsortens näringsliv och ge bättre pendlingsmöjligheter med bättre skatteunderlag i glesbygdskommuner.

I förslaget till långtidsplan tilldelas Stockholm fyra gånger mer per invånare än Sverige i snitt. Än större felallokering är det om de medlen går till vägar. Stockholmsområdet mister genom sina vägsatsningar den fördel man har av tunnelbana och bebyggelse i anslutning till den, som ger en hög andel kollektivresande.

Nybyggnation skall inte ligga efter vägar utan efter spår. Det ger minst behov av markyta och en tätare, tystare och trevligare stad. Att i stället tillgodose behovet av kommunikationer med väg blir mycket dyrare.

Genom regionaljärnvägarnas sorgliga tillstånd med lite över 60 kilometer i timmen i genomsnittsfart och gles trafik gör att få åker tåget utan tar bilen i stället. Järnvägen läggs till slut ner och ersätts med en ännu långsammare glesbesatt buss, som den halva del av befolkningen som inte har tillgång till bil får nöja sig med.

Genom att rusta upp alla banor till att ha helsvetsade spår kan man få en helt annan utveckling. Tåget får fler turer och fler flyttar in. Många skulle vilja bo i mer lantlig omgivning, men har nu inte möjlighet till det.

Hans Sternlycke

Författare till Bättre med tåg och Fred med jorden

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.