Hoppa till huvudinnehållet

LRF:s insändarsvar - vet inte om jag ska skratta eller gråta

Publicerad:
”Att hugga skog med höga naturvärden och ersätta det med virkesåkrar av gran eller tall är ett dåligt grundat beslut”, skriver insändarskribenten.
”Att hugga skog med höga naturvärden och ersätta det med virkesåkrar av gran eller tall är ett dåligt grundat beslut”, skriver insändarskribenten. Foto: Linn Malmén

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Replik till Erik Evestam, NWT 9 juni

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta över Erik Evestams (LRF) svar på min insändare. Tydligt är dock att varken han eller LRF har en susning om hur skogen, klimatet och biologisk mångfald hänger ihop. Evestam anser att jag raljerar över skogsägarnas okunskap om sin skog. Raljerar betyder att man förlöjligar någon och det har jag verkligen inte gjort. Jag påtalade att när Skogsstyrelsen inventerat en skog och bedömt att den håller höga naturvärden, så är det inte en bedömning tagen ur luften. Vidare resonerade jag kring vikten av kunskap om man ska kunna fatta bra beslut i livet och för miljön. Att hugga skog med höga naturvärden och ersätta det med virkesåkrar av gran eller tall är ett dåligt grundat beslut, i alla fall om syftet (som LRF ofta påstår) innefattar att ta hänsyn till miljön, ekosystemet och kollagret i skogen.

Om skog skyddas som naturreservat eller biotopskydd så bevaras biologisk mångfald, samtidigt som skogens stora kollager fortsätter att växa. Detta till skillnad mot den kalhuggna skogsmarken som utarmar biologisk mångfald och släpper ut det lagrade mark-kolet som CO2. Utöver detta så kommer 70-80 procent av veden som avverkats att bli CO2 i atmosfären inom tio år – så kortlivade är tyvärr merparten av våra träprodukter. Evestam torde känna till att atmosfären inte gör någon skillnad på om CO2-molekylen vare sig den kommer från trä eller olja.

Evestams påstående att brukandet av skogen blir mer hållbart saknar verklighetsanknytning: Antalet rödlistade arter ökar och andelen skog som aldrig kalhuggits minskar för varje år. Detta är fakta. Hållbarhet handlar som vi alla vet om ekologi, och jag blir ärligt talat chockad över Evestams bristande kunskap om de värmländska skogarnas ekologi. Om Evestam och LRF själva tror på det evangelium man predikar, eller om det rör sig om medvetna lögner ska jag låta vara osagt, men helt klart är att den svenska skogsnäringen varit väldigt framgångsrika med sin ”green-wash”. Politiker och allmänheten har lurats tro att kalhyggesskogsbruk är en bra miljödeal.

Lite mer fakta: Enligt Naturvårdsverket har Värmland 2,7 procent produktiv skogsmark i formellt skydd. (gammal naturskog på produktiv skogsmark är den skog som har störst biologisk mångfald.) För Sveriges del är det 6 procent. D.v.s. väldigt långt ifrån de 25 procent som Evestam hänvisar till.

Vidare skulle enligt LRF naturvårdshänsyn som följer Artskyddsförordningen kosta skattekollektivet hundratals miljarder kronor. Käre värld, vilket siffertrixande. Att ha en levande natur och ett fungerande ekosystem torde minska kostnaderna för skattebetalarna då detta är det bästa sättet att mildra klimatförändringarna.

Till alla er som följt denna insändarväxling, läs boken ”Skogslandet – en granskning”, skriven av Lisa Röstlund, en opartisk, grävande journalist. Detta då både jag och Evestam troligen kan ses som partiska på något sätt. Dock är det bara en av oss som har ekonomiska särintressen i ryggen.

Sebastian Kirppu

Artikeltaggar

Erik EvestamInsändareLRFNaturvårdsverketSebastian KirppuSkogsbrukSkogsstyrelsenVärmlands län