Alma Löv öppnar: ”Som att vandra i en dröm”

Drömmar och illusioner vårdas och vaktas väl på Alma Löv museum i Östra Ämtervik.

– Drömmar är också en del av verkligheten, säger Stella Broos.

I helgen är det säsongsöppning – och för NWT:s läsare avslöjar hon nu både visioner och en återkommande mardröm.

”Dreams and illusions” är årets tema och det stämmer väl in på både många av konstverken som flyttat in och på den annorlunda konsthallen som helhet.

– En ganska vanlig kommentar från besökare när de går runt här är ”det är som att befinna sig i en dröm”. Som att det är något annat än verkligheten, något slags drömtillstånd, som att vandra i en dröm eller som Alice i Underlandet, säger Stella Broos.

Just i år får det drömska draget extra stort utrymme.

Tittskåp med hologram

Där finns exempelvis Sonja Nilssons installationer, där människor i hologramgestalt ser ut att röra sig fritt inne i garderobsliknande montrar; som ett slags tittskåp med rörligt innehåll.

Meta Isæus-Berlin förhåller sig till mardrömslika myten om Orfeus och Eurydike, men tar också fasta på illusionsdelen av årets tema, i en paviljong där hon målat tavlor direkt på väggen med guldram och allt, där ramarna alltså är en illusion.

Lovisa Ringborg bjuder in till en nybyggd paviljong som ser ut som ett litet kapell, där hennes fotografier på glas utgör fönstren. Bilderna föreställer lövskog, men har fotograferats med infraröda filter, vilket ger en röd ton och en mycket speciell känsla.

Drömmar är ett brett tema, konstaterar Stella Broos.

– Det är så mycket man kan lägga in i det och som man kan relatera till hur världen ser ut idag. Nu är det här väldigt kopplat till konsten så klart, men jag tycker alltid att det är fint att man kan ha en koppling till den tiden vi befinner oss i, säger hon.

Fast världsläget i dag är väl snarare mardrömslikt?

– Samtidigt.. det är inte så drömlikt, men vi kanske behöver fly in i drömmar? Drömmar är också en del av verkligheten, och drömmar kan man ändå ha, framtidsdrömmar, säger Stella Broos.

Ett bra exempel på det är Mila Teshaievas fotokonst. Hon är från Ukraina och var på Alma Löv redan i fjol. Då mötte hon unga människor i bygden och porträtterade dem.

Porträtten från Östra Ämtervik kompletteras med nytagna bilder och dagboksanteckningar från det nu krigsdrabbade Ukraina.

– Det finns sådan närvaro i hennes verk. Det märks att hon rent känslomässigt möter de här människorna och lär känna dem, säger Stella Broos.

Som vanligt på Alma Löv ryms det både roligt och sorgligt, rakt och krokigt, helt nytt och gamla verk, lättsamt och svårmodigt.

Varje liten paviljong ute i dungen är sitt eget universum och i den stora ladans många prång leder en upplevelse ständigt vidare till nästa.

Väl ute ur konstlabyrinten har du fått en hel del att tänka på och genomströmmats av många olika känslor längs vägen.

”Blir ett annat språk”

– Konsten har en förmåga att ställa frågor och att synliggöra vissa strukturer. Det blir ett annat språk, om man tänker på vad man kan berätta i det skrivna eller talade språket. Man kan också gestalta något och få syn på strukturer i andra uttryck. Det är inte alltid det ger svar i konsten och det är inte heller något vi försöker att göra, ”kom hit så får du svar på hur saker och ting ligger till”. Så är det ju verkligen inte. Det kan ju snarare vara ”kom hit så går du härifrån ännu mer förvirrad”, säger Stella Broos och skrattar.

Efter två pandemipräglade somrar ser hon nu fram emot en ny säsong. Hon är mer än nöjd med utställningen, men det har varit en intensiv vår med mycket arbete för att nå hit.

– Det är som en cykel, hela driften av Alma Löv, med en extremt intensiv period under våren. När vi väl öppnar blir det mer rutin, men den här perioden är oförutsägbar! Det har varit intensivt att installera allting, säger hon.

Var hittar du orken?

– Man måste tro så starkt på det man gör, för att orka. Det måste finnas en lust. Om min lust försvinner, då försvinner också all motivation, säger hon.

Och apropå drömmar, vad drömmer du om?

– Nu hinner jag inte drömma så mycket i vaket tillstånd. Men som förälder kan jag tänka mycket på framtiden, på barnen och deras drömmar om framtiden.

Och hur ser din dröm ut för Alma Löv?

– Vi gör mycket av det vi vill göra, men jag kan drömma om att kanske ha en struktur kring mig, där jag har fler och mer trygghet i projektet, fast med fortsatt frihet att göra det man vill göra. Att få tillbaka lite mer av mitt privata liv periodvis och hitta mer balans mellan arbete och vila.

En dröm eller snarare mardröm ger en ledtråd om arbetsbelastningen.

– En återkommande dröm jag haft flera år i rad så här års, är att jag hamnar i koma. Jag vaknar samma dag som vi öppnar och så vandrar jag runt bland utställningarna och så blir det inte alls som jag har tänkt mig och jag undrar varför man gjort på vissa sätt. Det är nåt slags kontrollbehov säkert som kommer till uttryck i de här drömmarna. Kontroll och kollaps!