The Collings är tillbaka.
Under måndagskvällen dök de upp i en myr – eller snarare ner.
Tre av Nilsby IK:s fyra uppmärksammade förvärv fanns på plats när laget körde träskfotboll strax norr om Skattkärr.
– Jag är stekhet, skyttekung, konstaterade Adam Colling efter sina tre mål på den synnerligen svårspelade fotbollsplanen.
Ni kan storyn vid det här laget.
Bröderna Colling, under ett decennium närmast synonyma med Karlstad IBF:s herrlag och lagets ledande spelare över tid, strömhoppade ut från truppen när det allsvenska seriespelet knappt hunnit igång.
Att det inte fungerade mellan bröderna och den nya tränarkonstellationen med Peter Nordström i spetsen har aldrig riktigt bekräftats – men heller inte dementerats.
I januari stod det klart att det blir Nilsby nästa, för Adam och Tom. Strax därpå följde Jesper efter till division 1-klubben där William Colling, yngst i brödrakvartetten, redan fanns.
Därefter har en utlånad Tom Colling även hunnit med att bli svensk mästare i Faluns färger.
Och nu är bröderna mitt i en försäsong i sin nya miljö. Och vi kan verkligen snacka om ny miljö.
Måndagskvällen tillbringades på Stormossens vidsträckta myr, strax norr om Skattkärr.
– Jag är oroväckande pigg för att vara i mitten av juni. Men jag har kört mycket på egen hand den här våren, en hel del intervaller, berättade Adam Colling innan träskfotbollen och stafetten på myren tog sin början.
Träskfotbollen är den första match Adam spelat sedan avhoppet i höstas. Och någon slags spelsugenhet kunde skönjas. I kaoset i sankmarken var det Adam som sin vana trogen stod rätt – och gjorde flest mål.
– Skyttekung, jag är ju stekhet, gastade innebandyns poängkung så att det förmodligen hördes ända till nedlagda landisbanan i Böj.
Varpå han i nästa sekvens fick för sig att han tappat förlovningsringen. Men den fanns trots allt där under sörjan på fingret.
Lillebror Wille hade det lite tyngre. Han förlorade en sko till myren i ett tidigt skede.
Jesper Colling hamnade i en brottningsmatch och såg länge ut att bli kvar i gungflyet.
– Men det var ju riktigt kul det här. Jobbigt, men kul, sa Jesper efter passet.
Tom Colling, äldsten i kvartetten, stod över myrpasset på grund av krasslig hals.
– Jag försöker göra alla moment så matchlika som möjligt. Det ska vara ett tävlingsmoment i allt och vi byter dessutom miljö vid varje fyspass, förklarade fystränaren Anders Backfeldt.
Adam Colling ser fram emot den kommande säsongen.
– Suget är stort.
Ni kommer att vara laget alla vill slå...
– Jodå, och det är vi medvetna om. Vi har ett jättebra lag, men det krävs att vi går in i det här med ödmjukhet och gör jobbet. Annars blir det tufft, det finns många bra lag i ettan.