Slakteriblockaden tvingar samhället att se våldet

Debatt
PUBLICERAD:
Den 30 maj var jag och femton andra med på en blockad av Kronfågels slakteri utanför Katrineholm. När djurtransporter skulle in satte vi oss i vägen, skriver Martin Smedjeback.
Foto: Martin Hjerpe
Inte heller politiker eller en majoritet av samhällets medborgare är villiga att ifrågasätta det massiva dödandet av djuren. Vid en sådan situation så krävs det aktioner som iscensätter den konflikt som finns, skriver Martin Smedjeback.

Den 30 maj var jag och femton andra med på en blockad av Kronfågels slakteri utanför Katrineholm. När djurtransporter skulle in satte vi oss i vägen. Efter en dryg timme lyfte poliser bort oss från vägen. Detta är en typ av civilolydnadsaktion där man öppet och fredligt bryter mot en lag i syfte att förändra samhället.

Några kanske undrar vad denna typ av aktion egentligen gör för skillnad. Djuren kommer ju ändå att slaktas i lika hög grad. Andra säger att vi slösar på samhällets resurser genom att polis behöver sättas. Kanske de tillägger att vi stör för ett laglydigt företag. Om vi vill påverka kan vi göra det genom lagliga sätt.

Denna typ av kritik får mig att tänka på det som Martin Luther King och den medborgarrättsrörelse som han tillhörde fick höra vid deras kampanj 1963 mot den rasistiska lagstiftningen i Birmingham, Alabama. Där hade aktivisterna utfört sit-ins och demonstrationer. Som en respons till detta skrev några vita präster ett debattinlägg där de tyckte att det var ”oklokt och en illa vald tidpunkt” att demonstrera. De lade till att den typen av aktioner bara leder till hat och våld. Istället skulle det vara bättre att förhandla.

När King satt inlåst på polisstationen läste han artikeln. På små pappersbitar lyckades han skriva ett svar som blev känt som ”Letter from a Birmingham Jail”. Här skriver han: ”Ni har rätt att efterfråga förhandling. Det är faktiskt själva poängen med direktaktion. Ickevåldslig direktaktion har som syfte att skapa en sådan kris att ett samhälle som konstant har vägrat att förhandla tvingas att lyfta frågan.”

Kronfågel har inte visat sig intresserade av dialog med oss. Inte heller politiker eller en majoritet av samhällets medborgare är villiga att ifrågasätta det massiva dödandet av djuren. Vid en sådan situation så krävs det aktioner som iscensätter den konflikt som finns.

Vi har ett företag som helt lagligt får fortsätta att utöva massivt dödligt våld mot försvarslösa kännande individer på löpande band. Bara på Kronfågel utanför Katrineholm dödas 200 000 kännande individer varje arbetsdag. Vi har ett samhälle som tittar bort i tyst medgivande. Det är i ett sånt läge som direktaktion behövs för att vi ska tvingas att se vad vi gör mot djuren.

Poliserna är beordrade att lyfta eller släpa bort oss fredliga aktivister. De utför ordern så att dödandet kan fortsätta eftersom slakteriet är skyddat av den lag som gäller i dag. Det är inte vi aktivister som skapar denna konflikt. Den finns redan där – frågan om det är rätt att helt i onödan ta livet av miljontals djur varje år i Sverige. Det vi gör är att vi med Kings ord ”dramatiserar” konflikten, vi lyfter upp den till ytan så att det som göms inne i slakteriet reflekteras på utsidan, åtminstone i någon timme.

Vi räddade ingen av kycklingarna under vår aktion. Men om jag vore i samma situation som kycklingarna skulle jag vilja att någon stod upp för mina rättigheter, även om det nödvändigtvis inte var jag som fick skörda frukterna av handlingen.

Martin Smedjeback

Föredragshållare och projektledare för Ett år för djuren

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.