INSÄNDARE: En stund på jorden

Samhälle
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Foto: Janerik Henriksson/TT
Skribenten minns miljörörelsens födelse och uppmanar till eftertanke.

Laleh sjunger: ”En stund på jorden, jag var nära, jag var där …..”

På FN:s första miljökonferens 1972 i Stockholm var jag nära men inte där.

Stockholmskonferens 1972 gjorde oss medvetna att vi inte lever i en isolerad värld. Hur vi agerar här ger spår långt utanför vårt land. Klimatet har inga nationsgränser

Vi protesterade, vi var långhåriga, inget var omöjligt och vi ville skapa en bättre värld. Så ungdomligt och naivt!

På träden i städerna fanns ingen lav. Varför? I vattendragen flöt död fisk upp. Varför? Fåglarna tystnade. Varför? Forskningen konstaterade att människan hade förorsakat detta. En ny folkrörelse startade för att ändra på detta och framsynta politiker hängde på.

Sen många år kan vi andas bra luft, äta insjöfisk, bada mitt i städerna och åter se havsörnar vid Vänerns stränder.

Nu är Stockholmskonferensen +50 avslutad.

Precis som för 50 år sedan finns hopp om bättre livsmiljö och livskvalité för oss idag, men framförallt för kommande generationer.

Vilka avtryck i sanden ger vi här nu, en stund på jorden?

Nils-Olof Ståhl

Miljöpartist

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.