Den mest kärnkraftsvänliga linjen vid folkomröstningen 1980 hade som slogan "Energi för Sverige". Det sammanfattar rätt bra de förslag för en utbyggd kärnkraft som Moderaterna presenterade i förra veckan. För vi kommer att behöva mycket mer energi i framtiden.
Energikrisen är redan här och elpriserna rusar i höjden. Samtidigt pratas det om den kommande elektrifieringen av samhället som kommer att kräva mycket mer energi under lång tid. Samtidigt har vi med vett och vilja i förtid avvecklat hälften av våra ursprungligen 12 kärnreaktorer, och gjort oss beroende av import och ineffektiva och väderberoende energikällor som vindkraft. Detta är inte hållbart, och detta i en tid när alla snackar om vikten av hållbarhet.
Några formella avvecklingsbeslut har regeringen aldrig tagit, men de har under det senaste decenniet med diverse straffskatter och bestämmelser riggat systemet så att den avvecklar sig själv. Och sedan kan de ohederligt hävda att "marknaden" avvecklat den ”olönsamma” kärnkraften.
Därför är det befriande att Moderaterna nu vill rigga systemet för en utveckling istället för en avveckling av kärnkraften. Det måste helt enkelt till incitament för att få en fungerade och hållbar energiförsörjning.
Energisystemet är samhällsviktigt och där har staten självklart ett ansvar. Det har staten alltid haft. Flertalet historiska satsningar har varit beroende av statligt engagemang, inte bara i Sverige. Som vattenkraften och kärnkraften, och den vindkraft vi har hade heller aldrig tillkommit om den inte subventionerats och gynnats av staten.
Moderaterna föreslår bland annat statliga kreditgarantier på 400 miljarder kronor för den som vill bygga ny kärnkraft, och 80 procent av kostnaden skall också kunna lånas av staten. Statlig kompensation skall även utgå till pålitliga energislag, alltså den baskraft som utgörs av framför allt vatten- och kärnkraft. Och om politiken bestämmer sig för förtida avvecklingar så skall statlig kompensation utgå.
Men det krävs dessutom ändrade regelverk. Därför föreslås att förbudet mot att bygga fler än tio reaktorer tas bort, liksom att dessa måste byggas på de tre platser där det finns befintlig kärnkraft. Då kan det till exempel byggas små modulära reaktorer, som också skall kunna typgodkännas. Målet med förnybar energi ersätts med ett mål om fossilfri energi.
Detta är ytterst välkomna förslag som kan vara en grund att stå på. För det kan säkert behövas ännu mer engagemang från staten. Kanske rent av statliga investeringar. Ett samarbete med näringslivet, som kommer att behöva mycket energi, vid utbyggnaden är ett måste, och organisationen Svenskt näringsliv har välkomnat M-förslagen.
Politiskt kan det bli svårare, men nu när kärnkraftsfientliga Centern satt sig i vänsterburen behöver man inte ta hänsyn till dem. De andra oppositionspartierna Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna är alla positiva till kärnkraften och detta är ett skäl så gott som något att byta ut regeringen i höstens val. Att vissa socialdemokrater säkert också gillar kärnkraft spelar ingen roll när de bakbinds av sina tre kärnkraftsfientliga stödpartier.