Men en annan viktig aspekt är att bidragssänkning vore bra för kvinnors självständighet och integration. Fler skulle kunna komma in i svenska samhället och frigöras om incitamenten för att ha många barn minskar, skriver Carolin Dahlman.
Flerbarnstillägg försvårar integrationen. Det verkar till slut även S fatta. Men Vänsterpartiet vill ha generösa barnbidrag. Resultatet är tyvärr att kvinnorna stannar hemma istället för att jobba och bli självständiga.
”Man ska inte skaffa fler barn än man kan försörja”, sa arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förra helgen. Hon berättade att regeringen öppnar för att fasa ut flerbarnstillägget i syfte att få fler invandrade kvinnor i jobb (Aftonbladet 28/5).
Som högerliberal kan jag tycka att domderande uppifrån kring hur många barn folk får skaffa skaver. Men eftersom vi lever i ett välfärdsnät, där den enes val påverkar den andre, måste det finnas regler. Om någon exempelvis inte jobbar drabbar det ju andra som slitit.
Därmed blir det logiskt även för mig att lägga sig i hur många timmar vi medborgare arbetar och hur många barn vi skaffar. Här står jag och Socialdemokraterna på samma sida – om nu S vågar föra saken vidare och inte böjer sig för vänsterns motstånd.
Nordmark sa till Aftonbladet att ”det är viktigt att vi är tydliga med konsekvenserna om man skaffar flera barn. Gör jag det är risken att jag inte kommer in på arbetsmarknaden, får en sämre pension och att jag inte kan försörja mina barn på rätt sätt och ger dem rätt möjligheter i livet”.
Valet att stanna hemma med barn istället för att jobba har konsekvenser för enskildas ekonomi, men också för statskassan. Nästan var femte utrikes född kvinna, 18,4 procent, är arbetslös. Det kostar i form av stödinsatser och bidrag. 2020 gick 40 procent av flerbarnstillägget till utlandsfödda. Bara på tio år har kostnaden för flerbarnstillägget ökat från 1,1 miljarder till nästan 4 miljarder per år. Det vore således bra för Mikael Dambergs (S) budget om fler drog in skatt i stället för att behöva hjälp.
Men en annan viktig aspekt är att bidragssänkning vore bra för kvinnors självständighet och integration. Fler skulle kunna komma in i svenska samhället och frigöras om incitamenten för att ha många barn minskar. Generositet kring barnbidrag kan tvärtom leda till att fler stannar hemma och att barn med utrikes bakgrund aldrig får inspireras av att deras mammor känner stolthet över att utveckla sina talanger tjäna egna pengar.
Nyligen öppnade därför till och med Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi för ”samtal om familjeplanering” (DN 17/4). Yttervänstern står dock kvar på andra sidan. De ser höjda bidrag som en present till fattiga, och verkar inte förstå vilka negativa effekter de har.
Vänsterpartiet är stolta över att ha höjt flerbarnstillägget. ”Barnfamiljer, särskilt de med många barn, utgör en ganska stor andel av de hushåll som har låg ekonomisk standard”, skriver partiet på sin hemsida.
Ulla Andersson (V) twittrade häromdagen: ”Tycker inte samhället ska bestämma hur många barn du ska ha. Däremot ska samhället hjälpa dig om du får problem med barnen o du inte klarar av det. Men du tycker att vi ska göra dem fattiga så de får det ännu sämre?” (2/6) Men enligt Riksrevisionen har flerbarnstillägget för barn två och tre mycket liten träffsäkerhet på fattiga familjer (2020).
Flerbarnstillägget är istället en förrädisk kvinnofälla, gillrad av V. ”Vi är bättre på att skapa rättvisa mellan kvinnor och män därför att vi är feminister”, skriver V Karlstad i sin valplattform. De vänder sig emot att maktordningen får konsekvenser för kvinnors livsvillkor, som osäkrare förhållanden på arbetsmarknaden.
V slåss dock för kvinnor i vården, men tycks ha glömt alla de kvinnor som har invandrat och lever i ojämställdhet. Som inte sliter med delade turer, utan med tvätten och disken hemmavid. Många lever i hedersstrukturer som begränsar kvinnors frihet. Kanske i hem där han ses som härskare, och hennes roll är att föda barn. Där han håller i plånboken och hon får be.
De kommer inte sällan från länder med traditioner och värderingar som ligger långt ifrån svenska feministers ideal. Somalia är ett av världens minst jämställda länder. Enligt Global gender gap report hamnar Syrien, Irak och Afghanistan på plats 152, 154 och 156. Längst ner i listan.
När vänstern behandlar invandrarkvinnor som fattiga offer kan de tyvärr just det. Det är inte att stå på kvinnors sida.
Carolin Dahlman
Högerliberal samhällsdebattör