Intervju Sakine Madon: Ingenting är heligt

Signerat
PUBLICERAD:
Jag blir förvånad när politiker utan att blinka efterfrågar censur eller förbud. Yttrandefriheten är som viktigast att försvara när det gäller åsikter som avviker från det stora flertalets, säger Sakine Madon.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Demokratin, yttrandefriheten och rätten att häda ska gå före rätten att slippa känna sig förolämpad eller "kränkt". Det är där konflikten är, säger Sakine Madon.

Sakine Madon är liberal opinionsbildare och till vardags politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning. Nu är hon aktuell med sin första bok ”Ingenting är heligt” på Fri Tanke förlag. Den handlar om hoten mot yttrandefriheten. Madon är rädd för att många i Sverige har kommit att ta yttrandefrihet för givet. Samtidigt som en tredjedel av befolkningen i opinionsundersökningar säger att de kan tänka sig att förbjuda demonstrationer som kränker människors känslor.

– Jag tror man i Sverige är så van vid yttrandefriheten att man blivit bekväm. Man har inte upplevt motsatsen på länge. Det var i slutet av 1800-talet som den unga arbetarrörelsen drabbades. Går man längre tillbaka fanns det rena tortyravrättningar för till exempel hädelse också här. Tack vare modiga människor har det skett en utveckling under tid. Jag blir förvånad när politiker utan att blinka efterfrågar censur eller förbud. Yttrandefriheten är som viktigast att försvara när det gäller åsikter som avviker från det stora flertalets.

Madon berättar att det som fick henne att skriva boken var mordet på den franske läraren Samuel Paty hösten 2020. Paty halshöggs efter att ha visat satirteckningar av profeten Muhammed under en lektion om yttrandefrihet.

– Jag hade just gått på föräldraledighet och följde debatten hemifrån. Något jag upplevde var hur skuldbördan förflyttades. Samuel Paty hade sagt att eleverna inte behövde titta på bilderna. Han var inte ute efter att provocera utan bara undervisa. Ändå dök det snabbt upp frågor i debatten av typen ”var det verkligen nödvändigt att visa bilderna”. Det provocerade mig så oerhört. Det finns inget alternativ till att säga att den som gjorde fel var mördaren och inte läraren. Jag ville få makthavare att börja se vad som hände.

Ett svenskt fall som Madon lägger vikt vid i boken är konstnären Lars Vilks som tvingades leva gömd efter att ha tecknat profeten Muhammed som rondellhund. Madon menar att Vilks sveks av sin samtid.

– Det stora sveket var att folk i det offentliga Sverige – journalister med flera – som aldrig skulle kritisera hädelse mot kristendomen krävde särbehandling av islam. Vilks gav sig inte på islam speciellt. Han hade varit lika hård mot kristendomen. Bland annat hade han tecknat Jesus som pedofil. Vilks ville behandla islam lika respektlöst som han varit mot andra religioner. Ändå blev han ständigt ifrågasatt. Och när islamister begick våldsdåd fick Vilks frågor av journalister om han inte kände ansvar. Återigen förflyttades skuldbördan från mördaren till den som använde sin yttrandefrihet.

Ett annat aktuellt fall som sätter yttrandefriheten på prov är advokaten Rasmus Paludan och hans brännande av koranen på offentliga platser. Madon köper inte påståenden om att Paludans koranbränning skulle hota religionsfriheten eller att det skulle vara hets mot folkgrupp.

– Skulle det vara ett hot mot religionsfriheten att Paludan bränner en eller flera egna exemplar av en bok som finns spridd över hela världen? Islam är en världsreligion och statsreligion i flera stater. Den är inte hotad. Att bränna en koran eller en bibel är en attack på religion. Man måste klara av att skilja på hets mot människor och hädelse. Demokratin, yttrandefriheten och rätten att häda ska gå före rätten att slippa känna sig förolämpad eller "kränkt". Det är där konflikten är. Vi blir inte av med den genom att inskränka yttrandefriheten.

I fallet med Rasmus Paludan finns det annars flera debattörer som ifrågasatt om just handlingen att bränna böcker ska vara tillåten. Madon tycker dock att det är att göra det lätt för sig.

– Vad har man egentligen löst om man förbjuder just att bränna religiösa skrifter? Om Paludan istället stampar på koranen kommer de som vill döda honom knappast att luta sig tillbaka. Konflikten finns ju kvar. Sedan blir det väldigt konstigt om man inte får bränna egna exemplar av böcker. Var går gränsen? Ska man få bränna bibeln men inte koranen? Och hur drar man skiljelinjen mellan religiösa böcker och ideologiska – som Marx Das Kapital?

Boken Ingenting är heligt handlar inte bara om yttrandefrihetens konflikt med islamism. Madon varnar också för en trend i samtiden att vilja förbjuda partier och organisationer man ogillar. Till exempel finns det nu förslag om att förbjuda rasistiska partier. Madon tror inte att det är en väg som leder framåt.

– Om svensk demokrati överlevde 1930- och 40-talen utan partiförbud, varför skulle vi då år 2022 förbjuda en liten högerextrem sekt som Nordiska motståndsrörelsen? Jag tror att det skulle vara kontraproduktivt. Det skulle också öppna upp för fler förbud. Om Socialdemokraterna förbjuder högerextremister vill partier på högerkanten förbjuda våldsbejakande vänsterextremister. Listan riskerar att bli lång. Folk som ropar på förbud tänker inte på att det kommer att utökas för att en dag hindra något de själva sympatiserar med.

Sakine Madon tror att det går att öka medvetenheten om yttrandefrihetens betydelse i Sverige. Hon ser ett positivt exempel i en annan debatt hon varit engagerad i – den om hedersförtryck.

– I dag finns en helt annan förståelse om hedersproblematiken än för 20 år sedan. Det finns inte längre några seriösa politiker som förnekar hederskulturen. Saker som separata badtider har plockats bort på många orter. Det går att väcka opinion och ändra debatten. Jag är inte för en onödigt konfrontativ linje i den eller i frågan om yttrandefrihet. Men alternativet får inte vara undfallenhet, eller att som somliga politiker börja mumla om att sätta upp nya hinder för till exempel demonstrationsrätten. Vi måste stå upp för yttrandefriheten, särskilt när det är åsikter som är obekväma. Det är bara att bråka på. (SNB)

Mathias Bred

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.