”Skönt att vara tillbaks” ‒ efter två tuffa år tror Oscar på (konst-)sommaren

Stora färgstarka målningar, värmländska ödehusfoton och maffiga fordonsskulpturer ‒ det är tre av bitarna i den saftiga kulturkaka som väntar när Sliperiet i Borgvik öppnar för säsongen under fredagen.

– Det är skönt att vara tillbaks, säger Oscar Magnusson.

Men han avslöjar också att det var långtifrån självklart att det skulle bli en Sliperiet-sommar 2022.

Varje ny säsong kräver ett beslut, men i år krävdes extra betänketid.

– Det är två år av pandemi som ätit av både likviditet och ork och möjlighet. Vi jämförs ganska ofta med lite större ställen, institutionella ställen, och har kanske en förväntan att det är klart att vi öppnar. Det är nästan så att man går på det själv ibland, men det är ju inte så, säger Oscar Magnusson.

Han hade konsthallen igång även under de två pandemisomrarna och besöksantalet blev ok, men bussbokningarna uteblev helt ‒ ett stort avbräck.

”Två år i parentes”

– Det är två år i parentes. Det går inte att göra något med dem. Det går inte att räkna med dem, inte jämföra dem med nåt, utan de bara är där. Vi tog oss igenom det, det var tufft och vi får göra en nystart. Vi får börja på någon ny kula, säger Oscar Magnusson.

Tiden är också en faktor som vägts in i hans beslut.

– Mitt engagemang är det inget fel på, men min tid ser annorlunda ut idag med två barn och rollen i mitt andra liv, som tar mer tid. Jag är som alla andra att jag har 24 timmar om dygnet.

”Känner mig ganska lugn”

Men nu står han ändå där, med en utställning i två plan, fylld av spännande konstuttryck.

– Nu är vi tillbaka i det vi faktiskt alltid har varit, det som är grejen här: det är en samlingsutställning och spridda skurar. Det är olika konstuttryck och olika genrer, det är alltid mycket foto men det vete fasen om vi inte har mer måleri i år, säger han.

Han har haft bråda dagar inför fredagseftermiddagens vernissage. Han har varit ute med Sven-Ingvars och spelat och kom hem så sent som på onsdagen. Det fick bli en sen kväll på Sliperiet, men känslan är god.

– Det är skönt att vara tillbaks. När jag gick härifrån igår ställde jag mig på trappan här och tittade ut och kände att ”f-n vad kul”. Jag känner mig ganska lugn! Men det slutar ändå med att man fem i öppning sätter det sista. Det är nerven i det.

Färgen som behövs

Sju konstnärer lyfter han fram i sommar, alla med sina karaktärer i konsten. Johanna Robletos stora, färgstarka målningar sticker ut när man blickar ut över utställningshallen.

– Vi har varit i svackan som varit pandemin och så tog den slut och det kändes som efterkrigstid. Man vill liksom ut och kasta vita papper på Kungsgatan och bara yeah. Då kommer Putin och lägger värsta blöta filtarna överallt. Vi behöver energi och drag och det representerar hon verkligen. Vi behöver färgklickar i tillvaron. Det är så basalt, men finns med där som en energigivare hoppas jag, säger Oscar Magnusson.

En ögonbrynshöjare är också Linda Bäckströms skulpturer.

– De fick haka av portarna här för att få in den, berättar Oscar om bilen(!) som hon skapat.

Örjan Henriksson tillför svart-vit fotomagi med värmländska toner. Han har fotograferat ödehus och andra sargade miljöer i norra Värmland i en bildserie som heter Ack Värmland, men här finns också serien ”Du sköna”. De sistnämnda är stora och vid en första anblick riktigt svarta, men ställ dig still framför dem och så snart ögonen vant sig börjar det växa fram värmländsk naturmystik.

Albin får övervåningen

Två målande värmlänningar är också med i leken. Karlstadskonstnären Karolina Nolin återkommer till Sliperiet, nu med en ny riktning i sina bilder, med mer geometri men också friare former. Albin Liljestrand från Ransby har fått ta hand om hela den övre utställningsytan.

– Jag tycker ju Albin är härligt oberäknelig och det menar jag i de positivaste ordalagen. Han är ung och vågar redan ta ut svängarna och det tycker jag ska premieras. Det är en personlighet man måste ge plats, säger Oscar Magnusson.

Goda vanor

Pandemin har ebbat ut, men alla livsmönster går inte tillbaka till utgångsläget ‒ vilket på vissa punkter är positivt.

– Man har lagt sig till med goda vanor att åka lite utsocknes. Folk har börjat röra sig lite mer på landsbygden under pandemin och det hoppas jag att de inte väljer bort nu, säger Oscar Magnusson.

Han tror på sommaren och är trygg i beslutet han fattat: det blir en ny Sliperietsäsong trots allt.

– Det här är nummer 13. Det kan för många vara ett otursnummer, men jag kallar utställningen för Exhibition lucky number 13, för det är mitt lyckotal. Och jag kan ju inte låta bli att köra det året som är mitt lyckonummer.