Anna och familjen har fått ett hem: “En obeskrivlig känsla, det är min nyckel”

Väntan är över för Anna och hennes söner. Efter 13 månader är de inte längre hemlösa.

Och snart kan tonåringen ta studenten, precis som alla andra. Tack vare en insamling.

– Det är så skönt att han får en riktig student, det är helt underbart. Nu svävar han på moln, säger mamman Anna.

NWT har tidigare berättat om Anna som i över ett år kämpat för att ge sina barn ett hem. Under tiden har de varit hemlösa och bott lite här, och lite där.

Nu öppnar hon dörren till sina 82 kvadratmeter hem, när NWT knackar på dörren i det lummiga bostadsområdet i Karlstad.

– Det känns helt underbart. Det är en obeskrivlig känsla. Det är min nyckel. Min dörr, säger hon.

De tidigare magasinerade möblerna är på plats tack vare goda vänner och familjemedlemmar. Det är stökigt, såklart, efter bara en vecka innanför väggarna.

I tioåriga Tims rum är det överbelamrat, som i många barnrum, men här är anledningen lite mer förståelig.

– Han har inte sett sina älskade leksaker på över ett år, så han har plockat upp allt, säger Anna.

Alla tyger behöver tvättas förklarar hon, det luktar instängt av dem efter ett år i förvaring.

Hemlösheten har tärt på familjen. Under tiden har både Anna och lille Tim gått igenom operationer. För tonåringen har den sociala biten varit jobbigast. Att inte ha något hem att ta med sina kompisar till.

– Man känner sig misslyckad som mamma. Han är ändå 18 år och har inte haft något boende för att mamma klantat sig.

Kan du förlåta dig själv nu?

– Nej, inte riktigt än. Det måste lägga sig lite först, eftersom jag vet hur jobbigt Anton haft det.

Beviljades kontrakt

Vid två tillfällen har Anna sökt hjälp av Karlstads kommun för att genom dem få hyra en lägenhet. Första gången fick hon avslag.

I början av maj i år skrev hon till slut på ett lägenhetskontrakt. Tre rum och kök.

– Jag var så nervös i tre veckor innan jag fick nycklarna.

Förutsättningarna den här gången var egentligen desamma som vid första ansökningen om bostadsanskaffning.

Anna har fortfarande en betalningsanmärkning. Och misstaget att säga upp familjens lägenhet har inte kunnat göras ogjort.

– Ska man verkligen behöva vara bostadslös så länge för att man ska få en lägenhet? Jag tror att det var en nackdel att jag hade någonstans att ta vägen. Att jag hade tak över huvudet.

Om ett år får hon möjlighet att ta över kontraktet från kommunen. Det innebär att hon kommer kunna hyra lägenheten i första hand, om allt går bra.

Studenten “svävar på moln”

På träbordet i det nytapetserade köket står mors dag-blomman från tonåringen Anton. Han som snart tar studenten.

En insamling, som startades efter NWT:s första reportage om familjen, har säkrat ett traditionsenligt studentfirande. Efter två dagar var insamlingen uppe i 10 000 kronor.

– Vilka godhjärtade människor det finns, säger Anna.

Kostym och full mundering är skänkt av en klädbutik i Karlstad. Studentmottagningen arrangeras av en restaurang som står för pynt, mat, och lokal. Balbiljetten är inköpt med de insamlade pengarna.

– Anton blev överlycklig. Vi visste ju inte vart vi skulle ta vägen.

Tonåringen har också lyckats få till den där studentresan som han arbetat extra för att bekosta. Resterande delar av de insamlade pengarna har gått till lillebror Tim, Anna, och en ytterligare del ska gå till att betala för Antons körkort.

– En bilskola erbjöd ett gratis paket. Nu till veckan ska han iväg till körskolan för första gången.

Hur tror du Anton kommer se tillbaka på den här tiden?

– Det här året har varit väldigt tufft för honom. Men att det löste sig så bra det kommer han nog komma ihåg länge.

En ljus framtid

Majsolen dränker den inglasade balkongen i ljus. Det är Annas nya favoritplats.

– Jag vaknar alltid tidigt. Att då bara ta med sig kaffekoppen ut och sätta sig det är obeskrivligt, säger hon.

Att vara den som blir hjälpt har varit en ny roll för henne. Hon är van att hjälpa andra. Att stötta när andra är sjuka. Åren före hemlösheten kantades av trauman och dödsfall i hennes direkta närhet.

– En annan har bitit ihop, sen kom det. Det går inte att vara stark i längden på det sättet.

Hon slutade sova och kraschade då in i utbrändhet. Under sjukskrivningen kom hon efter med hyran och det var på den vägen hon blev av med lägenheten.

– Jag har väldigt svårt att be om hjälp överhuvudtaget. Men det kanske var min tur att ta emot lite hjälp den här gången.

I dagarna väntar hon på besked om sommarjobb. Hon har ett år kvar på distansutbildningen till behandlingsassistent. Exakt var hon vill jobba sen vet hon inte, men hon är säker på att hon gjort ett bra val.

– De skriker ju efter folk inom vården, och det lutar lite åt psykiatrin.

Det är framförallt de mänskliga mötena som lockar Anna och motiverar henne till att hjälpa. Nu gör hon det med en helt annan erfarenhet.

– Att jobba med något där man bara ger och ger, men får ingenting tillbaka, det blir så tråkigt. Jobbar man med människor får man alltid något tillbaka.

Fotnot: Anna, Anton och Tim heter egentligen någonting annat.