Fotografen Elisabeth Ohlson slog igenom med bildserien Ecce Homo och fick en hel värld att känna bildens kraft. Tjugotalet år senare är hon säker:
– Det går att göra bilder som förändrar samhället.
Nu kommer hon till Arvika med en samlingsutställning fylld av just sådana bilder.
På lördag, den 4 juni, är det vernissage i Arvika konsthall för utställningen ”Demontör med rätt att raljera”.
Vad är det du demonterar?
– Jag plockar isär normen. Nattvarden till exempel, där tar jag och vittrar sönder ämnet och bygger upp det på nytt, med min norm och min värld, säger Elisabeth Ohlson.
I hennes version av Nattvarden bär Jesus högklackat och har sällskap av transpersonligheter. Det är en av många Elisabeth Ohlson-bilder som vållat starka känslor, både för och emot.
– Den blev världsberömd och tas upp i konstböcker, berättar hon.
Kraftfull bildkonst
I Arvika får besökarna se många exempel på kraften i hennes bildkonst. Flera av bilderna på utställningen är sådana som blivit mycket omskrivna och omdebatterade, Ecce Homo, Paradiset, Jerusalem med flera.
– Bilderna som folk läst om men inte sett på riktigt! sammanfattar hon.
Det har varit roligt att blicka tillbaka, tycker hon.
– Jag har jobbat så länge. Det är 25 bilder från 23 år, säger hon.
En bild är ny:
– Det är Mona Sahlin som vandrar med en Toblerone på ryggen. Hon går med den som en tyngd hon får bära hela livet. Jag var lite blyg för att fråga henne, men när jag väl vågade tyckte hon det var roligt och tackade ja direkt. Hon har till och med skrivit på ett papper ”Det är jag på bilden” och så en pil, undertecknat av henne, så att man inte ska tro att det är Photoshop! berättar hon och skrattar.
”Blev ledsen i början”
Ecce Homo blev Elisabeth Ohlsons stora genombrott. Det var hennes första utställning och varken hon eller någon annan förutspådde nivån på debatten som skulle följa.
– Jag var väldigt ledsen i början när jag kallades för provokatör. Idag tar jag inte lika illa upp. Idag gör jag bilder som är satir och då är det ju provokation med humor.
Att en bild, även om den är baserad på en text, har en egen styrka har hon fått många bevis på genom åren.
Jag gjorde bilderna Ecce Homo då för att ge upprättelse till mina vänner som dog i aids. Att det skulle bli sådant liv om dem visste ingen och jag blev ledsen, för det var inte menat som en provokation.
– Bilden har en väldig kraft. Man kan inte värja sig ifrån den, utan det går blixtsnabbt, säger hon.
Och hennes erfarenhet bevisar:
– Det går att göra bilder som förändrar samhället.
Men varför blev du ledsen i början?
– Jag var så ung. Jag gjorde bilderna Ecce Homo då för att ge upprättelse till mina vänner som dog i aids. Att det skulle bli sådant liv om dem visste ingen och jag blev ledsen, för det var inte menat som en provokation.
”Konsten är attackerad”
Hon är en välkänd konstnär med verk som blivit kända världen över. Ändå är det inte självklart att hennes bilder blir publicerade och utställda. Inte alla vågar.
– Vi lever i en tid då konsten är attackerad. Klimatet nu är svårare. Det har blivit ett tråkigare klimat, där det är lättare att visa snälla saker på väggarna, säger hon.
Hon talar om en backlash där pride-flaggor ses som politik och där hennes ”HBTQ-bilder” också ses som politiska, på gränsen till farliga.
– Där är vi nu. Konstnärer och författare får kämpa för att skriva de böcker och göra den konst de vill.
Går upp ett ljus
Samtidigt märker hon att reaktionerna hos dem som besöker utställningen blir annorlunda, just för att det är så många bilder från en så lång tidsperiod. Många ser nu linjen i det hon skapat.
– Det börjar gå upp ett ljus! Folk känner den röda tråden nu, när de ser bilder som jag tagit under 20 år. Det känns som att tiden är inne för att inte bara se mig som provokatör.
Hon tycker att många också ser att de här bilderna är viktiga och behövs.
En av dem är Marcus Modh, tidigare konsthallsföreståndare i Arvika, som bokade in utställningen.
– Hennes konst är väldigt viktig. Hon har haft hot och hat mot sig och det blir ett tungt lass att dra själv. Jag känner att det är viktigt att vi som konsthall också är med och bär den bördan. Att vi har institutioner som visar den här konsten, så att inte vi är med och censurerar, sa han i en intervju i NWT.
Provocerad av Vilks
En av bilderna hon tar med till Arvika är ett porträtt av Lars Vilks. Han blev också känd för konst som provocerade många och tvingades leva under livvaktsskydd efter sina Muhammed-karikatyrer.
Känner du ett släktskap med honom?
– Inte ett släktskap, men första gången han ritade rondellhunden tyckte jag att det var jättejobbigt och blev provocerad, men senare förstod jag att det här är också viktigt. Även jag kan bli provocerad! Men det är bra ibland att bli provocerad, för då måste man tänka. Det är ju roligt om jag kan bidra till det. Det är inte viktigt alls för mig att vara provokatör, men det är bra ibland att provocera.
Och vad säger det om Arvika att konsthallen där öppnar för den här utställningen?
– Att det är en modig stad och ett modigt konstliv! Men det är liv i Värmland, de vågar!