Den breda mitten var aldrig särskilt bred, om den ens existerade annat i centerledningens feberdrömmar, och nu har den krympt ännu mer. Den smala mitten, eller Centerpartiet, når bara upp i 5 procents väljarstöd.
I förra veckans opinionsmätning från DN/Ipsos fick Centern sitt lägsta stöd på sju år. På bara ett år har partiet halverat sina opinionssiffror. I juni 2021 var C uppe på 10 procent, men sedan hände flera saker. Januariöverenskommelsen föll, Stefan Löfven avgick för att efterträdas av Magdalena Andersson, och Miljöpartiet lämnade regeringen.
Så länge Jöken fanns så kunde C hjälpligt upprätthålla sina illusioner, men plötsligt vägrade Vänsterpartiet, som i teorin skulle hållas utanför allt inflytande, vara dörrmatta längre. Trots det fortsatte partiet att stödja den S-ledda regeringen, och sedan Anderssons renodlade S-regering. Bara för att ändå se till att hennes budget inte gick igenom. Logiken är inte glasklar.
Även om de alltjämt ylar om att Vänstern minsann inte ska få vara med så är det tydligt att Centern redan valt sida. Det gjorde de förvisso för många år sedan, med början i decemberöverenskommelsen 2014, men de har likväl försökt hävda att de minsann står utanför blocken – i den breda mitten. Det är hög tid att de vaknar nu!
Det verkar i alla fall väljarna ha gjort, och de har uppenbarligen tröttnat på Centern och partiledaren Annie Lööfs krumbukter. Också många partiaktiva har ledsnat. Förra våren var det många ledande centerpartister som slutade, eller deklarerade att de ämnar sluta och inte ställa upp i nästa val.
Kretsen runt Lööf blir allt snävare och grupptänkandet därefter. Nu är det väl strängt taget bara partisekreteraren Michael Arthursson och den famöse Martin Ådahl kvar. Den senare gjorde ju bort sig i SVT nyligen när han försökte läxa upp Omar Makram från organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime om hederskultur (som enligt Ådahl bara en "pytteliten" del ägnar sig åt). Därtill dras partiet centralt med stora arbetsmiljöproblem, som fått Arbetsmiljöverket att reagera.
I går kom ytterligare ett tecken på att Centern anpassar sig efter Socialdemokraterna. Så sent som den 2 mars krävde partiet att försvarsanslagen skulle öka så att de senast 2025 uppgår till 2 procent av BNP. Men nu är det plötsligt "oseriöst" och de har lagt sig på regeringens linje om att vänta med att nå upp till den nivån först år 2028. Det ökar risken för att S-regeringens senfärdiga linje går genom riksdagen.
Uppenbarligen håller partiledningen på att kratta manegen för att öka samarbetet med S, kanske till och med sitta med i en S-ledd regering efter valet. Det finns dock flera problem med det. Dels är kanske inte S så roade av det, särskilt inte om C är så små och de är oeniga i flera tunga sakfrågor, och dels har vi V (och kanske också MP om de klarar sig kvar) som ju enligt C måste hållas utanför. Det blir nog lugnast för S om de fick fortsätta själva. Men vad skall då Centern vara till för? Finner sig de kvarvarande C-väljarna att vara S nya dörrmatta?