Under artistnamnet Grant slog Caroline Cederlöf igenom stort för några år sedan. Nu är hon aktuell med ny musik som hämtar kraft i kärlek, oro och ångest.
För NWT berättar hon om banden till Arvika och Torsby och om vilket jävla aber det är att bokstavligen sätta ett hjärta i brand.
När Caroline Cederlöf debuterade under artistnamnet Grant 2018 följde både P3 Guld- och Grammisnomineringar, P3 utsåg henne till dessutom Framtidens Artist. Karriären sattes dock på ofrivillig paus under pandemiåren och först nu har hon kunnat fortsätta sitt berättande. På det nyss utgivna albumet "Truth & Consequences" utvecklar hon sin relationsdrivna pop som hela tiden speglar egna upplevelser, situationer och funderingar. Kärlek i både vardagslunk och himlastormande förälskelse.
– Jag har lärt mig att älska under de senaste åren, berättar Caroline Cederlöf.
– Det är väldigt vackert. Och upplevelserna väver jag in i musiken.
Titel "Truth & Consequences" har hon lånat både från staden Truth or Consequence i delstaten New Mexico och tonårsleken "Sanning eller konka". Staden besökte hon tillsammans med sin bästa vän under en roadtrip för några år sedan, hon berättar hur människor strömmade dit för att få ta del av de varma källorna som sades ha helande krafter.
– Jag hade precis träffat min kille då, nästan alla låtar på albumet handlar om honom. Att träffa honom blev en stor förändring för mig, helande om du så vill.
Leken "Sanning eller konka" går ut på att en person gör valet mellan att svara ärligt på en känslig fråga eller utföra en ofta pinsam uppgift. För Caroline Cederlöf löper sanningen om kärleken och dess konsekvenser som en eld genom musiken.
– Allt jag gör kommer från hjärtat, det är viktigt för mig. Jag börjar alltid i det självupplevda. Sedan finns det alltid utrymme för lyssnarens fantasi att väva in sina egna erfarenheter, men jag utgår alltid från en upplevelse eller en känsla som jag dissekerar.
Hon är noga med att inte hänga ut andra – närmast hennes pojkvän – i sina texter, perspektivet är hela tiden hennes eget.
– Det är mina känslor jag sätter ord på. Inte hans.
Att skriva låtar blir ett slags bollplank där hon för en dialog med sig själv.
– Låtarna blir en spegel av mina känslor, mina upplevelser. Jag skriver för att förstå hur jag känner. Och ibland upplever jag det som att det jag skriver blir det jag känner. Som en självuppfyllande profetia. Ibland kan det kännas läskigt att skriva, beroende på vart det tar vägen. Det blir ju en sanning.
Om artistnamnet Grant:
– Jag ville ha ett namn som kunde vara den samlade musikaliska upplevelsen av mig. Ju mer jag funderade kring ett passande namn, desto längre ifrån mig själv kom jag. Så jag tog något ur det blå bara, ett namn som jag kunde fylla och göra till något eget. Något kort som kändes mäktigt. Grant kommer från skådespelaren Cary Grant. Jag snodde hans efternamn helt enkelt.
Just att musiken gör det möjligt att sortera känslolivet var en av anledningarna till att hon överhuvudtaget började skriva låtar.
– Jag älskar musik, älskar att sjunga. Men det är berättandet som är mest intressant. Det är där jag får skriva av mig och kan hitta min plats – en plats där jag kan vara jag helt på mina egna villkor. Det är mäktigt.
Med något stakande röst berättar hon tidigare år då hon kände sig blyg och inåtvänd.
– Det är inte riktigt så längre, men jag är en väldigt orolig person. Oerhört mån om folk runtomkring mig. I musiken får jag tänka på mig själv på ett sätt som är viktigt för att jag ska må bra. För att jag ska orka.
Oron tar sig olika uttryck.
– Den är så stark. Jag är en ångestdriven person. Jag tänker för mycket, bollar olika scenarior i huvudet samtidigt. Förutser katastrofer.
Hon skrattar kort för att avdramatisera och fortsätter.
– Det kan göra mig handlingsfattig. Jag fastnar i steget. Generellt ångestsyndrom – GAD – heter det. Det påverkar en stor del av mitt liv. Ofta ställs känsla mot intellekt, och det är sällan intellektet vinner.
”Mamma är värmlänning”
I musiken månar hon om dynamik och variation. De flesta spåren på albumet har hon arbetat fram tillsammans med värmländska Peter Kvint. Hon har också arbetat med Jonny Coffer som tidigare gjort musik med bland andra Lykke Li och Beyoncé.
– Peter är fantastisk att jobba med. Världens snällaste människa. Briljant vad gäller melodier och väldigt öppen inför alla slags idéer. Ingenting är för konstigt med honom. Från början var det bara han och jag, jag har jättesvårt för att börja arbeta med nya människor så jag mån om dem jag har runt omkring mig.
I arbetet har texterna fått styra hur musiken ska låta.
– Varje låt får sin egen inramning, jag känner att jag i mig själv är en tillräckligt röd tråd för att musiken ska hålla ihop. Det är roligt att utforska vart låtar kan ta vägen, låtarna är olika nyanser av mig. Jag vill att det händer saker i musiken, att det blir en resa från A till B. Jag vill att den som lyssnar ska tycka att det är värt resan, att den har känt något, blivit berörd. Det söker jag själv i alla konstformer.
Det är knappt en vecka sedan albumet släpptes efter att ha legat klart i över ett år. När nu hennes personliga betraktelser möter en lyssnande publik beskriver hon det som en smått obehaglig känsla.
– Ja, faktiskt. Jag har levt med skivan ett bra tag och just nu tycker jag mycket om den. Det har växlat lite fram och tillbaka. Det är lite som att bläddra i en gammal dagbok. Jag längtar efter att skriva ny musik, men vet samtidigt att jag kommer att tycka om och återupptäcka låtarna på albumet nu när jag ska få spela dem live.
FAKTA: Grant
Caroline Cederlöf, 27, född och uppväxt i Nynäshamn. Mamma från Arvika.
Familj: sambo.
Aktuell: Artist, producent och låtskrivare under namnet Grant. Debuterade 2018 och är aktuell med sitt andra album "Truth & Consequences" där hon bland annat arbetat med Peter Kvint.
Lyssnar på: Miynt och albumet "Lonely Beach". Hon skapar musik som känns fri. Den är psykedelisk men också märkligt poppig. Musiken tar mig olika platser.
Läser: Donna Tarts "Steglitsan". Den är fantastisk.
Tittar på: Jag såg "Persona" för första gången häromdagen. Jag gillar Ingmar Bergman, men hade ute sett det tidigare. Vilken mästerlig uppbyggnad av stämning. Och fotot! Det är en fruktansvärt snygg film.
Det bästa albumet alla kategorier: Kate Bushs "Hounds of Love". Ett så varierat album som är uppdelat i olika stämningar. Dessutom innehåller albumet några av mina absoluta favoritlåtar som jag aldrig kan tröttna på.
Under sommaren gör hon flera spelningar både i Sverige och utomlands, inget datum i Värmland är ännu med i planeringen trots att landskapet ligger henne nära.
– Mamma är värmlänning. Jag har spenderat väldigt mycket tid i Arvika och Torsby. Släkten är utspridd på olika platser i Värmland, men mamma kommer från Arvika och morfar och mormor från Torsby.
Själv är hon uppvuxen i Nynäshamn, men hon minns otaliga somrar och julhelger i Värmland.
– Pappa är med i ett jaktlag i Torsby, så vi var i Värmland ofta på höstloven också.
Ett brinnande hjärta
På omslaget till "Truth & Consequences" står Grant med ett brinnande hjärta i handen. Bilden parafraserar en tavla från 1600-talet av den spanske konstnären Francisco de Zurbarán.
– Det är en fantastisk tavla och symboliken med det brinnande hjärtat passar så fint till albumet. Men det var ett jävla aber att få till den där bilden! Eld är inte det enklaste att jobba med.
Med ett skratt redogör hon för turerna med både tändvätska och specialtändstickor. Till slut blev bilden tagen.
– Det känns som att jag nu skriver in mig i den långa raden av människor som genom historien har skrivit om kärlek. Jag tycker om tanken på en evig saga – vi har haft samma känslor under alla tider, det är bara omständigheterna som har förändrats. Trots århundraden emellan går det att relatera till det djupt mänskliga i att känna kärlek.
"Truth & Consequences" finns ute nu.
