Daniel Åkerman: Ge alla barn chansen att bli bokslukare

Signerat
PUBLICERAD:
Alla barn kommer förmodligen inte bli bokslukare, men de bör få chansen, skriver Daniel Åkerman.
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Bokläsande aktiverar bokläsande andra sinnen än bara synen vilket gör det lättare minnas vad som står och var i boken särskilda stycken står, skriver Daniel Åkerman.

Den 23 april inföll världsbokdagen som syftar till att uppmärksamma boken och främja läsning. Det blir tyvärr allt viktigare då andelen svenskar som läser regelbundet stadigt sjunker.

Tydligast är den negativa utvecklingen hos unga. År 2009 svarade 39 procent av femtonåringarna i en Pisaundersökning att de enbart läser ifall de måste. Knappt ett decennium senare, år 2018, hade andelen ökat till 57 procent. Visserligen har det alltid bara varit en minoritet av befolkningen som ägnar sig åt litteratur på fritiden, men det är oroande att den minskar så snabbt i den unga generationen.

Ett huvudskäl till det minskande läsandet lär vara att boken länge har varit nedprioriterad i skolan. I en undersökning från Läromedelsförfattarna i fjol (DN Debatt 5/4 2021) svarade nio av tio lärare att de inte får tillräckligt med pengar för att köpa in de läromedel barnen behöver. Det är resultatet av att skolornas anslag till läromedel har minskat med över två tredjedelar sedan 1980-talet.

När pengarna sinar är det läroböckerna som får stryka med, eftersom de kostar mest. Tack och lov tycks denna utveckling hålla på att vända. Den läromedelsutredning som överlämnades till regeringen förra sommaren (17/8 2021) kom med flera förslag för att stärka lärobokens ställning. Det visar sig nämligen, för den som inte redan förstod det, att just böcker är bättre för lärandet än andra läromedel.

Bokläsande aktiverar bokläsande andra sinnen än bara synen vilket gör det lättare minnas vad som står och var i boken särskilda stycken står. Det övar även koncentrationsförmågan.

Uppvärderandet av läroböcker är bra men desto viktigare är skönlitteratur. Den ger inblick och förståelse för andra människor, deras situation och känsloliv. Vi blir helt enkelt mer empatiska av att läsa skönlitteratur. För att främja sådan läsvana behöver bokläsning ta betydligt större plats inom svenskämnet. Då bör det heller inte bara gälla utdrag ur böcker utan hela romaner.

Det bör även upprättas en svensk klassikerkanon så att barn (och vuxna) som vill läsa mer, men saknar förkunskaper, får vägledning om var de kan börja. En kanon lär därtill skapa en förväntan om att människor bör ha läst åtminstone några av böckerna. Vilket förhoppningsvis får fler att försöka, och kanske till och med tycka om dem.

Ökad läsning av skönlitteratur, och särskilt en litteraturkanon, kan också hjälpa barn i segregerade områden att lättare komma in i det svenska samhället. Dels bidrar det till bättre svenskkunskaper, vilket är grundläggande för att bryta utanförskapet. Dels skulle en gemensam kanon skapa just gemenskap och ge nycklar in i den svenska kulturen. Läsning av klassiska berättelser bör även ingå i de förslag på språkförskolor som lagts fram av flera partier.

Alla barn kommer förmodligen inte bli bokslukare, men de bör få chansen. Och även för dem som inte blir det, borde det vara naturligt att läsa en bok då och då. Därför måste barn både ges tillfälle och vanan att kunna läsa god litteratur.

Daniel Åkerman

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.