Alla verkar ha gått i spinn över att Turkiets president Recep Tayyip Erdogan sagt att han tänker rösta nej till att Sverige och Finland skall få bli medlemmar i Nato. I ett land där vi är vana vid att folk är uppriktiga och verkligen menar det som de säger låter detta förstås nedslående, men då har man inte förstått vare sig Turkiet eller hur internationell politik bedrivs.
Så ta det lugnt. Det är otroligt osannolikt att Turkiet i slutändan skulle lägga in sitt veto. För det här handlar egentligen inte alls om oss, eller om vår syn på kurdernas situation, eller på vilka kurdiska organisationer vi har förbindelser med. Det är bara svepskäl. Det Erdogan sysslar med nu är köpslående likt den turkiske basarhandlare han är. Och det är något han har lång (o)vana av, till de andra Nato-ländernas stigande irritation och förtret.
Erdogan vill helt enkelt ha något ut för Turkiets del mot att han släpper in oss i Nato. Och det handlar inte om vad vi kan göra för Turkiet, även om det förstås inte skadar om vi med några diplomatiska besök stryker hans ego medhårs. Vi skulle också kunna säga att vi köper några av deras Bayraktar TB2-drönare, som med framgång används av Ukraina mot Ryssland. De säger sig också vara irriterade över det vapenembargo vi har, men strängt taget är det inte våra vapen han har ögonen efter.
Det här öppningsbudet i den kommande prutningen är framför allt riktad mot amerikanerna. Turkiet vill köpa det mycket moderna stridsflygplanet F-35 men såväl Vita huset som kongressen har hittills vägrat. Turkarna passar nu på tillfället att trycka på igen. De minns att Förenta Staterna gjorde en liknande uppgörelse med Förenade Arabemiraten inför fredsavtalet med Israel (även om några leveranser inte har skett än).
De minnesgoda inom Nato minns också hur Erdogan konstrat förr. 2009 vägrade Turkiet först att godkänna dansken Anders Fogh Rasmussen som ny generalsekreterare med hänvisning till de danska Muhammedkarikatyrerna. 2019 fördröjde de Natos försvarsplan för Polen och Baltikum eftersom de ville terrorstämpla kurdiska YPG. I båda fallen löstes det med både byråkratiska eftergifter och till sist lite armbrytning från amerikanerna.
Därför finns det all anledning att tro att det kommer att gå till på liknande sätt nu. Bry er inte om att han gå ut så hårt nu. Detta är matthandlaren Erdogans öppningsbud. Det är lite Sverige självt kan göra, men vi har uppbackning av nästan alla andra Nato-länder, särskilt de allra tyngsta.
Rent strategiskt så skulle också Turkiet tjäna på vårt medlemskap. Vi täcker Europas norra flank och binder upp rysk förmåga här. Sedan århundraden finns en naturlig geopolitisk rivalitet mellan Turkiet och Ryssland om Svarta havet, Bosporen och utloppet till Medelhavet. Det är därför Turkiet också är viktig som Nato-medlem. Men detta kommer förstås Erdogan inte att beröra i köpslåendet.