Olof Wretling: ”En av mina starkaste och svåraste spelningar”

Egentligen är succéföreställningen ”Diagnoserna i mitt liv” ett avslutat kapitel. Ändå står han där på scenen: Olof Wretling, nu med en hel operaorkester i ryggen.

– Jag vill verkligen göra det här, säger han.

Nu har han ju chansen att både visa en inbjudande väg till kulturen och att förmedla viktiga budskap om livet.

Det är mycket nu för Olof Wretling. Med hela 22 föreställningar med humorgruppen Klungan i backspegeln och arbetet med årets upplaga av Värmlänningarna framför sig, är hans schema ganska fullt.

Men lika fullt står han på Wermland operas stora scen, med en helt annan föreställning under en intensiv vecka. ”Diagnoserna i mitt liv” började som ett Vinterprat i P1, men på operascenen vävs hans västerbottniska berättarstandup ihop med klassiska musikstycken.

I början av veckan har han spelat för skolor och under torsdag, fredag och lördag är det offentliga föreställningar.

”Starkaste och svåraste”

– Rent reflexmässigt när de frågade om jag vill göra det här sa jag ”ja, det här ska vi göra”. Nu stod jag där i morse med 400 elever framför mig och tänkte ”varför tackade du ja till det här, du har just spelat 22 föreställningar med Klungan, du hade kunnat vila nu”, säger han.

Han ser lite mör ut när vi ses på tisdagseftermiddagen. Det har sina skäl.

– Idag gjorde jag en av mina starkaste och svåraste spelningar på säkert tio år. Det var 400 högstadieeelever och det var så mycket energi i rummet. Det var både de som grät och de som skrattade, någon som småpratade... Men det var säkert 50 pers som stannade kvar efteråt och sedan gjorde jag en till föreställning!

Viktiga möten som ung

”Underbart!” blir ändå hans sammanfattning av upplevelsen. Och reflex-svaret har en starkt rotad grund: han såg värdet i kultur- och hälsoprojektet, där unga både får möta operans värld och budskapet han själv har med sig.

– Jag vill verkligen göra det här. Jag minns ju de gånger jag själv var ung och verkligen blev träffad av något som grep tag, som inte var det självklara, jag minns mina första möten med Cirkus Cirkör till exempel. Jag hoppas att jag kan vara den där bryggan in till något annat. Det är förhoppningsvis en väldigt inbjudande idé. Det är vår tanke och det var det jag sa ja till. Det ska vara lätt att skapa ett härligt minne, och med ett viktigt budskap!

Hur är det att ha en hel operaorkester med sig på scenen?

– Det är helt fantastiskt. Jag har jobbat mycket med dem tidigare, men inte med ett material som är mitt eget. Det känns kul för mig att få visa upp för dem och för huset vem jag är. Och vi har haft jätte, jätte, jätteroligt!

”Ett mäktigt ställe här i stan”

Musikstyckena är valda för att passa i berättelsen, men också för att passa för en ung eller publik som inte är så van vid klassisk musik. Han pratar om att ge en ingång till det klassiska rummet.

– Det är också en anledning till att jag ville vara med. Kanske finns det några i publiken som kommer att upptäcka något man inte upptäcker på Instagram och Tiktok och Netflix. Det finns faktiskt ett mäktigt ställe här i stan där det görs musikaler, klassisk musik och där en kille med hatt som pratar om diagnoser! Det ska inte vara någon tröskel. Allt kan hända och de ska inte gå därifrån och ha fått en utskällning av en gubbe i hatt för att de gjorde fel. Det här ska vara en inbjudan och när du går därifrån ska du våga gå till operan igen.

Vill inte jaga normen

Föreställningen heter ”Diagnoserna i mitt liv”, men Olof Wretling är inte särskilt intresserad av att diskutera vilka diagnoser han har eller inte har, för poängen ligger inte där.

Snarare handlar alltihop om vikten av att få vara den man är:

– Föreställningen handlar lika mycket om att vi inte ska diagnosticera varandra och inte jaga någon norm eller normalitet. I samma ögonblick som vi gör det skapar vi både skam och utanförskap. Det är både omöjligt och kanske också helt ointressant att vi alla ska vara normala.

Att få en diagnos innebär heller inte automatiskt att man får hjälp.

– Du kan få hjälp av en diagnos, men en diagnos är ju heller inte vatten värd om du inte börjar jobba med den. Föreställningen handlar inte om att det skulle vara fel att ge diagnoser, men sen kan vi prata om i timmar att vi lever i ett överdiagnosticerat samhälle, vilket jag påstår och tycker, säger han och påminner om att många idag tvärtom försöker bli avdiagnosticerade.

"Kan bli blytyngder”

Han reagerar också mot diagnoserna vi tenderar att ställa på varandra, i klassrum, på arbetsplatser, i familjen och bland vänner.

– De kan bli blytyngder att bära, säger han och föreslår att man istället för att peka på någon och säga hur den är, hellre ska ställa frågor.

Långlivad text

Berättelsen om diagnoserna har fått ett långt liv, från Vinterprat till operascen.

– Den här texten har tagit mig till så mycket olika platser, så jag hänger liksom på texten. Det låter lite konstigt, men det blev ett Vinterprat, som blev en jättesuccé som skapade debatt och jag satt i massa tv-program och pratade, och den blev en Sverigeturné och jag spelade den på Cirkus, sen blev det en till Sverigeturné och så blev det en film, som SVT lägger upp och folk hör av sig säkert en gång i veckan för att de sett den.

Livlig fantasi

Att ämnet berör märks också under skolföreställningarna.

– Det kommer jättenära ibland och då hoppas jag att om jag står här och fick till det hyfsat kanske det också kan hjälpa er. Man kanske kan bli dramatiker och komiker och skådespelare även om man lider av hoppande bokstäver, spring i benen eller livlig fantasi. Det kanske finns en plats ‒ och kanske just teatern och kulturen är en nog så bra plats för just den typen av hjärnor.

För Olof Wretling själv blev teater, radio och tv som ett hem.

Och om man tvingat dig att bli byrådirektör istället?

– Då tror jag att den där byrån hade gått sönder! För mig passar det här väldigt bra. Men sen kanske man inte visar upp alla sidor offentligt heller. Jag har ju ett företag och tycker det är jätteintressant med bokföring. Jag tycker det är som balsam för själen att sitta och göra månadspärmen och sortera kvitton.