"Ett brev skrivet till min dotter, som hon kan ha att luta sig mot i livet." Så beskriver Jill Johnson de 13 låtarna på det senaste albumet "Dear Havanna".
Nu kommer hon till Karlstad för att ge en konsert som bygger på musiken som hon har skrivit till sin dotter som just tagit sina första steg in i vuxenvärlden.
När Jill Johnson inledde arbetet med albumet "Dear Havanna" månade hon om att det skulle få ta tid. Hon berättar att hon tidigare under karriären släppt musik årligen där det ena hela tiden har avlöst det andra. Den här gången ville hon att det skulle bli annorlunda.
– Jag ville att den här skivan skulle få en tyngd, jag ville värka fram den, säger Jill Johnson och börjar prata om bakgrunden till albumet som hon beskriver som ett brev i 13 låtar adresserat till hennes dotter Havanna.
– Allt började med en slump. En vanlig vardag, mitt i all planering kring familjen och barnen, så sa min dotter Havanna att mina planer inte passade med hennes. Och jag blev så förvånad. Det var en annan ton i hennes röst, mer vuxen. Jag insåg att jag inte längre kunde prata till henne som ett barn, jag var tvungen att respektera henne som ung vuxen. Kunde vi göra en gemensam planering som funkade för oss båda?
Kort efter den händelsen började Havanna, som då var 16, att prata om att resa till USA för att studera.
– Jag kände hur hon började bryta sig loss, började leva sitt eget liv. Det startade en känslostorm i mig.
Känslostormen blev inledningen på ett arbete som ledde fram till albumet "Dear Havanna" som släpptes ifjol på dottern födelsedag.
– Man skriver inte bara ett album till sin dotter hur som helst. Det här har varit en otroligt fin process oss emellan. Redan efter att jag hade skrivit den första låten frågade jag henne om det kändes ok att jag skrev musik direkt till henne.
Sjöng tillsammans för första gången
Jill Johnson beskriver relationen med sin dotter som nära, men hon kunde inte ta för givet att dottern skulle vara cool med att låta deras familjeliv bli föremål för musik.
– Men hon tog det med stolthet, hon var så modig. Hon tog emot låten som en present och blev sedan väldigt involverad i vad den handlade om. Lite senare skulle jag in i studion och då bad hon om att få följa med, det var första gången på väldigt länge som hon intresserade sig för det jag jobbar med.
Väl i studion sjöng mor och dotter för första gången in en låt tillsammans, Havanna sjöng en av verserna på ett av albumets spår.
– Jag kom på idén i bilen på vägen till studion, fortsätter Jill Johnson.
– Jag hade aldrig hört Havanna sjunga innan – bara i duschen och trallandes här hemma så som man hör sina barn, men det här var första gången jag hörde henne "på riktigt". Hon klev fram till mikrofonen och sjöng på det mest självklara sätt. Både jag och producenten stod där och fulgrät!
"Allmänna snacket kring tonåringar"
I arbetet med musiken har det varit viktigt för Jill Johnson att balansera på rätt sida mellan det privata och det personliga. Dotterns frigörelseprocess är en stomme i materialet, en upplevelse som hon tror att nästan alla föräldrar känner igen sig i.
– Jag upplever att det allmänna snacket kring en tonårings frigörelse mest handlar om hur de vill ha pengar, aldrig hör av sig eller stänger in sig i sina rum. Det pratas sällan om hur ont det gör när vi inser att barnen bara är till låns. Vi vill att de ska komma ut och flyga, vi vill att de ska bli sina egna. Men det finns mycket kärlek och oro i det. Det handlar min platta om.
Hon tystnar och samlar tankarna.
– Det är mitt sätt att säga till min dotter: "Jag kan knappt vänta på att få se vem du blir, få se dig blomma ut". Det finns vackra delar i det här, men även smärtsamma. Det handlar om en mammas önskan om att allt ska gå bra. Alla barn gör den här resan på sitt sätt – vad gäller min andra dotter, som är 12, där ter sig allt annorlunda. Att skriva musik om de här upplevelserna handlar om att dela med sig av en sårbarhet.
I arbetet med "Dear Havanna" ser hon gärna att musiken kan inspirera andra föräldrar att kommunicera med sina barn när de gränsar till vuxenlivet.
– Övergången mellan att vara barn och ung vuxen kan vara svår att sätta fingret på. Min dotter kände sig sedd genom det här. Hon förstod att jag såg henne som en person som var på gång, vilket var skithäftigt.
Genom kommentarer på bland annat sociala medier förstår Jill Johnson att många relaterar till det som låtarna tar upp.
– Hela min önskan med musiken är att beröra. Många artister och musiker vill blotta sitt innersta rum. Det finns inget som är så underbart att sjunga som något som griper tag i andra. I sorg, kärlek eller glädje.
Albumet är något beständigt som Havanna alltid kan ha med sig.
– Jag har rest mycket under min tid som mamma. Både med och utan barnen. Jag har tänkt tanken "Tänk om jag inte kommer hem igen?". Så det här brevet – skivan – är också något för mina barn att ha när jag inte finns mer. Något min dotter kan luta sig mot, något som aldrig kommer att försvinna. Alltihopa är ju egentligen en enda stor kärleksförklaring.
Jill Johnson med trio kommer till Scalateatern i Karlstad den 22 maj.