Det finns ingenstans att bo för ungdomar

Det är dessutom inte rimligt att man så fort man lämnat skolan ska behöva låsa in sig i ett ägt boende innan man ens landat i vuxenlivet, skriver Jonathan Ericsson.

Ungdomar och unga vuxna ställs inför två saker när de går ut i livet – förväntningar och löften om valmöjligheter. Vi går ut högstadiet och förväntas gå vidare på gymnasiet, skaffa oss en utbildning. Och samhället lovar oss valmöjligheter, utbildning med vilken inriktning vi önskar bara vi flyttar dit utbildningen finns.

Efter gymnasiet förväntas vi antingen börja jobba eller gå vidare med utbildning på högskole- eller universitetsnivå. Vi lovas återigen friheten att få välja – bara vi flyttar dit jobben eller högskolorna och universiteten finns. Förväntningarna kvarstår.

Löftena om valfriheten fallerar – på en omständighet helt utanför vår kontroll: Det finns ingenstans att bo för den som flyttar in till en ort där jobben eller utbildningsplatserna finns.

Du som läser detta kanske tycker att detta är överdrivet för visst finns det väl lediga lägenheter? Jovisst, det finns bostadsrättslägenheter och villor för miljonpriser som kräver kontantinsatser på hundratusentals kronor och som ingen student eller förstagångsjobbare kan få bolån till. Det är dessutom inte rimligt att man så fort man lämnat skolan ska behöva låsa in sig i ett ägt boende innan man ens landat i vuxenlivet. Och det finns på sin höjd svindyra nybyggda eller totalrenoverade hyresrätter som igen student eller vanligt 20+ knegare kommer att ha råd att bo i.

Så finns de lediga bostäderna? Nä, i realiteten gör de inte det. Om man inte är född med föräldrar som kan pytsa in pengar. Eller om man inte kan nöja sig med ett andrahands- eller tredjehandskontrakt eller likställer en bostad med soffan hemma hos en kompis.

Vi vill kunna leva upp till förväntningarna om att bidra till ett fungerande samhälle och samtidigt kunna skaffa en bra och fungerande livssituation åt oss själva. Ni som styr och bestämmer i vuxensamhället förväntar er det. Och ni har lovat oss möjligheterna till det. Så varför lever ni inte upp till det löftet? Varför ger ni oss inte bostäder till rimliga hyror som vi har råd med där skolorna och jobben finns? Hur ska vi leva upp till vår del om ni inte lever upp till er?

I år är det val. Alla vi som är på väg ut i arbetslivet eller in på en utbildning bör rösta på det parti som vi bäst tycker besvarar den avgörande frågan: Var ska vi bo när vi gör det ni förväntar er av oss?

Jonathan Ericsson

17 år, aktiv och engagerad i Hyresgästföreningen