Olivia Bergström: Kvinnan bör själv få välja förlossningsmetod

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Frågan är vilka risker man är beredd att ta. Den som bäst kan avgöra det är kvinnan som bär barnet, skriver Olivia Bergström.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Flera kvinnor som gått på stödsamtalen berättar om hur de handlat om att pressa dem till att föda vaginalt, snarare än om faktiskt stöd, skriver Olivia Bergström.

I en grupp på Facebook hjälper kvinnor varandra med argument för att övertyga vården om att beviljas kejsarsnitt. Att du har svår förlossningsrädsla eller en tidigare traumatisk förlossning kan öka dina chanser. Så svårt borde det inte vara att få välja själv.

På 40 av landets 44 förlossningskliniker kan en kvinna med förlossningsrädsla beviljas kejsarsnitt. Men först efter att hon genomgått ett program med stödjande samtal och ändå inte vill föda vaginalt. Fyra kliniker uppger att de aldrig beviljar det utan medicinska skäl. Flera kvinnor som gått på stödsamtalen berättar om hur de handlat om att pressa dem till att föda vaginalt, snarare än om faktiskt stöd. I slutändan riskerar föderskan att ändå inte beviljas snitt om hon inte anses ha tillräckliga skäl.

Både kejsarsnitt och vaginal förlossning innebär risker. Tre av fyra drabbas av någon form av förlossningsskada och det är vanligt med smärta i underlivet långt efter förlossningen. Vid en vaginal förlossning är risken för allvarliga bristningar där ändtarmens slutarmuskel skadas mellan fyra och fem procent, enligt siffror från Karolinska Institutet. För de flesta går det att korrigera med hjälp av operation. Men vissa får bestående men.

Risken för blodpropp är 0,1 procent vid vaginal förlossning och 0,2 procent vid kejsarsnitt. Men skillnaden är bara säkerställd för akuta snitt. En annan risk är att livmodern spricker vilket kan inträffa vid en vaginal förlossning efter ett tidigare kejsarsnitt. Har man genomgått ett tidigare snitt är risken för det drygt 0,5 procent enligt statistik från Socialstyrelsen.

Även för barnet finns det risker med båda metoderna. Risken för astma är 2,6 procent hos barn som fötts med kejsarsnitt, jämfört med 2,0 procent hos barn som fötts vaginalt enligt en rapport från Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi. Risken för asfyxi, när barnet drabbas av syrebrist och otillräcklig blodcirkulation är större vid vaginal förlossning. Samma med risken för streptokockinfektioner. Och det finns fler risker med båda förlossningsmetoderna än så.

Med andra ord tar man risker oavsett förlossningsmetod. Frågan är vilka risker man är beredd att ta. Den som bäst kan avgöra det är kvinnan som bär barnet. Det är därför inte mer än rätt att hon själv får besluta. Att få bestämma över sin egen kropp borde vara centralt, framför allt när det handlar om hur man ska föda sitt barn.

En annan invändning mot kejsarsnitt är att det är dyrare, vilket stämmer. Det skulle kunna lösas med att man i högre utsträckning själv bekostar sin vård, särskilt om man väljer en metod som är dyrare. Men det borde då inte bara gälla kejsarsnitt, utan även andra delar av vården. Att kejsarsnitt är dyrare ska framför allt inte vara anledning till att kvinnor inte får välja alls.

I slutändan borde kvinnans kropp vara kvinnans val, inte barnmorskans eller läkarens.

Olivia Bergström

Elev på SNB:s skribentskola

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.