Skammen över att inte ha råd

Skammen blir också vår. Vi skäms. Skäms över hur det har blivit så här. Hur vi kan godta det här? Vi som har råd. Har vi slutat bry oss, skriver Sara Johansson med flera.

Vilka vill vara med på klassfotbollen?" "Vad kostar det?" "275 kronor." "Ok. Då kan jag inte vara med. Mina föräldrar har inte råd." Men det säger hon inte. Hon säger att hon inte vill. Inte är intresserad. Hon spelar fotboll varje rast. Hon är bra på fotboll. Får ofta med sig bollen och inte sällan går den i krysset. Men nu säger hon att hon inte vill. Bättre än att säga ”mina föräldrar har inte råd”.

En aktivitet som är tänkt att främja sammanhållning och gemenskap har blivit exkluderande och skamfylld. Denna skam har många skepnader. Skammen över att inte ha råd. Inte ha råd med insamling till klasskassan, fotbollsskor, inneskor, regnkläder, inträde till badhuset, insamling till... Listan kan göras lång. Vi som har råd har svårt att föreställa oss att det inte finns en hundring i slutet av månaden. Inte ens en tjuga.

Skammen att vara fattig börjar tidigt och fortsätter resten av livet.

I dag finns det 260 000 fattigpensionärer i Sverige. När man räknas som fattigpensionär har man mindre än 12 300 kronor att leva på varje månad. Det är inte svårt att förstå att livet fylls av stress för att pengarna ska räcka hela månaden. Skammen om de inte gör det. Skammen blir också vår. Vi skäms. Skäms över hur det har blivit så här. Hur vi kan godta det här? Vi som har råd. Har vi slutat bry oss? Vi säger att det är fel. Vi säger att vi inte vill ha det så här. Men vi kan inte stoppa där. Vi måste gå vidare och kämpa för de som inte har råd med 275 kronor.

Andreas Cervenka skriver i sin bok Girig-Sverige, med undertiteln ”Så blev Sverige ett paradis för de superrika”, om de 542 nya miljardärer som etablerats i Sverige. Cervenka menar att de har blivit miljardärer därför att de gynnas så oerhört. Mellan 1996 och 2021 ökade antalet miljardärer i Sverige med 1 700 procent och deras förmögenheter med 3 000 procent! Ja, du läste rätt.

Många av oss har växt upp i ett Sverige där det fanns ett rättvisare system för att fördela skatteuttaget. Det är vår självbild. Vi som har arbete och trygghet som lever gott har svårt att ta in bilden av det nya Sverige där arbetskraft både med och utan avtal utnyttjas.

Skygglapparna sitter bra och gör att vi inte ser Fodoorabudet som levererar pizzan i alla väder för några tior, undersköterskan som rusar mellan de boende med andan i halsen för att hålla minutschemat eller leveransbudet som ser till att vi får hem våra internetbeställningar snabbt och billigt. Har vi glömt våra fäders och mödrars kamp för att få igenom det välfärdssamhälle vi har/hade?

Vi måste ta ställning nu och kämpa för välfärden, förbättra villkoren på arbetsplatsen, vid arbetslöshet och sjukdom och vår pension. Vi vill leva i ett samhälle där den största drivkraften är att göra nytta och att behövas för att bidra till helheten. Ett samhälle där spelreglerna är jämlika, där allas lika värde är en självklarhet och utgångspunkt i allt.

Vi har olika individuella förutsättningar som vi föds eller växer upp med men på spelplanen ska alla ha en chans. Den som behöver ska få. Den som har ska ge. För att det blir ett bra samhälle för alla då. Både för den som inte har och den som har. Vi vill leva i ett samhälle där klassfotboll är gratis och ordet fattigpensionär inte existerar.

Nu ska vi ta tillbaka makten över våra liv och vårt samhälle. Nu ska vi ta tillbaka värdigheten och kämpa för demokratin.

Det är dags nu! Sverige kan bättre! Karlstad kan bättre! Vi har råd med framtiden! Vi kan göra något åt saken genom att rösta på politiker som vill ha ett mer jämlikt samhälle.

Sara Johansson

Lena Johansson

Jan Kardemark

Anders Johansson

Lena Skoglund

Birgitta Barrefors Ivansson

Socialdemokrater i Karlstad