Mathias Bred: Därför bör vi känna till Gustav Möller

Signerat
PUBLICERAD:
Det som gör Möller och hans idéer intressanta är att frågorna som den tiden brottades med fortfarande finns kvar. Hur ska socialförsäkringar utformas för att människor inte ska hamna i fattigdom, skriver Mathias Bred.
Foto: Nelson
I den socialdemokratiska historieskrivningen är Möller visserligen inte helt retuscherad men han har heller inte getts den uppmärksamhet som hans värv förtjänar, skriver Mathias Bred.

Historia har inte haft någon framträdande plats när vi debatterar politik i världens modernaste land. När det plötsligt blir en fråga vilka idéer som formade KD eller vilken roll M spelade under demokratins införande verkar både politiker och journalister villrådiga.

Historielösheten gäller förresten inte bara borgerliga partier. Även Socialdemokraterna har luckor i sin historieskrivning. Ett tydligt exempel på historiens svaga ställning i svensk politik är att det fram tills nu inte har funnits någon biografi över Gustav Möller (1884-1970). De flesta av oss har nog bara en vag aning om vem han var. Citatet ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” har många hört, men där stannar associationerna.

Gustav Möller var socialminister mellan åren 1931 och 1951, och därmed den som i praktiken utformade Per Albin Hanssons folkhemsbygge. Själv sammanfattade Möller sitt inflytande med socialpolitikens fyra pelare; folkpensionen, barnbidragen, sjukförsäkringen och bostadspolitiken.

Möllers politiska liv och verk finns nu att läsa om i ”Gustav Möller – en legendarisk socialpolitiker” (Arkiv förlag), skriven av professor Per Gunnar Edebalk.

Det som gör Möller och hans idéer intressanta är att frågorna som den tiden brottades med fortfarande finns kvar. Hur ska socialförsäkringar utformas för att människor inte ska hamna i fattigdom? Hur länge håller systemet i takt med demografisk utveckling och ekonomisk inflation? Hur stor del ska vara generell eller behovsprövad?

Enligt Möllers vision skulle socialförsäkringar lösas ut automatiskt då på förhand givna kriterier möttes. Den som blivit gammal, sjuk eller gravid skulle alltså inte behöva granskas av kommunalnämnden och stå med mössan i hand. Hans perspektiv var påverkat av erfarenheten att växa upp i ett fattigt hem och bli föräldralös vid 14 års ålder. Just uppgörelsen med överhetssamhället och vägen bort från den gamla fattigvården är kanske det vi mest har anledning att tacka Möller för.

Men allt Möller gjorde var inte positivt. Han litade inte på den traditionella byråkratin utan rekryterade partivänner, till och med egna släktingar, till de ledande positionerna. Överhetssamhället ersattes med partistat. Den som tror att politiserad förvaltning och aktivistisk myndighetsutövning är nytt för vår tid, tar alltså fel.

Men varför sattes till slut Möller själv på undantag? Svaret är att vinnarna skriver historien och det gäller inte minst i Socialdemokratiska arbetarpartiet. Gustav Möller manövrerades ut i den interna maktkampen efter Per Albin Hanssons plötsliga bortgång. I den socialdemokratiska historieskrivningen är Möller visserligen inte helt retuscherad men han har heller inte getts den uppmärksamhet som hans värv förtjänar. Den som funderar på hur framtidens välfärd ska säkras behöver känna till hur välfärdssystemen byggdes upp. Och då går det inte att komma runt Gustav Möller.

Mathias Bred

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.