Kändisarnas festfixare har sitt hjärta i Sölje

På måndag mobiliserar Johan Petré kända artister i en välgörenhetsgala på Berns i Stockholm, för flyktingar från Ukraina.

Vi möter honom där hans hjärta finns.

På Sölje herrgård fann hans mamma, den kända skådespelaren Gio Petré, sin trygghet och plats på jorden när hon förlorat sina små barn i en villabrand.

50 år senare är det hit Johan kommer för att andas ut och hämta kraft innan han ger sig av mot den ukrainska gränsen igen, för att hjälpa människor som förlorat allt – tusentals människor – till en trygg plats och ny början.

Hönsen kommer rultande över den stora gräsmattan framför herrgården så fort deras små lurviga ben bär dem. Från andra hållet kommer påfågeln springande.

Johan Petré skrattar åt den ivriga skaran som samlas runt hans fötter. Han lyfter upp tuppen Don Caesar och presenterar dem alla med namn.

– Kung Håkon härstammar från Mårbacka, säger han om den praktfulla påfågeln som lämnat oss för spegeln som sitter på hans lilla hus, och med höga tjut tar itu med grannlåten han ser i glasskivan.

– Mette Marit har dragit. Påfågeltjejen. Vi kanske kan efterlysa henne? Jag tror att hon lagt ägg någonstans, och håller sig undan för det.

Festfixare

Johan Petrés vardag finns bland kändiseliten i Stockholm. Han är festfixare, och mannen bakom stora event som Guldbaggegalan.

– Den branschen stendog ju under pandemin.

Han övervintrade i barndomshemmet i Sölje, söder om Arvika, där familjen, med Johan och hans syster Angela Petré i täten, bygger upp en besöksverksamhet med sommarcafé, gårdsbutik, event och konserter.

På midsommardagen spelar Electric banana band på gräsmattan, och varje vrå på den stora gården är havande med Johans och Angelas projekt.

Träbåtshantverk

Där Glafsfjorden avslutar herrgårdsparken i en vidunderlig vy byggs en ny brygga för att ta emot besökare men också som utgångspunkt för turbåten som Johan renoverar.

Under tak ligger ett tiotal gamla träbåtar han räddat, som en tribut till Säffles och Arvikas båtbyggar- och marinmotorhistoria.

– Vi ska ordna kurser här, för folk som är intresserade av träbåtshantverk.

Johan visar en scen för mindre kulturarrangemang och går före upp för trappan i den gamla ladugården till en nybyggd festlokal som inramas av rader med museala hästkärror och slädar.

Marja i Myrom

Herrgårdsbyggnaden är Gio Petrés privatbostad, men öppnas för guidade visningar sommartid.

– Det här är mitt hjärta, säger Johan när han öppnar dörren till det kulturminnesskyddade huset från 1789 som presenterats i detalj i landets stora inredningsmagasin och vars behov av ytterst varsam renovering håller såväl Johan som Värmlands museums och länsstyrelsens experter sysselsatta.

Gio Petré tar emot i hallen. Marja i Myrom, konstnären, är på besök och mer än en omtänksam gäst. Hon var uppe och bakade bullar i det välbevarade herrrgårdsköket redan klockan sex i morse, och ser gärna till hönsen. Tillsammans med familjen har Marja i Myrom skapat en barnbok om livet på gården.

”Skadeskjutna fåglar”

– Det här har varit en viktig del i mitt liv, säger Gio Petré. Huset är så fint, och det står stadigt i alla stormar.

Stormat har det gjort runt Gio Petré. Hon var en av de mest kända skådespelarna på 1960-talet, med stora roller på film, Dramaten och tv-teatern. Hon arbetade med Ingmar Bergman, och gifte sig så småningom med Bergmans producent Lorens Marmstedt.

Men tragedierna kom slag i slag. Våren 1966 avled Lorens Marmstedt i en hjärtinfarkt. Tre år senare förlorade Gio sina små barn.

– Mina barn förolyckades i en brand. De var tre och fem år. Det går inte att komma över en sådan sak. Sorgen blir värre och värre. Jag tänker mycket på dem nu, kanske är det för att jag själv kommer närmare döden.

Vänner sammanförde henne med Alf Enerström, pilot och läkare som några år senare skulle driva en uppmärksammad kampanj mot Olof Palme. Han hade också nyligen förlorat två barn – i en flygolycka.

– Vi var två skadeskjutna fåglar – skadeskjutna av livet.

”Underbart liv”

Tillsammans sökte de sig bort från Stockholm, och skapade en ny tillvaro åt sig i den gula herrgården på Glafsfjordens strand.

– Jag fick fyra fantastiska barn. Vi hade massor av djur, alla hade hästar och vi red över fälten och levde nära naturen. Det var ett underbart liv.

Gio Petré säger att hon inte ville ha något med makens rasande kampanj mot Olof Palme att göra.

– Han drog in mig för att mitt namn var känt. Han var en våldsam man, och jag vågade inte stå emot.

Skilsmässan kom och blev en strid som höll på att kosta Gio hennes älskade gård. Johan bröt också med sin far.

– Jag sträckte ut en hand mot slutet, men det var omöjligt. Han var för besatt.

– Han blev sjuk, säger Gio, kanske var det hjärntumören. Innan dess var han en klok och bra man, och omtyckt läkare, som alltid försökte hjälpa människor som hade det svårt. Jag ser det engagemanget hos dig Johan, inte minst i det du gör nu, för människor från Ukraina.

Hittills har 2 200 människor, som flytt kriget i Ukraina, tagit sig till Sverige med Johans bussar.

– Jag låg vaken en natt och tänkte på Ukraina. Jag måste göra något!

Det var en måndag, den 2 mars. Han tog ett rejält tag i sitt nätverk, och det rasslade till ordentligt.

– På torsdagen åkte jag ner med en buss full av förnödenheter.

Kända och okända slöt upp bakom honom. Kjell Bergqvist och Steffo Törnqvist bidrog, och när Johan ringde skådespelaren Lia Boysen mitt i natten och sa att han satt på bussen tillbaka mot Sverige med en mamma och två barn som hon nog skulle tycka om sa hon och hennes sambo ja och välkommen, och blev de första av många i Johans krets som öppnade sitt hem för en familj.

Johan Petré började i Warszawa, han hyrde hotell och sände genom sociala medier ett välkomstanrop genom flyktingströmmarna i Ukraina: vill du komma till Sverige, kom till den här adressen, till det här hotellet, så får du hjälp.

Buss efter buss gick mot Sverige men Johan ville göra mer.

– Jag ville hjälpa de sämst ställda, de som inte tog sig till Warszawa, så jag åkte till gränsen.

Där och då drog han igång sin egen hjälporganisation Operation Aid, och har slitit hårt sedan dess med stort som smått. Carola har varit på plats, och tagit med en familj hem, och Johans bussar fortsätter att gå mot Sverige med kvinnor och barn.

– Och husdjur, massor av husdjur! På våra bussar åker djuren med.

Rullstolar och katter

Några amerikaner har anslutit sig och hjälper till att fylla de skriande behoven genom insamlingar på sociala medier. Johan och volontärerna som strömmar till arbetar fort och praktiskt. De hör om en man som behöver en rullstol i Kiev och snart är inte en utan två rullstolar på väg – för där finns säkert någon mer som behöver.

Den gamla kvinnan som kommer ensam till gränsen får en mobil så hon kan kontakta anhöriga. Och när någon ringer och berättar om barnfamiljen som flytt från helvetet i Mariupol och inte får ta med sig sin älskade katt på flyget, då slänger sig Johan i bilen och hämtar Zeus på Krakows flygplats.

– Jag har honom hos mig några dagar, innan han får komma med en buss till Sverige, där han återförenas med familjen.

Genom den ständigt pågående insamlingen och i samarbete med Refugees for Sweden och många andra kopplas privatpersoner, företagare och andra starka frivilliga krafter samman så att människorna – och deras husdjur – i bussarna tar sig hela vägen från gränsen till en trygg plats och ny början någonstans i Sverige.