Vägkaos, smugglare, OS-guld och älgjakt: ”Inte rädd för att bo i Bastuknappen”

Det talas om att glesbygden riskerar dö ut. Men gör den verkligen det?

Boende i den lilla byn Bastuknappen i Värmlands nordvästra hörn kan vittna om narkotikasmugglare, varg, björn, järv, OS-guld, älgjakt, stora vindkraftverk, snöskotermarodörer, Natosoldater, ambulanshelikoptrar, två meter djup snö, och nyinflyttade från Schweiz.

Men oron gnager. Fungerar mobiltelefonen? Tar sig ambulansen fram?

Det bär rakt åt skogen om man åker till Bastuknappen, byn med tre fast boende och cirka 25 med fritidshus. I bokstavlig mening, för den 15 kilometer långa grusvägen från riksväg 62 är på sina håll väldigt rak, spikrak. Långa sträckor.

Det skulle satsas på vägen, men den har inte blivit färdig än. Varför vet inte Kenneth Adolfsson, som har fritidshus i byn. Han är en av ”Adolfssönerna” som gjort att Bastuknappen är tätt förknippat med skidskytte.

Vägen dikades häromåret ut och det lades nya vägtrummor.

Det har blivit något av ett vägtrafikkaos och det gäller att hålla tungan rätt i mun, så man inte dammar framhjulen på bilen rakt ner i potthålen.

– Det är en dansk och en schweizisk familj som köpt hus här och kunde inte ta sig fram med flyttlasset, säger Kenneth.

– I fjol somras plockades de största stenarna ur vägen och man bytte vägtrummor. Efter det kom de aldrig och la grus. Blir det regnoväder kommer det inte att bli så roligt här.

Vindkraftverk

Skolan lades ned 1952 och den lokala lanthandeln försvann på 1980-talet. Men ett par surrande vindkraftverk är väl modernt i dessa tider.

Det har Bastuknappen, åtminstone indirekt. Vindkraftverk från norska Kjølberget lämnar ett surrande avtryck i byn och tornar upp sig framför Kenneth Adolfssons inglasade veranda.

Mycket folk under älgjakten

Det finns ett före och efter älgjakten i Bastuknappen. Det är tideräkningen i den lilla byn. Det är då den verkligen lever upp.

– Ska man komma hit när det är mycket folk så är det under älgjakten, säger Kenneth Adolfssons norska fru Helen från Brøttum nära Lillehammer.

– Jag jagar älg själv. Jag fick skjuta en på senaste älgjakten, säger hon.

Ronnie Adolfsson sköt två älgar.

OS-guldmedaljören i skidskytte Mona Brorsson och Ronnies dotter Kim Adolfsson, har båda Finnskoga IF som klubbadress.

Ronnie var skidskyttelärare på Stjerneskolan i Torsby fram till pensionen för ett par år sedan och hade Mona Brorsson och Linn Persson som elever. Han bor i Koppom tillsammans med Monas mamma Barbro Hansson.

Många tävlingar

– På vintern är vi här när vi kan, men det är många tävlingar då. När vi är lediga åker vi hit. Och på midsommaren kommer myggjävlarna. Då går det inte att vara ute här.

– Knotten är värst, inflikar Helen.

Så det blir besök under vintersäsongen, när det ska plockas ”môlter” (hjortron) och under älgjakten.

Mona Brorsson har tränat mycket i Bastuknappen. Inte minst under de åren Kim var med.

– Då sprang de här kors och tvärs, säger Barbro.

– Man vågade knappt släppa ut dem på den tiden, De kunde springa vilse så man fick hämta dem i Norge, säger Ronnie.

– När Ronnie var tränare då kördes det träningsläger här med både norskar och svenskar, inflikar Kenneth.

Snöskotrar kör överallt

– Det finns snöskoterleder här, men det finns de som påstår att det är allemansrätten som gäller. Det gäller inte snöskoter. Men här kör de överallt ändå, säger Kenneth.

Finnskoga IF hade ett läger och man hade dragit skidspår ända till Uggelheden, men snöskotrarna körde sönder spåren.

Nu ska det lösa sig med inköpt pistmaskin och i samarbete med ett skogsbolag ska man söka tillstånd för att skylta upp inför nästa säsong.

– Det är stillheten som är tjusningen med Bastuknappen, säger Ronnie.

– Och att man kan åka skidor, lägger Barbro till.

Det var två meter snö för tre år sedan. Senaste vintern drygt metern, för att sedan sjunka ihop.

Internet – men ändå inte

– Nu har det kommit internet hit, men det är problem för de som inte har fasta adresser. Om du inte är skriven här så får du inte abonnemang. Danskarna som bor här sökte, men kunde inte få för de är skrivna i Danmark, säger Kenneth Adolfsson.

– Jag har en hjärtstartare inopererad, som sänder in rapport om allt som sker med mitt hjärta. Den ska egentligen sända klockan nio varje morgon, men jag har ingen mottagning ibland, berättar han.

Ambulansen

Det finns många tankar i bygden om ambulanssjukvården och hur framkomligheten är när inte vägarna vintertid är plogade.

– Två gånger har ambulanshelikoptern kommit och hämtat Göran. Det var förra och förrförra året. Den landade här på gräsmattan. Det går väl bra så länge jag kan ringa. Men vad händer den dagen jag inte kan det längre? säger Siv.

– Men jag måste säga, jag är då inte rädd för att bo i Bastuknappen, säger Göran.

Göran och Siv Östby har hjälp med att Torsby kommun kommer med mediciner var fjortonde dag. Nordvärmlands livs kör ut matvaror en gång i veckan och när paret själva behöver iväg kommer Värmlandstrafiks färdtjänst.

Misstänkta smugglare

Ibland är spänningen på topp i Bastuknappen. De boende har flera gånger sett misstänkta smugglare som försöker ta sig över till Norge. Flera tullbilar har cirkulerat samtidigt och vid ett tillfälle var det en av de misstänkta som stannade.

– Det var en som kom ut ur bilen och frågade om man kommer till Norge den här vägen. I baksätet på bilen låg ett stort paket, säger Barbro.

Vargrevir finns i närområdet och järven har dykt upp på senare år.

– Den följer efter vargen och tar reda på det som blir kvar, säger Ronnie.

Nato övade nära gränsen

Nato har nyligen haft stor övning i Norge och det märktes även på norska sidan nära Bastuknappen.

– Vi såg dem, men de var aldrig över på den svenska sidan, minns Kenneth.

En film om Bastuknappen från 2022 kan ses här.