Recension: Sabaton möttes av en fantastisk publik

Hungern för livemusik och Faluns hårdrocksstolthet är uppenbar efter två års konsertparentes. Långt innan utsatt stage time väntar den fullsmetade lokalen lojalt framför scenen likt en bataljon krigstörstande karoliner, för att prata Sabaton-språk. Kvintetten har på ett imponerande sätt byggt ett vinnande koncept inom sitt skrå i metalvärlden och utan att blicka bakåt fortsätter de och erövrar nya marknadsandelar.

Dalmasarna svulstiga och träffsäkra power metal passar de stora massorna och jag har sällan känt ett liknande tryck på Nöjesfabriken. Det har varit fullsatt tidigare, men nu är det verkligen knökfullt och värmen tryckande. Redan efter öppnande Lejonet från Norden märker man att bandet är uppenbart tagna av det överväldigande mottaget och med stort leende utbrister den sjungande frontmannen Joakim Brodén: ”Jäklar vilket drag!”

Det märks att Sabaton älskar det de gör och är stolta över sin musik, sådant smittar och publikhavet är en enda stor vänskaplig fest med ett mål – att hylla och bära fram sina idoler. På purfärska släppet och bandets tionde fullängdsalbum ”The war to end all wars” fortsätter man att berätta historier om första världskriget och man bjuder på galopperande The unkillable soldier, elektroschlagern Soldier of heaven och gitarrdrypande Stormtroopers från nämnda alster. Just gitarrerna är ett av Sabatons absoluta specialvapen. Tommy Johansson och Chris Rörlands duellerande och individuella insatser och solon träffar där de ska. Snacka om gitarrhjältar.

Jag gillar också att man låter musiken stå i centrum denna afton, noll pyroteknik och överdådig scenrekvisita och istället en totalfokus på det musikaliska hantverket. Attityden är dock fortfarande Yngwie Malmsteenskt ”More is more”, en vinnarkultur får inte stå på hälarna. Självklart river man av patenterade storheter som Primo victoria, Carolus rex och bandhymnen Swedish pagans som sångaren enligt egen utsago egentligen inte gillar. Om jag får plocka ut en egen favorit från kvällen blir det hårdrockssvängiga Fields of Verdun som bär spår av både Judas Priest och Iron Maiden.

Sabaton är en väloljad professionell maskin som välförtjänt erövrat och vunnit sin plats i hårdrockshierarkin. Lägstanivån är hög och trots en gedigen insats och en fantastisk publik så stannar omdömet vid bra. Jag har sett bättre gig och ikväll lyfter det inte riktigt till de där högre nivåerna.