Trion Brända ängar släppte nyligen sitt debutalbum. Medlemmarna kommer från Kristinehamnsbanden Burst och Anatomi-71, men där de grupperna spelade hård musik har Brända ängar valt att lyfta fram förkärleken till 70-talets tyngre, atmosfäriska rock.
Linus Svensson och hans bror Joel träffades för att spela tillsammans utan någon direkt tanke eller mål, när Jonas Rydberg anslöt skapades en viss energi som tilltalade musikerna. Det blev upptakten till bandet Brända ängar.
– Allt gick fort, vi spelade in albumet ifjol och nu är det ute, berättar sångaren och gitarristen Linus Svensson.
– Ambitionerna var egentligen väldigt låga, låtarna tog form mest för att det var kul att göra dem. Jag och min bror har spelat punk och liknande musik tidigare och vi ville spela något mer melodiöst.
En ledande tanke var att låta sången ta plats, texten bli tydlig.
– Vi ville göra något proggigt, åt 70-talshållet till. Det blev så efterhand i alla fall.
Bandnamnet kan tyckas skvallra om en viss miljömedvetenhet, omslaget till den självbetitlade debuten visar en röd måne över ett dimhöljt landskap.
– Man kan tolka namnet på olika sätt, för oss känns det mest som att det passar bra till musiken. Det ger proggassociationer. Vi är miljömedvetna personer, men bandet handlar inte specifikt om miljöfrågor. Men visst kan man tänka att något håller på att förstöras, brännas bort. Samtidigt kan man se det som att det i så fall ger plats till något nytt.
De har arbetat för att skapa en dynamisk samling låtar, både vad gäller själva musiken, men också textmässigt.
– Tidigare har jag skrivit samhällskritiska texter, det finns kvar till viss del men jag försöker skriva mer på symbolspråk.
Poesin får ta plats på bekostnad av plakattexter.
– Jag vill att texterna ska vara mångbottnade, mystiska.
”Vi är skivsamlare”
Inledningsspåret "Den sovande staden" är tung 70-talsrock. Sedan visar trion upp en variation som ändå hela tiden har en eller flera fötter kvar i 70-talet.
– Vi är alla skivsamlare i bandet. Vi tycker om att lyssna på obskyra, gamla vinyler och gillar när ett album är som en resa. Där det händer olika saker längs vägen. Den känslan försökte vi få till med vår egen skiva.
Det är talande i sammanhanget att Brända ängar har prioriterat att få ut sin musik på vinyl innan den finns tillgänglig på strömningstjänsterna. Digitalt finns albumet än så länge bara att tillgå på Bandcamp.
– Jag gillar soundet som fanns på 70-talet. Det analoga, organiska. Jag har en känsla av att musiken gjordes innan det blev så fasta ramar för hur det skulle vara. Band vågade prova, testa olika saker på ett annat sätt. Det släpps oerhört mycket bra och intressant musik även i dag såklart, men känslan är en annan när man lyssnar digitalt. Vår platta ska komma upp på strömningstjänsterna, vi är bara lite sega med det.
Psykolog till vardags
De kommer alla tre från Kristinehamn, men numera har bandet Göteborg som bas.
– Det är intressant att tänka att närheten till skogen och naturen i Värmland under uppväxten på något sätt har påverkat vår musik.
Till vardags arbetar Linus Svensson som psykolog.
– Och Jonas jobbar som brevbärare och min bror Joel jobbar med något tekniskt på Volvo. Jag har alltid gillat att skriva, fundera och grubbla över världen och mänskligt beteende. Musik kan rent psykologiskt ha en väldigt viktig funktion för människor. Det finns så mycket känslor i musik, det kan betyda mycket. Inte minst när det gäller att komma i kontakt med sitt känsloliv.
Brända ängars självbettlade debutalbum finns ute nu.