Taktiken är att backa upp en artikel eller inslag med olika forskare som stöder den valda vinkeln. De som däremot intar ett näringslivsperspektiv etiketteras ofta som lobbyister, skriver Martin Berg.
Några av de kanske mest infekterade konflikterna just nu handlar om den svenska skogen och om möjligheten att öppna fler gruvor i Sverige. De journalister som bevakar de här frågorna för de stora rikstäckande medierna bor huvudsakligen i Stockholm och inte sällan på stadsdelen Södermalm. När professor Kent Asp för drygt tio år sedan undersökte journalisters partisympatier framkom det att cirka 40 procent röstade på Miljöpartiet.
Man intar så gott som alltid ett bevarandeperspektiv i de här frågorna. Läsarna och tittarna förmedlas intrycket att skogen gör mest nytta om den får stå kvar. Nya gruvor är alltid ett allvarligt ingrepp på miljön och hotar samerna och rennäringen.
Taktiken är att backa upp en artikel eller inslag med olika forskare som stöder den valda vinkeln. De som däremot intar ett näringslivsperspektiv etiketteras ofta som lobbyister. Ett skumt släkte.
I Sveriges Televisions hårt kritiserade dokumentär Slaget om Skogen, som sändes i höstas, blev till exempel en medlem i Kungliga skogs- och lantbruksakademin utpekad som lobbyist. Han hade haft mage att ifrågasätta SVT:s faktapresentation. Att däremot en forskare skulle kunna ha en agenda, eller en bestämd politisk åsikt, som hen vill framföra är otänkbart. Något som vidgar de stora mediernas möjlighet att välja den vinkel som passar dem.
Dagens Nyheter har skrivit flera artikelserier om skogsbruket och om den planerade järnmalmsgruvan i Kallak. Tidningen använder den här strategin kontinuerligt. I en artikel försöker Dagens Nyheter till visa att det egentligen inte finns någon marknad för järnmalmen och att det kommer att bli svårt för det brittiska företaget Beowulf som ska sköta gruvan att bli lönsamt. Här går sista ordet till författaren och journalisten Arne Müller som skrivit en rad kritiska böcker om gruvindustrin och som tillhör extremvänstern.
Om Dagens Nyheter hade orkat vända blicken 30 mil österut och tagit reda på hur det går för Kaunis Irons järnmalmsgruva i Pajala hade bilden förändrats. Gruvan gjorde en vinst på en miljard kronor förra året och den folkliga opinionen i Pajala för gruvan är över 90 procent. När Näringslivets Medieinstitut granskade Dagen Nyheters bevakning av gruvetableringen i Kallak framkom det att en övervikt av såväl artiklar som röster i artiklarna var kritiska till gruvan.
Och när det kommer till samerna, varför utgår de stora redaktionernas nästan per automatik ifrån att deras status som ursprungsbefolkning och de rättigheters som följer med det är skrivna i sten? Varför vill ingen redaktion titta närmare på den frågan, bredda perspektiven, och granska fundamenten för samernas rättigheter?
En utgångspunkt för en sådan granskning skulle kunna vara det sociologiska begreppet ”siege mentality”, eller belägringsmentalitet, där definitionen är att en grupp tror att andra människor hela tiden försöker skada eller besegra dem, vilket betyder att man bara bryr sig om att skydda sig själv.
Journalistikens nerv är att gå motströms och ifrågasätta. Att de flesta storstadsjournalister så gott som alltid väljer de förutsägbara vinklarna är tröttsamt. (SNB)
Martin Berg
Journalist med fokus på äganderätt och näringslivsfrågor